Du ska hedra Din Mor och Din Far. Idag hälsar Koi och skickar en hyllning till dem båda.



Vi börjar med Far Clyde (Cooper de la Serve de la Chapelle de Alexandre) som förra torsdagen, den 26 juni, fyllde sju år. Ett stort Grattis önskar Koi - Clyde Jr och vi. Hoppas att dagen bjöd på en och annan extra godsak. Far Clyde bor också i Skåne men är född i Frankrike och är från en stor kull på hela 10 syskon som är sprida över världen. Clydes uppfödare Mme Elaine Fichter har hyllat Farmor Coccolina (Ermengarda) och hennes stora C-kull tillsammans med Ungaro de la Perte aux Loups i en artikel som finns att läsa här. Intressant läsning om man är nyfiken på Barbeten och dess märkliga historia.



Ett stort Grattis går också till Mor Tova (Clayhill Eponine) som idag fyller fem år. Mor Tova som bor på Åbyfjordens Kennel har i dagarna precis nedkommit med sin andra kull på hela nio nya små valpar. Mor Tova kommer från Kennel Clayhill i Skåne och är dotter till Axa (Ludde Lumps Desiree Delight) och Merlin (Batterikullens Camelot). Även denna kull var stor och Mor Tova har ytterligare 7 syskon inom Sverige. Mor Tova som har bråda tider kan idag fira i dubbel bemärkelse med både födelsedag och valpar.

Det är med mycket längtan och alltför lång väntan i att bli av med kopplet. När vi närmar oss stranden blir bägge hundarna ivriga och vill omedelbart bli fria och lösa. Det vänds blickar en mot oss och en mot havet. Men först måste matte kolla av strandängarna och stranden så att det är kanin- och hundfritt. Och denna procedur ser likadan ut varenda gång vi närmar oss badet. Fritt Spring är hundarnas motto! Mitt är detsamma men med tillägget under ansvar - så det blir mycket av träning i att lägga band på sin iver. Det går och belöningen är nära!

En riktig härlig Midsommar önskar vi våra läsare och hoppas att det blir sol och sommarvärme med god mat och gemenskap. Jag skulle försöka göra mig till och ta lite Midsommarkort på grabbarna Bus men det var inte det lättaste. Jag är inte den som tycker om att spöka ut hundar i kläder och attiraljer men en midsommarkrans på huvudet kunde jag tycka vara passande helgen till ära. Men den åsikten delades inte av de bägge herrarna. Slutligen blev det i allafall en Midsommarhälsning från dem var. Skön Midsommar!




Mac visar tydligt vad han tycker om denna knasiga fotosession...

För två år sedan stod eller snarare låg Koi och väntade när Mac simmade ut och hämtade det apporterade föremålet. När Mac angjorde strandkanten stod Koi beredd att ta över apporten och springa till kasthanden för att inhämta belöningen. Mac var otroligt generös och överlämnade snällt apporten till den ivriga nykomlingen. Idag ser det annorlunda ut. Koi är alltid först i havet, inhämtar alltid själv, först tillbaks och deltar inte längre i någon apportstafett. Så numera är det två apporter som gäller - en till dem var för deras respektive förutsättningar.








Då ovan beskrivna utspelar sig var Koi bara 18 veckor gammal. Sedan dess har han blivit ordentligt mycket större, snabbare, simkunnig och klarar utan hjälp hela momentet i apporteringen. Fortfarande lika bedårande söt som sin snälla kompis Mac. Nu när Mac tycker Koi är färdigskolad...så är han inte heller intresserad av att överlämna någon apport till Koi som vackert får lov att invänta sin tur.

Att få Koi att hålla kvar fokus på mig är ett av mina mål med våra nu aktuella träningsstunder. Att kunna strunta i alla störningsmoment som finns runt omkring. Det är inte det enklaste och fordrar för dagen att jag har något väldigt kul eller himla gott att erbjuda för att unge herrn ska hålla blicken enbart på mig och inte studera allt annat i vår omgivning. Det händer ibland att jag kan finna min spegelbild i ögat hans även då både godis och boll saknas. Men om något intressant i närområdet pockar på uppmärksamhet vandrar blicken med lätthet från mig till något helt annat...

Kois absoluta glädjestunder är att hämta in kastade föremål...och främst då sin älskade boll! Detta är en aktivitet som han med oförtruten glädje kan sysselsätta sig med, outtröttligt, som jag ser det, hur länge som helst. Bollen kan han komma och lägga i knäet på mig när jag sitter djupt försjunken i skärmen med arbete och han tycker att det är dags för kroppsaktivering. Så när ”flytbollen” plockas fram, är han i sjunde himlen och till och med bilåkningen som inte tillhör favoriterna blir lättsamma när fordonet rullar till en hägrande strandaktivitet.

Mac har sin egen liten mindre boll och är också engagerad. En stund. Sen tycker han det är roligare att snusa runt bland hundbadets alla dofter. En aktivitet som också tar vid för Koi, när bollarmen domnat och inte längre orkar kasta fler bollar.

Idag har det varit inofficiell utställning på hemmaklubben Åhus brukshundsklubb. Eftersom det är vår officiella klubb så har vi givetvis deltagit. I ett inbjudande sommarväder och nyklippta gräsplaner och bland massor av hundar tillbringade vi vår lördagsförmiddag. 76 hundar av varierande ras visades upp i två ringar i vilka Ingrid Andersson och Carin Weibull dömde. Kois resultat blev ett BIG 2 och ett riktigt gott uppförande som gjorde matte extra stolt idag. Lille Mac fick stanna hemma och blev förstås mäkta glad när Koi kom hem, så han fick förstås första pris i glädjefnatt och får sitta främst på dagens uppvisningsbild.

Koi apporterar sin boll med stor glädje och iver när vi är vid stranden. Han är otroligt fokuserad och är i samma stund som bollen far i väg redan i vattnet. Med en hastighet som gör att han ibland påminner mig om de små insekterna som kallas skräddare, vilka kan fördela tyngden på sina långa ben och springa på vatten genom vattnets ytspänning. Det är ögonblicksbilder... men snabbt går det i vilket fall och han är över, på och i vatten. Ringarna på vattnet växer sig snabbt stora och möter varandra i vattenkaskaderna som uppstår efter Koi. Ringarna försvinner lika fort och när Koi åter placerar bollen i bollhanden är det inte långt till alla nya ringar som ska rulla ut och försvinna i havet. Vattenglädje tror jag bestämt och är helt övertygad när jag åter ser silhuetten av Kois bakdel försvinna mot horisonten.

Naturen visar sig som om det vore midsommar...är i sitt högflor och det är bedövande grönt och vackert. Vi får passa på att njuta av blomsterprakten och det vackra vädret. Vid vår strandpromenad i går så var till och med det kalla Åhusvattnet riktigt badvänligt till och med för mig och inte bara för hundarna våra.