Målmedveten, framåt, massor av energi och mycket av god vilja. Ja, trägen vinner och vi klarade gårdagens Allmänlydnadspass på Åhus Brukshundsklubb. Jag är mäkta imponerad av att Koi klarade att sitta kvar med störning i hela två minuter med kommenderande människor och springande hundar runt om honom och jag stående stilla 10 meter ifrån honom. Men han satt kvar som ett ljus, min och dagens stjärna. Härligt! Nu har vi bara att underhålla och utveckla den träning som påbörjats då träning är en färskvara! Underhålls den inte så försvinner den lika fort igen…

Idag är det precis ett år sen vi åkte till Åbyfjorden i Bohuslän för att hämta hem våran efterlängtade Koi. Det var en vacker majdag och solen sken när vi tog över kopplet från ett härligt uppfödarpar. En liten valp som sa Tack och på återseende till mamma Tova, Jill och Lasse och alla hundar och katter. Hemma fick han träffa Mac och det blev en hel del av upptäckarfärder och det gick förvånansvärt bra med flytten till Skåne. Han var ungefär lika stor som Mac när han kom och efter ett år så är det Mac som får titta upp på Koi. Ett år som har gått otroligt fort. Han är fortfarande lika otroligt söt som den dagen han kom men han har blivit ordentligt mycket större, våran hjärtevän. Vi sänder en tacksam hälsning till Jill, Lasse, mamma Tova, Buster, Wilma, Asta, Evita och katterna och hoppas Ni alla får en lika härlig och solig vårdag som för ett år sedan.

Så var det dags…vår tur i vänstervarvet under Nordskånska kennelklubbens nationella utställning. Och det var varmt…riktigt varmt och ringarna låg lite skyddade i en dalgång så det blev ordentligt hett och utan skugga. Idag var det välbehövligt med tält som skydd för solen när den gassade så. Men vi som är utan tält fick söka skydd i skogsdungarna i stället. Mycket vatten i flaska gick åt för både Koi och oss. Min utställningsvana är ju inte den bästa men idag hade vi en domare, Hans Rosenberg, som var mycket grundlig i sin genomgång av Koi och som dessutom plockade fram mätstickan där han konstaterar 63 cm i mankhöjd. Det klämdes och kändes och vi sprang runt och fram och tillbaks och Koi var på glatt humör, värmen och väntan till trots. Det känns också bra att få så mycket förklarat och himla kul med feedback från den domare som bedömde oss. Det blev ett Excellent och vi är nöjda med dagens prestation och fina utlåtande. I synnerhet då jag var så orolig för hans päls som i förra veckan blev misshandlad av först ett törneris och sen av mig då jag försökte göra det bästa av hans tilltrasslade och tagginsnodda päls. Men det gick ju vägen…och vad gör lite ojämn päls när man är en sån söt, go’ och gla’ själ som Koi…

Full fart framåt är det på en våryster Koi Olsson som tycker livet leker och sträcker förnöjt på benen. Är det någon eller något i vägen är det bara undan eller väck som gäller om han nu inte tar ett jätteskutt över istället…jag vet, då det blir både sandigt och blött efter hans framfart!

Idag har det varit aktivitet i skogen. Vi skulle träna spår och uppletande och göra nosaktiveringtestet som ett delprov av vårt allmänlydnadspass. Vi var ett gäng morgonpigga vana och ovana som skulle gå spår och prova på uppletande. Hundarna fanns givetvis också på plats även om det blev en del väntande i bil under tiden föraren skulle lägga sitt raka 100 meters spår. Spåret snitslades och i Kois spår lade jag två styck leksaker efter 30 och 60 meter och avslutade med en godsak. Sedan skulle spåret vila 40 minuter innan vi kunde gå med våra hundar. Under den väntetiden tränade vi på uppletande där hunden skulle söka leksak i en 50 x 50 meters ruta som alla deltagare hade trampat runt i tidigare. Koi blev godkänd i bägge aktiviteterna och till min förvåning då vi aldrig provat på varken spår eller uppletande. Jag tror faktiskt han tyckte det var riktigt kul och verkade vilja fortsätta trots att vi hittat vår slutstation i spåret som bestod av tre stycken köttbullar. En kul form av träning för små som stora hundar med små som stora förare. Jag tror nog att vi kommer att prova på detta igen.
Vi tackar alla vår medspårare, hundar som förare, vana som ovana för en jättetrevlig förmiddag bland tallar och nyutslagen björk i ett vindstilla Åhus.








Dagens deltagare i allmänlydnadsgruppen efter genomförande av nosaktivering med vår ledare Malin till höger.


Det enda som var tråkigt var väntan i bilen tyckte Koi som hellre hade velat följa med matte när spåret skulle läggas.

Min stolthet och hjärtevän…och yrväder som inte alls vill som jag alla gånger. Vi tränar inför allmänlydnadsprovet som vi ska göra den 21 maj och vi har det inte lätt kan jag säga. Det går utmärkt bra så länge vi är själva men när det dyker upp störning i form av människor och andra hundar är Koi mer intresserad av störningen än att sitta kvar eller gå fint i koppel. Kommer det sen en boll inrullande är han där fortare än kvickt. Bollar är nämligen det bästa han vet. Allra helst om det är någon som kastar och han får lov att hämta på löpande band. Vi har en hel del av träning kvar så det blir till att jobba på…som att kasta boll och lugnt invänta ett varsågod.

Otroligt vad fort det grönskar och det är så skönt när temperaturen stiger och ytterdörren kan stå på glänt till hundarnas glädje. Att kunna gå ut och in som det behagas är uppskattat av både Koi och Mac. Koi har numera tagit över Macs plats i dörröppningen där han och katten svanslös ligger och vaktar. Mac han stannar utomhus då Koi tar upp hela dörröppningen med sin leksaksaresenal. Men de har också gemensam tupplur ute under päronträdet.