Barbet Koi & Neo Mahler

och så förstås han som bestämmer, Little Big Mac!

Dags att reformera?

Fear&Knowledge-100


I dagens organiserade hundvärld tycks mig de flesta vara mest intresserade av sitt eget arbete i egen vinning och mindre av att skapa ett gynnsamt arbetsklimat för alla. Ett arbete som borde bestå i att fokusera på och värna om hunden genom att informera och utbilda dess ägare.


I högljudda röster av antaganden, hörsägen och lögner är det än mer angeläget att de med stort inflytande agerar i motsatt riktning för att stävja dumhet. Genom mina år som medlem i svenska kennelklubben, SKK, har jag förutom min egen också tagit del av åtskilliga och hårresande berättelser. Det uppdagades ganska snart att jag var inte ensam om drabbningen av organisationens mörka och vindlande insida och inte minst i dess motstånd att med förståelse lyssna. I helgen fick jag ta del av ytterligare en. En sorglig läsning som handlar om ett respektlöst kränkande av individen från en organisation som ska värna om hundar genom att samla, informera och stödja dess ägare.

Om hundägarnas riksorganisation åsamkar människor och hundar skada är det självklart att de också med ansvar bör arbeta för att ställa till rätta. Ett hierarkiskt, saktfärdigt trögt och tillslutet system behöver luftas och reformeras. SKK vill se öppenhet i ärlighet från sina medlemmar och då är det väl lika rimligt att medlemmar har rätt att få detsamma av organisationen i retur. Om allt fler medlemmar snubblar och ibland slår sig riktigt illa på grund av all smuts som genom åren sopats och ansamlats till hindrande stela och hårda högar under mattan då räcker det inte längre med storstädning utförd av en. Nu behövs gemensamma krafter på alla plan och där alla behöver bjuda till. Ut med orättvisa, pennalism, trångsynthet och skitprat och in med fakta i transparens, respekt och tolerans.

Om vi vill hantera vår verklighet behöver vi också få veta hur den ser ut. Det innebär att kunna delge sina synpunkter och erfarenheter utan risk för aggression och hot i att sprida rädsla som kväver ordet till tystnad. Gör slut på skrämseltaktik, dövhet och tystnadskultur inom organisationen och börja aktivt lyssna för att konstruktivt kunna kommunicera och förnuftigt agera! Att fortsätta hålla dumhet om ryggen fostrar bara än fler in i ett bedrägligt beteende med problem som växer sig allt större.

Finns det ingen som lyssnar inom organisationen är det nödvändigt, som Jack Brander med sitt civilkurage, att ta diskussionen till offentlighetens ljus för att belysa och lyfta allvarliga brister det blundas inför men som prioriterat kräver både handling och åtgärder.

Jack’s berättelse påminner mig om en annan artikel jag läste i höstas men som handlade om den engelska kennelklubben, The KC, och som också bedriver en skrämma-till-tystnad-kultur även den tycks ha hamnat under en granskande lupp.


Här finner Du Jack’s berättelse om Du bläddrar neråt i nyhetsflödet till den 25 januari 2019.
I denna länk artikeln om The Kennel Club I The Times.
Här en annan, om min egen erfarenhet berättad i artikeln DogPeace.
Comments

In A Barb[i]et World

BBJoker_72


All in here is upside down! We make up rules in how breeders shall breed but we don’t know the facts behind the breed, his heritage and his today’s actual status. Shouldn’t we first get to know the breed and then discuss how to best support and guide around him?

It is quite obvious that most people do not know about the mess created around this breed and which kept on going and growing for many years because responsible in a organized dog world did not bother do their job, to check their sources, to study and learn about the breed in which we discuss. Still to this very day Breed Clubs do not explain nor mediate about his divided history which they are a big part of and probably the main reason to why they choose to totally ignore it. What is left of the old type can’t afford to be disregarded much longer because it will be totally lost in our ignorance to face facts and in crosses of whatever.

A organized dog world seems uninterested to care, study and learn and even less to take responsibility. We have been offered help by experts in how to manage this most complicated situation - but most breeders were not interested to invest in a breed we don’t know much about but which still can produce cute pups for good money.

Stupidity will not help a breed but knowledge and education can! Is it time for a Barbet World to open the door to balance and invite reality?
Comments

Blickar framåt

Neomaj18_520

En del människor tycks med ensamrätt äga ett slags allomfattande elittänk. Vissa individer säger sig veta bäst och därmed basta!

Spelar ingen roll om det är en välrenommerad genetiker eller en helt vanlig hundägare som läst på och som vill diskutera fakta som är vederlagda genom insamlad data. Dessa ”elittänkare” saknar all ödmjukhet för att aktivt lyssna och föra en dialog. De vet redan allt…genom egen placering som höghet säger de sig ha hört massor genom åren. Jo, det kan jag mycket väl förstå, men jag inser också att det är stor skillnad på det vi hör och på det vi med all säkerhet vet. Liksom det är mellan det vi faktiskt har och det vi allra helst önskar oss. Att få dessa elittänkare att argumentera för sin ståndpunkt finns inte ens på kartan. Då vänder de ryggen till och beger sig tyckande tillbaks till egna led i dess trygga vrår. Tystnad råder och dumhet fortgår.

Inte lite så oroväckande i dessa vilsna tider där också landet vårt irrar utan ledning och riktning. Någon skrev att 2018 blev året då världen och dess system började spricka sönder. Jag är på samma spår som skribenten som nedtecknade dessa ord i meningens innehåll och tillägger att det omfattar också den organiserade hundvärlden som började krackelera i sina redan slitna fogar.

Alla vill bestämma men få vill ta ansvar. Samarbete för god utveckling och delad kunskap låter utmärkt på papper men fungerar desto sämre i praktiken. Fakta tycks spela en allt mindre roll och där någons tyckande får dominera och som dessutom ska vägleda oss framåt. Ja, nog är världen i spinn alltid. Jag undrar vad 2019 kommer att bjuda oss att lägga till en redan komplex rashistorik om ett år från nu?

Om vi fortsätter att blunda för halva vår verklighet och väljer att bortse från fakta då blir det också omöjligt att hitta god balans i arbetet framåt. Åren går och skutan har varken roder eller segel och navigatören saknar fortfarande en vägvisande karta. Svårt att säga något alls om var vi slutligen hamnar.

Jag och hundarna mina lunkar vidare i det lilla och möter intresserat och tacksamt det lärande som möter oss på vår vardagliga väg framåt. Mac är trots ålder och värkande leder fortfarande på hugget men behöver bemötas med större hänsyn och respekt av sina yngre och större mer burdusa kollegor. Koi är osäker men framfusig och behöver ständigt påminnas om alla sociala spelregler för sina nära mindre men också andra gelikar. Neo Mahler är trygg i sina bästa unga men vilda yviga år och behöver lära mer av både sans och impulskontroll. Jag blir till limmet som ska hålla oss enat samman och för mig är utmaningen att andas djupt och sakta för att behålla såväl lugn som tålamod i vårt dagliga lärande och samspel. Ett ständigt pågående projekt i att tackla svårigheter av olika grad och slag men som också bjuder oss gemensam glädje och gynnsam utveckling.

God fortsättning på det nya året i alla dess utmaningar och möjligheter!

Listen-100

Comments