Koi har varit skeptisk till att gå upp på agilityns A-hinder så jag tänkte att Mac skulle få visa honom hur detta hinder ska bemästras. Mac är en riktig liten bestigare och är som jag tidigare sagt väldigt road av att hoppa upp på diverse föremål som kommer i hans väg. Så Koi placeras liggande och får titta på när Mac gör sin träningsrunda på klubbens agilitybana. Ett knep som gav utdelning i rätt riktning för Koi. Nu tar Koi också A-hindret utan minsta tvekan. Ibland är det bra med kompisar som visar vägen så länge det är önskvärda beteenden. Men som sagt det finns alltid två sidor på allt. Men i detta fall visar vi på den goda framsidan och fördelen med att ha en vägvisare.

Min vardag är mycket av att sitta framför datorskärmen och ge form åt tryckt material. Ibland handlar det om att sätta layout på etiketter och annonser. Ibland handlar det om att formge Artprints och det är både kul och inspirerande och då och då halkar också Koi in i arbetsmaterialet. Idag har han blivit blomsterbärare av en vacker vallmo, Papaver orientale, som florerade i vår rabatt i början på juni men som fortfarande kan skänka färg och glädje tillsammans med en sjöblöt Koi.

Coquelicot är franska och betyder vallmo och har också blivit ursprunget till färgnyansen ”coquelicot” som är den orangeröda färgblandning som återfinns i kornvallmons kronblad. Den berömda franske målaren Oscar-Claude Monet målade sin tavla ”Les Coquelicots” 1873 med just denna färgblandning när han gav färg till ett hav av kornvallmo på en äng nära Argenteuil i Frankrike.

Så var höstens rallylydnads- och lydnadskurs till ända. I måndags hade vi avslutning på lydnadskursen och platsliggningen gick förträffligt. Härligt och kul när vi kan avsluta träningen med ett lyckat moment och med en stolt förare och glad hund. Nu blir det till att träna utan instruktör och vi har en träninggrupp på vår lokala klubb som träffas en gång i veckan för att underhålla det inlärda tills dess att vårterminens instruktörsledda kurser åter startar. Det betyder en hel del att träna med andra både för störningens skull men också för att kunna hjälpa varandra efter bästa förmåga och inte minst för sällskapets skull. Så nu blir det till att tända strålkastarljuset på appellplan och bylta på sig med tröjor och torgvantar för att ta itu med höst- och vinterkulna träningskvällar. Mörker, regn och kyla till trots så vi ser fram emot våra torsdagsträffar med träningskompisar.

Att apportera är fantastiskt kul tycker Koi. Som outtröttligt och med mycken arbetsglädje skulle kunna hålla på hur länge som helst. Koi ser alltid med bedjan i blick när han förstår att det är dags att sluta och påbörja promenaden hemåt. En blick av önskan och iver som säger: Bara en gång till...

Nu är det fritt spring igen, till mycken glädje för den store Koi. För den lille Mac, som antagligen kommit i vägen för den stora och lyckliga sprintern, är det koppeltvång och korta promenader som gäller. Sedan förra veckan är det ombytta roller och Mac är halt på höger bak. Förra veckan hoppade Mac på tre ben efter att ha blivit överkörd av en yster Koi och det blev veterinärbesök för att undersöka så att alla rörliga delar var intakta och på rätt plats. Vilket de var – till både min och Macs glädje och idag är han redan mycket bättre, men det blir till att vila åtminstone veckan ut och förmodligen nästa också. För Mac gäller nu att ta den långa vägen och INTE genvägen under magen på Koi när han blockerar vägen...

Fick en förfrågan om att visa fem bilder på min passion – Barbet Koi. Vilket medförde att jag letade i hela hans bildmapp och det är inte utan att jag kan fastna i just valpmappen. Bilder av en liten ullig tott med jordig nos som för det mesta var full av bus och vilda upptåg men lika snabbt kunde falla i sömn vart än han befann sig. En härlig men påpasslig tid som så här efteråt känns som den virvlade förbi lika snabbt som Koi for runt. Tur att jag har bilderna sparade och kan titta in då och då för att åter ta del av svunnen tid.

I USA firas det mycket av mycket och idag, den första oktober, firar amerikanarna alla svarta hundars dag. Svarta hundar ses av många, både djur och människor, som mer farliga och hotfulla än de hundar som har kulörta färger eller är vita och grå. För djurens del tror jag det handlar om att det är svårt att få synskärpa med ögonkontakt på en svart hund. För människors del så tror jag att gammal skrock spelar in då det svarta även kan symbolisera magi, ondska, trolldom och andra hemskheter. Bland hundar som hamnar på härbärgen för omplacering sägs det att svarta hundar är de som blir omplacerade allra sist.

Svart för mig är en okulört färg som är väldigt estetisk och stilfull men också tidlös. Själv tycker jag att svarta hundar är det finaste som finns, så jag tänker haka på firandet i väst och hyllar stort mina två svarta idag. Förvisso är de inte riktigt helsvarta då de båda har en vit slips av olika längd på bringan men de får nog ändå räknas till de svarta lunsar som idag och alla andra dagar ska lyftas fram till en bättre position i omvärldens ögon.