Barbet Koi

A french waterdog, born in Sweden with a japanese name - our dog in the world!

Leendert visualiserar ursprung och funktion

Tre ytterligare sidor från Leendert Bosman’s ”Simple Series” finns nu att betrakta och studera under fliken KoiPeace. Leendert delar illustrerad historik om barbet, dess ursprung och funktion för allas blick och förståelse.

simple3_3_Glouvren
Comments

Av sällan skådat slag

I Frankrike har en nutida härva kring stamtavlor uppdagats. En uppfödare har till SCC uppgett en annan hane än den rätta som borde ha registrerats. Genom DNA-prov påvisas nu, men långt efter att det hela hände, att den angivna hanens DNA inte matchar den med valpens DNA. En valp som senare i vuxen ålder använts i avel vid ett flertal tillfällen. SCC har därmed strukit samma men oriktiga uppgifter från sitt register och stambok som nu istället anger okänd härstamning i stamtavlan för de barbeter som är berörda. Diskussioner har gått varma och protester från valpköpare varit både förtvivlade och högljudda, listor ha cirkulerat och uppmanat till protest och krav på åtgärder. Förstås blir det turbulent när över 200 barbetägare världen över blir berörda av konsekvenserna av felaktiga uppgifter. Ännu är mycket höljt i dunkel då uppgifterna om vad som hänt och nu utspelas endast utgörs av fåordiga franska registerändringar i stamboken. Inte något drömscenario för SCC hantera. De som redan tampas i bakvattnet av en rasklubb som i fjol kraschlandade och där nu två olika grupperingar tävlar om SCC’s gunst för ett erkännande som officiell rasklubb. Inte nog med det…dessutom finns det gamla ouppklarade härvor och det jäser i barbetleden runt om i världen då det finns många frågetecken kring en ras som ingen verkar varken vilja besvara eller ta ansvar för.

I Storbritannien har rasen barbet så äntligen fått sitt erkännande och dess uppfödare kan nu sluta att kalla sig franska uppfödare för att sanningsenligt benämna sig för det dem är och där dem verkar. Statistiken kommer att bli mer rättvisande för respektive Frankrike och Storbritannien. Rasen har funnits i England sedan 2007 och det officiella erkännandet började gälla från och med 18 april 2018 och innebär nu att den från FCI fristående kennelklubben, The Kennel Club, KC kan utfärda egna registreringar och stamtavlor för landets barbeter. Barbet kommer att hamna i KC’s importregister och under gruppen ”gundogs” men ännu är det oklart vilken av de fyra undergrupperna som den slutligen kommer att tillhöra. Så snart den nyupprättade egna rasstandarden är gemensamt formulerad och godkänd av rasklubb och kennelklubb blir det så också grönt ljus för att delta i stora och celebra hundutställningar såsom Crufts mfl.

I väntan på en godkänd rasstandard och grupptillhörighet så fick rasen ett första tillfälle att visa upp sig på årets Crufts där den också presenterades för utställningens besökare. Ditresta fanns också två representanter för den franska kennelklubben SCC som deltog under uppvisningen tillsammans med deltagare från den engelska rasklubben. Speakern roade och presenterade rasen som i all sin prakt och rikliga päls kan fungera utmärkt som ett dragstopp innanför ytterdörren!? Med många superlativ fortsatte speakern att beskriva rasen. Mindre hördes av upplysande fakta kring den. Nyheten om ett erkännande proklamerades också på KC fb-sida som dessutom visade på undringar från flera följare om inte den alldeles egna hemmakorsningen också kunde får ett erkännande från KC, nu när barbet fick sitt? Jag får tillstå att jag förstår frågorna dels på grund av den bristfälliga målbilden för rasen och dels då erfarna och luttrade raskännare med blotta ögat kan konstatera input av fler mer kända men olika raser som också återspeglas i variationen hos hundrasen barbet.

I Sverige meddelar rasklubben att de är sysselsatta med förberedelserna inför höstens arbete med ett uttalande om falska stamtavlor. Jag vet inte, men förhoppningsvis så kanske också om den bristfälliga faktahistoriken kring rasen och kanske främst om de 40 senaste åren som lett rasen i olika riktningar. Själv ställde jag frågan till klubben varför det dröjt hela 10 år innan viktiga uppgifter behandlas då de av klubben varit väl kända under samma tid? Representanten för klubben säger att hen inte vill diskutera med mig och säger publikt att jag är väl medveten om varför? Jag vet inte varför, så jag frågar givetvis hen om anledningen till att inte vilja prata med mig? Svaret är luddigt men förmedlar i slagfärdig uppfattning; att dialoger med mig är resultatlösa och ett slöseri med tid. Jag är trögfattad och förvränger ord i långa rader, sen finns det dessutom regler (för mig oklart om vems och vilka?). Dock ställdes en fråga till mig från samma representant från rasklubben; – Vilka kvalifikationer har jag för att fråga och skriva?

Det gäller tydligen att ha tillräckliga kvalifikationer för att ge mig tillstånd att som undrande fråga men också att författa med det fria ordet. Rätt att fråga men också rätten att förmedla min bild av oklara händelseförlopp ifrågasätts! Skulle jag inte längre dela ordet om hur jag upplever en barbetvärld där få vet men desto fler högljutt tycker och bestämmer? Ännu en händelse i en organisation som inte kan definiera och innehållsdeklarera sin marknadsförda hundras. Enbart denna i sig omtumlande upptäckt hos en enkel och intresserad barbetägare är kvalifikation nog, för att i ord fråga.

Det krävs inga meriter för att ställa en fråga – det räcker väl med att bara undra. För att däremot tillhandahålla berikande och tydliga svar behövs det desto mer. För det krävs god insikt, erfarenhet, mycket av faktakunskap och allra främst förmågan till en övergripande helhetssyn.


Att arbeta tillsammans förutsätter att vi kan kommunicera rakt och med tydlighet mellan varandra. Vi behöver inte vara bästa vänner men alla i arbetslaget ska vara införstådda och medvetna om såväl regler, riktning som ett väl definierat mål. Ett gemensamt arbete kan i god tolerans bjuda på olika arbetssätt och nya möjligheter i olika vägar och hastighet som alla leder till ett och samma uttalade mål. Att ha ett öppet och stort sinne underlättar i allt arbete.
Ett konsekvenstänkande förbättrar det.

Comments

En hållbar konstruktion byggs på fast grund

Fakta skapar trovärdighet och är samtidigt den fasta grunden i ett samarbete för att värna barbetens arv, nutid och framtid. Att med tydlighet kunna definiera rasen och förmedla målet i arbetet kring rasen är en förutsättning för dess fortlevnad. Lika viktigt är att kunna särskilja fakta från åsikter.

I den komplexa bilden bakom dagens barbet vilar mycket av okunskap och faktabristen är lika stor som den tilltagande marknadsföringen. En ödesdiger kombination som kan ge svåra konsekvenser för såväl ras som för människorna kring den. Nog är det hög tid att göra något åt avsaknad fakta för att räta ut många frågetecken i en trasslig historia? Allra främst för att värna en missförstådd hundras och inte minst för att genom kunskap skapa förståelse kring rasen och dess variation.

BRISTER KRÄVER ÅTGÄRDER
Elaine Fichter är en outtröttlig och passionerad eldsjäl som under lång tid arbetat för att uppmärksamma men också för att åtgärda en allvarlig brist på fakta. Lika enträget har hon i motvind agerat för att sprida den fakta som idag finns verifierad och som numera vuxit sig till ett omfattande arkiv med hjälp av flera eldsjälar av olika nationalitet som anslutit sig till detta faktasökande kring hundrasen barbet och dess trassliga historia. En viktig och avgörande del i detta arbete har varit att förstå hur missförhållanden under lång tid kunnat fortgå. Det givna svaret är detsamma idag som då. Människor. Just därför att ingen efterfrågar verifierad fakta utan istället förlitar sig till en icke granskad men förmedlad övertygelse. Med ytterligare tid där ingen efterfrågar verifikation sprids så samma övertygelse för att befästas allt vidare ut i världen. Marknadsföringen glorifieras och en specifik ras blir alltmer variationsrik samtidigt som den mister allt mer av sitt egentliga ursprung och syfte men också i dess utseende och funktion. Och fortfarande undrar få varför? Inte heller ifrågasätts den vida variationen inom rasen barbet och än färre tycks visa intresse för fakta som håller ihop för en grundlig granskning.

BARBET HISTORY OF FACTS BEHIND THE SCENES
Elaine startade nyligen en studiegrupp med samma namn som ovanstående rubrik. I syfte att delge historiska fakta som sällan eller aldrig syns. Ett bra initiativ att inbjuda till frågor och konstruktiva diskussioner men också för att tydligt visa hur missförstånd kan finna näring och växa till nya former. Just därför att ingen är källkritisk och inte heller granskar det som förmedlas. Leendert Bosman har en god analytisk förmåga. Han är dessutom väl insatt i flera hundrasers historia och huvudsakligen om
Barbas (=skäggiga hundtyper) och arbetar just nu med en bildserie som kan illustrera hur lätt det är att förvillas om vi saknar såväl förklarande fakta som ett skarpt öga i ett reflekterande huvud för ett kritiskt tänkande. Här följer det första bladet i en serie av flera för att definiera och specificera olika hundtyper i en illustrerad bildkavalkad. Sidan visar pudel och spansk vattenhund, vilka historiskt också delar ett gemensamt ursprung. Båda raserna bär på sin egen historia och står var för sig men långt senare också att finna som inslag i dagens barbet. Barbet har också sin bakgrund och som framöver kommer att illustreras och förtälja mer om den ursprungliga och specifika hundrasen barbet som fick sin rasstandard skriven år 1886.

simple-p1-1Leo_520

Jag kommer att samla sidorna i denna bildserie under fliken KoiPeace vartefter Leendert färdigställer dem för publicering. På så sätt kan de snabbt hittas och överskådligt berätta sida efter sida i en samlad helhet, på samma plats. Som alltid med ett stort TACK till Elaine och Leendert för gediget och tidskrävande arbete i målet om att göra fakta lätt förstådd och enkelt tillgänglig för alla. Mer om en komplicerad historia hittar du på http://barbet-frenchwaterdog.com/
Comments

Ett snabbt ögonkast i ett bestående ögonblick

Pasted Graphic 2

Tiden går. Drömmar blir till verklighet som blir till härliga stunder i minnen som levande består. Juli förra året tillbringades i ett varmt välkomnande hem i Frankrike varifrån vi skulle hämta hem valpen Neo Mahler. I år tillbringar vi juli alla tillsammans på hemmaplan men i samma värme som vi upplevde i Frankrike för ett år sedan. Neo Mahler pustar ut, om än lite större men lika skön, så söker han sig, oavsett läge, till den svalkande skuggan .

NeoMapril2118_520
Comments

På okänd mark bland räv, barr och mossa...

Pasted Graphic

Viltspårdomare Håkan erbjöd såväl Paulsson & Co’s kursdeltagare som deras spårintresserade hundar flera och ytterligare provtillfällen med möjlighet för att träna och meritera hund.
Neo spårade på och gjorde i tät följd ytterligare två prov som resulterade i två första pris. När så allt, helt och plötsligt, faller på plats och vi tillsammans lärt oss att fokusera på rätt spår som leder till utlagt slutmål är en härlig upplevelse. Kul för såväl min hund som för mig i mitt lärande om att bättre studera och fokusera på hundens nosvisa arbete i den sträckta linan framför.

För att avancera vidare till championat behövdes nu ytterligare ett första pris men av en annan domare. Så jag tänkte att det provet kan vi göra efter nästa års träningskurs. Inte då, tyckte vår träningsledare och domare Håkan som sa; ”– Ni ska jobba på NU och smida emedan järnet är varmt” …och så blev det. Vi kontaktade viltspårdomare Åke som några dagar senare erbjöd oss ett nytt provtillfälle men denna gång i en skog vi aldrig tidigare besökt, vilket gjorde mig lite fundersam. Men Åke sa; ”- Det är inga som helst bekymmer för hunden snarare hör den tveksamheten hemma hos hundföraren”. Förtroendet för hundens överlägsna nosarbete ska vara 100% oavsett om det är i hemmaskogen eller varhelst det ska spåras om spårskogen så ligger 100 mil bort.

Återigen sätts också jag på prov…att kunna fokusera, läsa och lita till sin hund och dess spårförmåga är som alltid det allra viktigaste i allt spårarbete. En tveksam förare i linan bakefter gör bara vägen desto krångligare för spårettan. Med båda domarnas ord i gott minne for vi så till den för oss okända Vinslövskogen. Neo spårade, ibland vaket vittrade ett och annat levande och dött vilt, men tog sig sen övertygande och säkert tillbaks till urspungsspåret och fann också dagens rådjursklöv. (Den under gårdagens släpade och nedlagda hade räven förmodligen tagit under natten då domare Åke vid morgonens koll fått lägga dit en ny klöv i vårt spårslut.) Därmed var ytterligare ett första pris i protokollet ikryssat. Grattis Neo Mahler de la serve de la Chapelle d’Alexandre till Ditt viltspårchampionat. Inte nog med att Du tog hem Din tredje raka etta på mindre än en vecka. Tillsammans vann vi dagens rådjursklöv och ett nytt träningstillfälle med en erfaren eftersöksjägare redan nästa vecka. Nu blir det ytterligare förkovran i hundens spårarbete men i sanningens namn kanske allra mest i bildning för spårlinehållaren bakom hunden.

Pasted Graphic 1
Comments

Djupet i ljusets högtid!

Neosvansapril18_GMS_520
Comments

Ur spår men på väg

Neoskog18A520

Barbet är omtalad för att följa i husses eller mattes spår men i viltspår är det tvärsom gäller.

Nu är det mattes tur att lära sig att lita till och följa stegen av sin barbet. Neo Mahler kan övertygande tydligt visa på vägen men vid vårt första provtillfälle är matte envis och drar hunden ur spår. Det slutar med ett andra pris i öppen klass. Vid nästa provtillfälle tänker matte att nu ska hunden till varje pris följas vilket resulterar i att hunden drar matte ur spår. Hunden hittar en viltlega och formligen plöjer ut på en hastig detour i ett helt annat spår men hittar med domarens hjälp tillbaks till det lagda blodspåret. Resultatet blir till vårt andra, andra pris.

Både hund och matte får fortsätta sin träning tills vi lärt oss fokusera på rätt spår och inte minst att jag blir bättre på att läsa min hund i spårarbetet så jag kan skilja på när hunden går i det lagda ursprungliga och i ett helt annat levande och nysprunget viltspår. Det är såväl träning som roliga övningar för både Neo Mahler och mig. För varje provtillfälle lär vi oss än mer och får skolning i det slingrande och ibland riktigt svåra spårarbetet. Stort TACK till våra kunniga och falkögda instruktörer Jonas och Håkan på Paulsson & Co och till domarna Ingmar och Håkan för dubbelt tydlig summering och inte minst i den lärorika och konstruktiva kritiken så vi kan avancera i spårandet framåt och helst också i vinklarna uppåt. Kondition och huvud hålls i gång på både hund och människa och roligt har vi i grönskan. För just därute, någonstans gömt i skogen, hägrar slutmålet för hundens så gedigna som avancerade nosarbete.


Neoskogmaj18_520ökl180609_520
Comments

Öppet debattinlägg för alla intresserade


Jag blir ledsen på rasklubben då de visar på bristande insikt och inte heller ser det stora värdet av sin roll som vägledare då de vill påbjuda debatt och engagemang i samverkan. Här nedan avser jag artikeln ”Öppet brev från Avelsrådet” som publicerats i Barbetbladet nr 2/2018. Artikeln berör det nya avelsverktyget i HD-index som sedan början på detta år också inkluderar rasen barbet.

Återigen ges exempel som förmedlar en felaktig bild och mindre av saklig och tydlig information. Artikeln inleder med att besvärat berätta om hur rekordmånga förfrågningar strömmat till rasklubben. Alla rekordmånga frågor sägs ha rört sig kring möjligheten av att använda hundar med C-höfter i aveln. Rekordmånga låter inte alls övertygande hos en liten och starkt begränsad raspopulation som Barbet och där vi som mest haft 10 parningar per år som resulterat i 6 födda kullar. Längre ner i artikeln konstateras att 45% av våra svenska barbeter har någon form av dysplasi och att det är nära nog hälften!!!

Ledsamt är att klubben inte tänker till mer, tydligare och effektivare. Vi behöver informera konkret, bättre och förståeligt så att vi kan agera förebyggande i vår faktiska verklighet. Än en gång vilseleder rasklubben medlemmar med ett felaktigt påstående. Vi vet nämligen inte hur många barbeter som har höftledsdysplasi eftersom långt från alla i vår svenska barbetpopulation är höftledsröntgade.


OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR
Införandet av HD-index är mycket bra. Det blir ett hjälpande verktyg då det utöver hundens egna och kända höftstatus också tar stor och god hänsyn till släktingars och därmed fler individers höftledsresultat. Men, verktygets sammanräknade indexresultat ska naturligtvis vägas mot bakgrund av ras och antalet röntgade hundar inom Sverige. För barbeten idag vet vi ännu inte hur indexvärdet kommer att ge utslag därför att vi har exporter som påverkar indexvärdet neråt men också importer och parningar utomlands där höftledsdiagnos hos släktingar inte finns registrerade i våra rullar. Hos en liten population som rasen barbet blir kanske inte indexvärdet lika rättvisande som hos en ras med en i Sverige stor population och där många individer röntgas. Det lär visa sig med tiden och tills dess får vi ta hänsyn och anpassa oss till våra givna förutsättningar.

Höftledsdysplasi påverkas av både ärftlighet och miljö och arvsgången är komplex. Vad vi kan göra är att informera och utbilda. Informera uppfödare och valpköpare hur vi kan minska effekterna av miljöpåverkan hos den unga valpen för att hjälpa och värna om viktiga leder i en ranglig och snabbt växande valpkropp. Inte minst lyft frågan om vikten av att göra höftledsröntgen så att vi i framtiden kanske kan visa på en mer rättvis bild av rasens övergripande höftstatus. Kanske uppfödare kan uppmuntra sina valpköpare genom att stå för en del av röntgenkostnaden? Det ligger också i uppfödares intresse att röntga höft- och armbågsleder på aktivt rörliga unghundar. Ett sätt kan vara som en ”refund” på valppriset som kan utgöra en del av summan på röntgenkostnaden och som återbetalas när röntgenresultat offentligt redovisas. Internationell kontakt barbetklubbar emellan finns redan så undersök möjligheter för att upprätta en internationell och objektiv databas i ett mer omfattande och verifierat beslutsunderlag då de flesta i en liten och begränsad population är mer eller mindre släkt.


ETT BETYDELSEFULLT HELHETSPERSPEKTIV
En hund består av mer än enbart bra höfter. För att vara hälsosamt välmående och funktionell i kropp och huvud så är det mycket som ska klaffa. Vilket innebär att även en hund med A-höft kan vara direkt olämplig som avelsdjur därför att helt andra kvalitéer i dess fysik, mentalitet och funktion brister eller saknas. I en parningskombination är det många och olika kvaliteter som ska beaktas. Fördelar och nackdelar ska analyseras och vägas mot varandra men också läggas samman till en ny och möjlig helhet. Inte bara uppfödare och ägare av hanhund behöver kunskap utan också alla intresserade och inte minst valpspekulanter som gemensamt kan vara hjälpta av en större medvetenhet inför kommande val. Jag har sagt det många, många gånger förut. Gör fakta tillgänglig och allra allra viktigast, förstådd och därmed vägledande användbar!

Jag förstår förstås klubbens och artikelns goda intentioner men det försvarar inte att misstag och fel upprepas. Jag hoppas såväl artikelns haltande innehåll som dess goda syfte kommer att debatteras bland klubbens medlemmar. Debatt är kommunikation mellan två eller flera som i argumentation har högt till tak och berör olika ståndpunkter och inte enbart vad en rasklubb uttrycker. Att intresset för frågor ökar är glädjande och debatt är ett bra sätt att engagera till kunskapssökande. Sätt viktiga detaljer i sitt större och rätta sammanhang så att vi ser och förstår helheten i det vi gemensamt arbetar för att uppnå.
– Ett fullgott och berikande liv för såväl sunda rashundar som dess hussar och mattar.

Comments

Äkta eller falsk?

Consequences



Häromdagen läste jag om en äkta barbet! Vad är en äkta barbet? Finns det falska?


På senare tid har jag också hört de fullkomligt sanslösa uttrycken ”finbarbet” och ”fulbarbet”. Då de allra flesta av dagens barbet är en mix av två olika varianter – vieux barbet och barbet moderne – undrar jag vilken av varianterna som avses? Eller står epiteten missvisande för de två olika varianterna? Vilken är vilken? Hur ser jag skillnad på äkta och falsk eller fin och ful?
Ovanstående benämningar är utmärkta exempel för att visa hur kunskapen kring rasen haltar och ibland totalt brister samtidigt som det tydliggör behovet men också det stora värdet av förankring i verifierbar fakta.

Dags för upprättelse?
När den organiserade hundvärlden inte ens kan specificera vilken av de båda typerna eller om det är mixen med sin tilltagande variation som förespråkas, leder ogenomtänkta uttryck i ett växande motsatsförhållande till kaotisk förvirring. Det florerar så mycket av dumhet i barbetvärlden och jag frågar mig ständigt hur denna villfarelse kan fortgå utan att ens en enda inom den organiserade hundvärlden agerar för att motverka missförstånd och osanning. Inte minst för att stävja ett ogynnsamt arbetsklimat och den opportunism som sprider sig allt bredare bland leden. Nog vore det uppriktigast att beskriva och förklara den faktiska bakgrunden till dagens variationsrika barbet. Att formulera ett mål som klargör och förmedlar en bild av det man arbetar för att uppnå. För avel och rasens fortlevnad är all tillgänglig fakta en absolut förutsättning för rasens överlevnad. Och då syftar jag på den ursprungliga varianten, vieux barbet. Eftersom den senare varianten, barbet moderne, inte ur någon aspekt är utrotningshotad. Båda varianter bör således specifikt definieras och äger samma existensberättigande då båda godkänts under en och samma rasstandard av den organiserade hundvärlden.

Verklighetsförankring
Det är nog så illavarslande när jag ser uppfödare argumentera för dessa obildade resonemang. Hur tänker ansvariga kring det egna arbetet för att stödja en ras om de inte ens känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka de bedriver avel? Än mindre kan de uttrycka sitt eget avelsmål. Frågar jag har jag vid något tillfälle fått som svar att de tycker rasen bör växa som population. - Såklart, uppfödare vill förstås sälja valpar. Andra hävdar att avelsmålet främst är att avla friska valpar - Såklart, det vill förstås alla - oavsett syfte och kunskapsnivå. Samtidigt vet de allra flesta idag att utlova och garantera friska valpar är orealistiskt. Tack och lov, på gott och ont, och goda intentioner till trots - livet tar också sina egna och helt oförutsägbara vägar till ett för alla, förr eller senare, ofrånkomligt slut.

Någon gång har jag hoppfullt också fått svar som vittnar om att det finns uppfödare som väl kan beskriva sina egna hundar och dess bakgrund. Som kan argumentera i fakta för sitt eget avelsmål. Engagerade uppfödare som med god insikt och uppriktighet ser till möjligheter för att gynna rasen och dess framtid. Sök kunskap och lär Dig att källkritiskt värdera och korskontrollera den information som ges! Vill vi värna om en ras handlar det om att i medvetenhet kunna hantera såväl för- som nackdelar men allra främst om att göra fakta lättförståelig och tillgänglig för alla. Fakta gynnar rasen samtidigt som den missgynnar både dumhet och mytbildning.

I ett okontrollerat och ständigt pågående mediaflöde är alternativa sanningar i alla avseenden och sammanhang ett ständigt och lurande hot. Var alltid uppmärksam, kritisk och efterfråga verifierbara källor! Desto mer Du lär och vet, ju mindre är risken att Du blir lurad.
Comments

Om att sila mygg och svälja elefanter

KoiNeo18_B&W_520
Höjd- och viktangivelse på de två hanhundarna av samma ras här ovan är inte exakt verifierade och uppmätta, då det är jag som med tumstock och linjal försökt mäta i centimeter på mankhöjden och vikten är angiven på vågen hos den lokala veterinärmottagningen.


Om det blir viktigare att räkna millimeter och gram än att se till det uppriktiga ursprunget bakom våra olika hundraser, dess funktion och syfte då är åtminstone mitt mått rågat. Kanske underlaget var bristfälligt vid inmätningen och vågen kanske inte korrekt viktkalibrerad vid invägningen? Ett kilo hit eller två centimeter dit är på intet sätt av någon större betydelse. Om en hund är liten, medelstor eller stor har däremot oftast en avgörande betydelse vid valet av hund liksom att storleksangivelser är viktiga i en rasbeskrivning. Lika viktigt är det att förmedla verifierad fakta för medvetenhet kring våra rashundars dokumenterade bakgrund.

Något är allvarligt fel när stor variation så uppenbart finns hos barbet men ingen officiellt bemödar sig med att uppriktigt beskriva än mindre förklara varför variation existerar. Många är de som konstaterar skillnader, andra erfar dem men få är de som ställer frågor än färre de som konstruktivt diskuterar ämnet. Är det så att ingen vågar fråga eller kanske för att ingen önskar att ta del av anledningen till variationen? Det är hög tid att förklara och förmedla faktiska förhållanden i rasens historik. Inte för att strö salt i någons sockersöta sinnesbild eller säljande marknadsföring utan för att stödja och värna en hundras genom att förmedla uppriktig och viktig rasinformation. Kunskap som inte bara är en förutsättning i avelsarbetet utan dessutom bjuder människor kring rasen en bättre förståelse i dagens variationsrika verklighet.

Storleken har betydelse! Jag vet mer än väl av egen erfarenhet att det är stor skillnad i att hålla en hund som väger 28 kg eller en som väger 40 kilo i kopplet under hundpromenaden. Storlek och vikt är också bra att känna till då sele, halsband och koppel ska införskaffas så att de är tillverkade med hållfasthet för styrkan i många kilo. En kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk.

Idag firas hundrasens dag i det stora landet i väst. En nationellt erkänd rashundsdag som inrättats för att bidra till att lyfta men också öka medvetenheten om våra rashundars dokumenterade historia, dess mångfald och förutsägbarhet. Ett utmärkt tema som uppmuntrar till att söka kunskap för att lära och värna om våra många och olika rashundar. Men vad händer om informationen som förmedlas också präglas av mångfald och stora skillnader? Vem kan ge en rättvis bild av en komplex historia?
Comments

Skön Valborg!

Tiptaptoe18_520

Nyutsprungen grönskande och skön står nu maj för vår dörr och vi hälsar våra läsare en härlig Valborgsmässoafton och välkomnar sköna maj!
Comments

Vårfröjd

Neoanlagsklass18_520

Men också vår fröjd, Neo’s och min. Vi började i mars i bister kyla, snö och snålblåst och slutade i idel solsken. I går gjorde Neo Mahler sitt anlagsprov i viltspår. Tillsammans med fyra springer spaniels, en tax, en vorsteh, en wachtel samt ytterligare en fransos, griffon fauve de Bretagne. Samtliga ekipage blev godkända. Dagens startnummer lottades ut. Jag drog och vi hamnade som nummer 3 i gruppen under Jonas ledning och Ingmars bedömning. Strax innan vår start passerade en hare med fart i motsatt riktning där det dessutom gick ut en löptik för sitt viltspår. Så, ja, vi hade en lite okoncentrerad och tveksam start. Jag blev lite orolig och stående med en hund i tilltrasslad lina... men det bekymrade inte Neo för trasslet rätades ut och därefter gick det som på räls ända fram till ett utmärkt markerat slutmål med rådjursklöv.

Glada_520

Ekipagen tågade tillbaks till uppsamlingsplatsen undan för undan. Alla under en munter gång och glada leenden. Under tiden domarna Åke och Ingmar fyllde i dagens och hundarnas protokoll så tände Jonas grillen. Det bjöds på korv, saft och bullar. Lite som en familjefest där alla åldrar fanns representerade bland människor och hundar då flera bjudit hela familjen att tillbringa söndagen i vårsolens sken i det strandnära Friseboda. I vanlig ordning efter våra spårrundor blev det åter samling för gemensam genomgång. I dag lite extra högtidligt då betyg delas ut tillsammans i den konstruktiva kritiken med protokoll som gavs till varje enskilt ekipage. TACK till vårt härliga träningsgäng och inte minst till våra två eminenta träningsledare Jonas och Håkan hos Paulsson & Co men också till domarna Ingmar och Åke. Nu är vi helt klart både stolta och taggade för att ta itu med nästa utmaning som blir viltspår i öppen klass.

IngmarT&Co_520
Toastmaster_520
Springerhopp_520Jonas&Neo18_520
P&Co18_520
Anlagsprov18gr_W
Comments

Neo Mahler fyller år!

NMB 1-100
NeoMfeb2018_grey_72

Den lille rackaren blir idag 1år! Det är märkligt hur snabbt tiden rinner iväg och det känns inte alls så länge sedan vi hämtade hem vårt yrväder. Det är inget aprilskämt då både kalender och hund visar på ett synligt och tämligen verkligt förhållande. Vi är alla bara tacksamt glada och önskar Neo Mahler och hans syskon en rackarns härlig och skön födelsedag! Men aprilväder har vi, idag blir det än mer snö till stor glädje för födelsedagsfiraren.

Comments

Om informationen brister?

När det gäller en ovanlig hundras som få känner till är det också lätt hänt att viktig rasinformation hamnar på avvägar just därför att det är få som verkligen känner rasen, dess ursprung och utveckling. Vem har erfarenhet och faktakunskap nog för att kritiskt granska innehållet i den information som förmedlas? KoiPeace publicerar artikeln ”Lost in Opinions” som engelskspråkig eftersom det är ett förståeligt språk för flera samtidigt som det är ett angeläget ämne för många länder där rasen finns representerad. Allt är inte bara gulligt och sött när det gäller våra hundar och vårt samspel i vardagen...
Sök kunskap för bättre förståelse och större medvetenhet! Här ges en god start till att finna det som sällan sägs; http://barbet-frenchwaterdog.com



BBjokercards_520
Comments

Hip Hip Hurra!

Koimars19D2018B_520

Grattis hälsar vi till Barbet Koi och hans syskon! I dag och i morgon fyller alla de sex 6 år. Dagens jubilar var i går kväll en runda till havet och drog några repor längs sanddynorna. Is och snö låg kvar i vattenbrynet så han fick lov att springa långt för att komma ut till öppet vatten. Inget som bekymrade Koi dock. Han njöt till fullo i det mycket inbjudande kvällsljuset allt medan solen snabbt dalade i motsatt horisont. Idag ska sexåringen firas!

Koifartmars18_520
Koiscenemars18_520
Comments