Koi apporterar sin boll med stor glädje och iver när vi är vid stranden. Han är otroligt fokuserad och är i samma stund som bollen far i väg redan i vattnet. Med en hastighet som gör att han ibland påminner mig om de små insekterna som kallas skräddare, vilka kan fördela tyngden på sina långa ben och springa på vatten genom vattnets ytspänning. Det är ögonblicksbilder... men snabbt går det i vilket fall och han är över, på och i vatten. Ringarna på vattnet växer sig snabbt stora och möter varandra i vattenkaskaderna som uppstår efter Koi. Ringarna försvinner lika fort och när Koi åter placerar bollen i bollhanden är det inte långt till alla nya ringar som ska rulla ut och försvinna i havet. Vattenglädje tror jag bestämt och är helt övertygad när jag åter ser silhuetten av Kois bakdel försvinna mot horisonten.