Vieux Griffon Barbet
Vilseledande formulering
03/08/21 17:44
Klickade mig in på sajten DogNews och funderar en stund med ett roat leende över den något satiriska undertonen i formulerad titel på tisdagens publicerade artikel (tisdag 3 augusti 2021).
Faksimil saxat från sajten dognews.se 3 augusti 2021
En labradoodle är som så uppriktigt anges och likt namnet antyder - just en blandras. Till skillnad från rashunden saknar labradoodle såväl ett uttryckt avelsmål såsom en erkänd och standardiserad rasspecifikation. I ett befruktningsögonblick är det som alltid slumpen som avgör doseringens fördelning i arvets och valpens gener bland skilda raser i den angivna mixen hos de av uppfödaren utvalda bägge föräldradjuren.
HMMM… artikelns innehåll leder onekligen till vidare reflektion. Jag undrar just hur Allmänna reklamationsnämnden och svenska rättsväsendet skulle resonera kring en rashund som har en av FCI erkänd rasstandard och där man som jag med tålamod och tid också chockerad, överrumplad och överraskad uppdagar att här finns inte bara EN eller TVÅ utan flera rashundar och blandraser begravna? Barbet kategoriseras officiellt som rashund men är numera en opreciserad blandning och där det också saknas ett väldefinierat avelsmål. Hos labradoodle liksom hos rashunden barbet spelar inte rastyp någon som helst roll så länge uppfödare bara följer svensk lag och vad gäller barbet dessutom kennelklubbens regler och normer.
HUR INNEHÅLLET PRESENTERAS OCH TOLKAS
När kunskap brister och klargörande uppriktighet saknas då är det inte undra på att vi som godtrogna valpköpare låter oss förvillas av allsköns information. Drar mig till minnes en barbetägare, om det var i Canada eller USA har jag glömt. I vilket fall som, återberättades att DNA-svaret angav barbeten som en ”superblandras”. Tänk om jag och alla andra som inte var införstådda med en ”blandad rashund” skulle återkräva del av erlagd köpesumma? Sedermera, långt efter inköpet av min ”äkta” medelstora rashund i XL-format har jag numera lärt och kan därmed bättre förstå en brokig och infekterad bakgrund som föranlett dagens vida rasvariation.
Jag blir så trött, ledsen och förbannad när vi bryr oss mer om girig vinst än att respektera rashunden och att lära om och åtminstone försöka förstå den hund och verklighet som vi säger oss så aktsamt vårda och värna.
Åtta år av många frågor, förbryllade tankar och skrivna långa spaltmeter och fortfarande ingen som bryr sig om att presentera fakta. Att välunderbyggt kunna förmedla den sanna historien bakom en idag vilseledd och snart utrotad rashund som i avsaknad fakta och målbild under senare decennier diffust blivit till en variationsrik charmig och gullig blandras. Hur är detta scenario ens möjligt? I brist på uttömmande svar har jag ännu inte lyckats klura ut beslutsunderlagets sega trassel. Så istället får jag be Dig bolla den frågan vidare till Svenska Kennelklubben. Jag skulle också gärna vilja veta… och kanske, kanske är tiden kommen för ansvariga som tillät scenariot ske och fortgå, att nu sent omsider också göra en pudel?
Skulle vara intressant att följa fortsättningen kring artikelns spörsmål och ärendets krav i turerna runt en ”renrasig blandras” som i längre version ursprungligen härrör från Hallandsposten, september 2020. Inte minst för att röna om ärendet faktiskt gick vidare till tingsrätten och i så fall, hur det rådande domslutet löd?
Åsikterna är som alltid många och högst skiftande. Bevisens data ses sällan presenterad och förklarad. Under lång tid danad, numera en pågående utveckling och i varje ny dag av upplevelser så finns där som alltid både gammalt och nytt att lära sig mer om.
Om hur uppfödares kunskap, avelsmål och selektion av avelsdjur inverkar på såväl valpresultat som rashundens framtid.
Faksimil saxat från sajten dognews.se 3 augusti 2021
En labradoodle är som så uppriktigt anges och likt namnet antyder - just en blandras. Till skillnad från rashunden saknar labradoodle såväl ett uttryckt avelsmål såsom en erkänd och standardiserad rasspecifikation. I ett befruktningsögonblick är det som alltid slumpen som avgör doseringens fördelning i arvets och valpens gener bland skilda raser i den angivna mixen hos de av uppfödaren utvalda bägge föräldradjuren.
HMMM… artikelns innehåll leder onekligen till vidare reflektion. Jag undrar just hur Allmänna reklamationsnämnden och svenska rättsväsendet skulle resonera kring en rashund som har en av FCI erkänd rasstandard och där man som jag med tålamod och tid också chockerad, överrumplad och överraskad uppdagar att här finns inte bara EN eller TVÅ utan flera rashundar och blandraser begravna? Barbet kategoriseras officiellt som rashund men är numera en opreciserad blandning och där det också saknas ett väldefinierat avelsmål. Hos labradoodle liksom hos rashunden barbet spelar inte rastyp någon som helst roll så länge uppfödare bara följer svensk lag och vad gäller barbet dessutom kennelklubbens regler och normer.
HUR INNEHÅLLET PRESENTERAS OCH TOLKAS
När kunskap brister och klargörande uppriktighet saknas då är det inte undra på att vi som godtrogna valpköpare låter oss förvillas av allsköns information. Drar mig till minnes en barbetägare, om det var i Canada eller USA har jag glömt. I vilket fall som, återberättades att DNA-svaret angav barbeten som en ”superblandras”. Tänk om jag och alla andra som inte var införstådda med en ”blandad rashund” skulle återkräva del av erlagd köpesumma? Sedermera, långt efter inköpet av min ”äkta” medelstora rashund i XL-format har jag numera lärt och kan därmed bättre förstå en brokig och infekterad bakgrund som föranlett dagens vida rasvariation.
Jag blir så trött, ledsen och förbannad när vi bryr oss mer om girig vinst än att respektera rashunden och att lära om och åtminstone försöka förstå den hund och verklighet som vi säger oss så aktsamt vårda och värna.
Åtta år av många frågor, förbryllade tankar och skrivna långa spaltmeter och fortfarande ingen som bryr sig om att presentera fakta. Att välunderbyggt kunna förmedla den sanna historien bakom en idag vilseledd och snart utrotad rashund som i avsaknad fakta och målbild under senare decennier diffust blivit till en variationsrik charmig och gullig blandras. Hur är detta scenario ens möjligt? I brist på uttömmande svar har jag ännu inte lyckats klura ut beslutsunderlagets sega trassel. Så istället får jag be Dig bolla den frågan vidare till Svenska Kennelklubben. Jag skulle också gärna vilja veta… och kanske, kanske är tiden kommen för ansvariga som tillät scenariot ske och fortgå, att nu sent omsider också göra en pudel?
Skulle vara intressant att följa fortsättningen kring artikelns spörsmål och ärendets krav i turerna runt en ”renrasig blandras” som i längre version ursprungligen härrör från Hallandsposten, september 2020. Inte minst för att röna om ärendet faktiskt gick vidare till tingsrätten och i så fall, hur det rådande domslutet löd?
Åsikterna är som alltid många och högst skiftande. Bevisens data ses sällan presenterad och förklarad. Under lång tid danad, numera en pågående utveckling och i varje ny dag av upplevelser så finns där som alltid både gammalt och nytt att lära sig mer om.
Om hur uppfödares kunskap, avelsmål och selektion av avelsdjur inverkar på såväl valpresultat som rashundens framtid.
Comments
Handlingskraft?
16/01/21 17:05
Ett diskussionsunderlag med plats för egen input som kanske kan trigga tankeförmågan till främjande problemlösning?
När få faktiskt vet och där dem flesta anser sig vara och tro sig veta bättre än andra.
I barbet världen baktalar man nya blandraser s k designer raser men framhäver gärna sin egen ospecificerade mix som man vilseledande beskriver som en sällsynt och anrik specifik rashund. Här blandas fritt skrönor med gamla och nya åsikter som förmedlar diffusa illusioner som inte alls överensstämmer med rasens ursprung och faktiska verklighet. I nästa andetag säger vi oss förmedla kunskap för att kunna värna och bevara våra många och olika hundraser i dess typ, karaktär och funktion för god hälsa i sunt välmående.
Har vi blivit så urbota hjärntvättade och helt handlingsförlamade att vi inte ens längre förmår att utkräva evidens och förklarande svar? Ja, tydligen! Bristerna är flera, många är ansvariga och få är dem som gjort sig besväret att kontrollera och granska hundrasens faktiska historik. Regelsystemets styrande har allt sedan 1980-talet och därefter följande och upprepat blivit uppmärksammade på både fel och brister men likväl fortgår orättvisa som dumhet.
Pimpar vi verkligheten?
Så här decennier senare. Vem bryr sig då om sanning och saklig fakta när det blivit roligare att jaga gilla-klick bland mestadels nonsens i dagsflödet på Facebook? Skulle någon sällsynt själ våga sig på att förmedla fakta och hänvisa till kontrollerbara källor då hetsas det snart till lynchstämning och alla blir förbannade. De flesta för att man bryter mot den gängse uppsnyggade uppfattningen och resterande fåtalet för att inte få komma till tals då man rappt har blockerats och censurerande tystats.
Allt går att sälja med en underhållande historia och en förförande bild. Om historien är sann eller osann spelar mindre roll då storytelling och influencers blivit till effektiva verktyg och i vissa fall till ett medvetet och beräknande bondfångeri med ett enda syfte – att ge mer klirr i kassan!
Som vanligt är exhibitionismen stor och många är dem påverkande frispråkiga som utan stoppknapp högljutt tycker och tror. Få är dem som kan argumentera och presentera kontrollerbara fakta. Fortsätter vi att blunda för ena halvan av vår hela verklighet? Ja, om vi inget ser då finns förstås inte heller någon anledning att agera, tydliggöra och förbättra. Vill vi inte lära? Ja, då är det också kört. För vi kan bara bedöma och agera utifrån den kunskap vi i detta nu har.
Problemlösning
Är det inte dags att stanna upp och ta sig en rejäl funderare kring vad vi gör och inte gör men också i hur och vad vi kommunicerar, inte minst kring det vi vet men inte säger? Kanske dessutom om nu hjärnan ändå startat upp och är igång, drista oss till att formulera en förståelig och vägledande målbild för två skilda hundraser som numera i opreciserad blandning kan ses på destinationslös irrande drift?
Om inte. Var då åtminstone uppriktiga och rättvisa. Gör vägen framkomlig också för dem intresserade som har rasens historia granskad och fakta sorterad i kronologisk ordning för en klar målbild som allt sedan 1886 nedtecknats och tydligt stått formulerad och uttalad. Gör känd fakta tillgänglig så att var och en av oss kan bilda sig sin egen uppfattning. Tillhandahållen viktig fakta som rättvist också bjuder på välinformerad valmöjlighet.
Från Comte de Bylandts bok ”Les Races de Chiens” först utgiven 1897 men här i ett senare tryck från en edition om två volymer utgiven 1904 där rasen barbet beskrivs i fyra språkversioner, här ovan engelsk t v och tysk t h men också i ytterligare en fransk och en holländsk översättning.
Engagemang
04/10/20 10:43
Vieux Griffon Barbet är en bland dagens flera hundraser som är utrotningshotad. Idag uppmärksammar jag minnet av Thelma Lou som kom att bidra till min insikt om det svåra dilemmat för en okänd och förbisedd hundras bland människors okunskap.
Idag är det Mikaelidagen, ärkeängeln helige Mikaels dag. Vi säger grattis till Frans och Frank som i dag firas tillsammans med vår svenska kanelbulle. Den fjärde oktober ärar också en italiensk munk vid namn Franciskus av Assisi. Den av påven helgonförklarade Franciskus kom att ses som djurens beskyddare. I hans välsignade namn tog ett gäng italienska ekologer initiativet till att redan år 1931 utnämna den fjärde oktober till djurens dag.
Ekologerna ville med dagen uppmärksamma dilemmat för all världens utrotningshotade djurarter. De insåg också att bara genom medvetenhet kan vi skapa ökat engagemang och på så sätt värna mångfalden i djurvärlden. Vi måste först bli medvetna om problemet för att kunna åtgärda det. Dagens irrande människor hade varit hjälpta av ekologernas kunskap, munken Franciskus medvetna godhet men också av ärkeängeln Mikael som utan rädsla stod emot det onda för att värna det rätta.
Den enes bröd den andres död
22/09/20 19:28
Länken nedan leder till PLOS GENETICS där författarna har sin artikel publicerad i sin helhet.
https://journals.plos.org/plosgenetics/article?id=10.1371/journal.pgen.1008956
En intressant studie som också säger något om värdet av raskunskap och selektion i avelsarbetet. Det är en vetenskaplig rapport som genetiskt studerat den australienska labradoodlen. I sammanfattningen redovisas att labradoodlen efter bara några senare generationer visar på ett DNA som har långt mindre av labrador utan istället helt övervägande är den av pudel. En slutsats som författarna hävdar är ett resultat av uppfödares prioritering och selektering till förmån för just pudelns flera attribut och särdrag som t ex en mjuk krullig päls.
Att en ras kan absorberas av en annan har införstådda sedan länge insett och används med fördel från tid till annan genom att tillföra en annan ras med nytt blod för att på så sätt stärka rashundens hälsa och samtidigt ändå värna om och bevara den ursprungliga rastypen. Men det förutsätter förstås att man är kunnig och väl medveten om den hundras man avser sig vilja stödja och bevara. Genom att både före och efter inkorsning också skolat selektera för en specifik typ i det uttryckta avelsmålets riktning.
Denna vetenskapliga artikel fick mig att tänka på det internationella barbet symposium som hölls i Frankrike år 2012. Många nationer närvarade däribland Sverige. Här gavs en möjlighet att påbörja arbetet för att reda ut trasslet bakom dagens barbet som också har mycket av pudel i sitt DNA. Professor Bernard Denis från den franska kennelklubben uttalade klart och tydligt att barbetens morfologiska typ är den av griffon. Här fälldes också, till någras förtret, den nu omtalade kommentaren; ”If you want dogs that looks like Poodles – Buy A Poodle!”
Ledsamt nog ledde inte symposiet till den nödvändiga öppenhet som krävs för att kunna värna en specifik hundras. Efter insiktsfulla ord tystade återigen några småpåvar ner dilemmat med vår rådande kunskapsbrist som vi nu sedan länge behövt åtgärda. Vi borde medvetet söka, förmedla och tillgodogöra oss kunskap. Kunskap som krävs för att genomtänkt kunna stödja en förbisedd och missförstådd hundras på ruinens brant.
Också dagens barbet tarvar i snaraste nytt blod. Men här har etablissemanget inte ens klart för sig vilken av nu många typer som ska värnas och bevaras. Senaste inkorsning med fransk välsignelse gjordes i Finland och var en spansk vattenhund. En ras som redan tidigare finns i mixen bland flera andra raser i dagens barbet. Ett märkligt val som ingalunda går i riktning för att värna en ursprunglig och apporterande hundras av griffontyp. Men valet kanske gjordes med avsikt för att stärka den nykonstruerade, långt från utrotningshotade men pudelbaserade Barbet Moderne? Svårt att veta eftersom ingen särskiljer och förklarar.
De senaste 40 åren är en sanslös röra inom den berusade barbetvärlden och där vedertagna termer och begrepp ges en helt ny innebörd och betydelse. Få är dem som innehar förmåga att tydligt kommunicera faktauppgifter för allas vår förståelse. Historik och data är inte bara förnöjsam kuriosa utan helt nödvändiga för ett sunt avelsarbete. Historik och data utgör basen för att kunna specificera och därmed också urskilja en erkänd hundras från en annan.