About the Barbet
26/01/20 00:07
Famous last words... about the Barbet.
It is time to fact back and bury the myths in truth, don't you think?
I think we all agree that dog history like all histories, must be based on evidence. Lore and legend are totally poisonous to our understanding of dogs, and in trying to understand where certain breeds come from, we are often confronted with the absurd, the stupid and the romantically gullible. When history suggests…it is not based on facts, but myths. The Barbet is an ancient/antique breed? It was not a breed, but a type of dog. Did people refer to the Barbet as we know it today? Not at all. My first question would be about the breed's influential history. It has not shared any past history with the PWD, SWD, Lagotto Romagnolo. The standard was not written in 1894, but in 1886 for a Gundog called Barbet d'arrêt.
Perhaps the registered SCC dogs nearly disappeared between the 2 WW, but not the breed type as we can now prove in 2020 with litters born with the proper old Griffon type. Type is genetically strong, proof being photographs of the litters which CAN be traced back to 1970 for comparison in morphology and probably further as the Griffon-Barbet has never been extinct. It was simply robbed of its identity as says his re-inventor JC Hermans, himself in no uncertain terms. The few dedicated breeders have had results that show the in-depth work that has been done to continue breeding Vieux Barbets. The results are clear. There are less than a handful in the world.
The Barbet Moderne and JC Hermans, its creator in the 1980/90's: Most written French references are about the barbet-caniche a pet dog /circus dog /shoe cleaner's assistant, small dog. Early and late cynologists agreed that the small dog was called barbet/chien cane/caniche>>poodle/pudel as marsh retriever. Etymology in different countries gives different names to waterdog breeds. Skipping around picking sources that sound impressive can be fun, but extremely misleading. Mr Hermans is famous for skipping around and using sources that do not always correspond to facts, but they attract gullible people. He has written 3 anthologies of stories about different water dog breeds but mostly about the barbet-caniche. They are far from clear as you never really know where his opinion stops and facts start.
A good Barbet's silhouette is different from the other water dogs because it does look like a Griffon. When many Barbets look like Poodles or Spanish Water dogs, how do you decide? The length of the leg?! Hermans eventually under pressure admitted that barbet was a generic word for a dog with a beard and a mustache, regardless of its size from the Bichon to the Ovcharka. The Griffons have beards and mustaches, too… but he mention them very briefly.
The major problem being that like the Caniche, the Barbet d'arrêt was NOT of French origin. When you restrict research to a particular country with borders that changed over the centuries, you can be rapidly misled. I was greatly misled with myths and when I started asking questions I was brushed away very quickly for most did not know what to say that is the reason why I decided to find information on my own and after several years I reached the conclusion that what I had been fed was the Poodle history. This was 2011. I started reading other countries' information and then information began to make more sense. I was finding the morphologies that I had seen with Mrs Pêtre's dogs and they were not Poodle ancestors. You of course know who she is... Bulletin 26 of Club du Barbet de Hermans "the Barbet de chasse " is the ancestor in Europe of the contemporary Griffons..but he does not deal with those sources in his works. He then avoids the topic. We can chitchat and blether about the breed for a long time but Jean Claude Hermans himself tells us in no uncertain terms that is re-created the Barbet. History does not suggest that the Barbet we are dealing with is the ancestor to the Poodle. Hermans does, by his writings.
When Hermans thought he could re-invent a breed and make himself known in the dog world..like Baron Korthals or Emmanuel Boulet..he planned out his specifications very carefully to little by little eradicate the old breed /Vieux Barbet/Authentic Barbet and the breeders. The Barbet he deals with is the one with historical references to..Poodles. In fact, his plan was to cross back in time to get the Barbet de Buffon, which has now been determined to be a SWD. Then, he said the Barbet was the tallest of all waterdogs, meaning his reference to an Ovcharka...and tall very curly dogs with very unmanageable coats as we see often today in France, Sweden, Switzerland and Canada. Foundation stock varies here and there and the Barbet no longer has a distinctive look. It is a ball of curls with just about anything hidden beneath the curls. A very generic dog!
How did he proceed? "When I decided to re-make the barbet, I met dogs of the Griffon-barbet type but I had to eliminate them from reproduction. James de Coninck wrote the standard of the griffon-barbet that he called barbet d'arrêt. When breeds are extinct, they are never taken off the official classification, there still existed officially a breed called barbet with a griffon-barbet standard. That is how I was able to officially modify the standard and slide it from griffon-barbet to barbet..without saying anything. At the same time the classification was modified and the new barbet was able to change groups and join its brothers from other countries. Therefore we were able to recreate the barbet thanks to the standard of another breed and thanks to the confusing appellations. The Barbet Moderne type can be traced back to famous Poodle breeders, for more than one hundred years (Wycliffe/Apiele/Eaton Affirmed).
He called on Mrs Pêtre, the daughter of the famous Mas de la Chapelle Barbet breeder of the 30's and the people who had dogs of her litters in the south of France, mostly. He solicited her to have as many litters as possible since you needed to have 50 pups born in a year to start a club. She obliged. Then he created a club, self proclaimed himself as president and got as many people to join, and slowly but surely built up his own reason for being. He found a breeder near Paris and another person willing to help find rescues in local pounds and he started crossing them and calling the results a Barbet, which he confirmed himself as he was an SCC judge. At that point dissent set in because his "product" had nothing to do with a Barbet de chasse/d'arrêt, but more of a Poodle type. He then proceeded to add Poodles despite the fact the President of the Poodle club did not want him using Poodles.. and after had a "accident" with a PWD, and went on his merry way supported by his friend.. President of the SCC.
After several litters grew and confirmation time came around, he refused as many confirmations of Mrs Pêtre dogs to get any Griffon types out of the way, eradicate the old breed and make space for his master race the Barbet Moderne he claims to have invented and his references ARE : Henri IV/Aubigné, Caius, Napoleon and Prince Rupert who had a lovely white Poodle which he kissed during debates during council meetings. An endearing pet's name could be "barbet". It just meant it was bearded... Hunting dogs were not pets. You did not carry a hunting dog in public.
About the Vieux Barbet:
If original bloodlines can trace back to 1891, I certainly would like to read that information and see some facts since I have the majority of the archives on the breed. Stop? Thug? Pilote, in the famous photograph painted by Mahler? Famous names? For the last 40 years, not many seem to ever have been involved in the old breed of Vieux Barbet or they would have had some results, by now. I see very few of the Griffon look and many poofed out dogs even as I write..Lowering the size of the dog does not mean what will be made will correspond to the standard? Why was the 1954 standard not used as a basis?
The outline should be immediately recognizable? It is. When it has a Griffon head..it is a Vieux Barbet!
Selective breeding had nothing to do with dog shows but hunting ability and many hunting dogs were never show dogs and they were working dogs. JC Hermans did not like hunting, so not referring to them was a easy task for him. In Les chiens de chasse et la théorie de la chasse, it is said that the Griffon Boulet/ griffon laineux / griffon à poil long was closer to a Barbet and the dogs existed in the north of France. The Spinone is a close relative.
Factual Griffon Barbet sources bank on Sélincourt. Fouilloux only mentions the Barbet to say it has straight legs. Febus ( the Gascon count) referred to hunting dogs, not pets. Strebel is a source of information along with references to falconry and net dogs as in Feyerabendt's book of 1582. Fleming in 1719 about dog shapes and similar families. The Roy Modus manuscript is also a well of information about hunting back in those days...1435 so yes the Barbet de chasse has a long impressive history and history has known what to make it it! The Megnin family has it in 7 diffferent volumes.
Coats do not vary in impression, but must be fit for function and the function determined. They hair fair, not fur and the strands are strong as it is a rough coated dog and not fine strands like a Poodle.
We're not talking man's best friend either but working ability of an ancient type of dog. A hunting dog is very often affable and very obedient. It is not hyper active or a barker. It can of course, be your best friend but that is not its original function. Rudolf Friess talks about long-coated hunting dogs in 1921.
The Barbet that appears in works as early as the 16th century is a barbet-caniche, as Oudry's paintings .
For our purposes the Vieux Barbet /Barbet d'arrêt: threatened with extinction is first cousin to the Griffon Boulet (now extinct and despite what JC Hermans says, the standard was recently removed from FCI databases) and was used along with it to make the Griffon Korthals as it was one of its founding fathers. (Griffon Stammbuch> GSB) A working retriever? with a standard as a gundog written in 1886 for a Barbet d'arrêt was a versatile net dog who worked on land to flush game and at the time, pointed. The Barbet as we know it today with its thick coat would drown if it had to go into water to retrieve. A dog with such thick fur can sink like a sponge in water. Who talks about work? Real gundog work and not its ability to stop draughts as said at Crufts in 2019?
As a conclusion...there are mostly myths out there to describe dog that is of recent fabrication, and for no particular function other that being an agility dog/show dog which has nothing to do with its history.
© Elaine FICHTER 2020 Reproduction forbidden without permission
Ursprung och syfte i orsak och verkan
03/08/18 19:56
Här följer fortsättningen på den historiska tillbakablicken som Leendert Bosman presenterar i sin illustrerade ”Simple-Series”.
Bilder som förmedlar raser med skilda ursprung och syfte men också för att visa hur lätt det är att missförstå och blanda samman olika raser då vi oftast saknar både historisk kunskap och ett analytiskt och reflekterande öga för fakta och detaljer som i sin tur hjälper oss att skilja dem åt. Först följer avsnittet som visar pudel och spansk vattenhund som båda delar ett gemensamt ursprung. Senare delen visar syftet för den arbetande och för jakt ämnade barbet som har ett annat ursprung i olika typer. Här återfinner vi också en gemensam nämnare med pudel och spansk vattenhund. Pudel å sin sida visar på en utvecklingsbana framåt inom samma hundtyp. Barbet är en till ursprunget urgammal hårig och skäggig jakthund som i sin tur bidragit till flera nya rastyper. Rasen Barbet har senare utvecklats med input från andra med troligt syfte att förfina och erhålla fler egenskaper i en och samma hund. Olika hundraser tar sin form för att anpassas till olika miljöer men också till de olika arbetsuppgifter som den är ämnad att utföra. Allt från sällskap, vakta, valla boskap, söka, finna och markera ett jaktbyte eller att inhämta en fälld fågel och ibland kanske för att uppfylla flera önskningar i en. Leendert hjälper oss att skilja den ena typen från den andra genom att visa historiska blickfång i en illustrerad och förklarande bildserie för god överblick och bättre förståelse. Tack Leo.
The term Barbet was originally the name for the bearded variety, the proto-griffon of the bird-dogs, of which the braque and épagneul are the shorthaired and long-coated varieties.
In the time that the Barbet, which never has been very abundant in France (idem like the other bird dogs) during the 17/18th century (in certain periods bird dog searchers were ordered to look for them and destroy them because bird shooting was for the king, not for ordinary people), the name of the breed was remembered in some classes and used as some nickname for company dogs, no matter if they had beards or not, and the naturalists picked it up and used it for the new fashion breed, the poodle.
Later on people copied information from all kinds of sources, wrote about dog breeds they never saw in their life, and confused information and later on this was even more copied and mixed and confusion became more the rule than the exception.
That's where its all about. The French water dog, as typified in the modern standard, is a modern invention.
The real Barbet (not in particular a French breed), of which the standard was established for the first time by accident in France, in 1886, is a remnant of an old hunting breed.
Bilder som förmedlar raser med skilda ursprung och syfte men också för att visa hur lätt det är att missförstå och blanda samman olika raser då vi oftast saknar både historisk kunskap och ett analytiskt och reflekterande öga för fakta och detaljer som i sin tur hjälper oss att skilja dem åt. Först följer avsnittet som visar pudel och spansk vattenhund som båda delar ett gemensamt ursprung. Senare delen visar syftet för den arbetande och för jakt ämnade barbet som har ett annat ursprung i olika typer. Här återfinner vi också en gemensam nämnare med pudel och spansk vattenhund. Pudel å sin sida visar på en utvecklingsbana framåt inom samma hundtyp. Barbet är en till ursprunget urgammal hårig och skäggig jakthund som i sin tur bidragit till flera nya rastyper. Rasen Barbet har senare utvecklats med input från andra med troligt syfte att förfina och erhålla fler egenskaper i en och samma hund. Olika hundraser tar sin form för att anpassas till olika miljöer men också till de olika arbetsuppgifter som den är ämnad att utföra. Allt från sällskap, vakta, valla boskap, söka, finna och markera ett jaktbyte eller att inhämta en fälld fågel och ibland kanske för att uppfylla flera önskningar i en. Leendert hjälper oss att skilja den ena typen från den andra genom att visa historiska blickfång i en illustrerad och förklarande bildserie för god överblick och bättre förståelse. Tack Leo.
The term Barbet was originally the name for the bearded variety, the proto-griffon of the bird-dogs, of which the braque and épagneul are the shorthaired and long-coated varieties.
In the time that the Barbet, which never has been very abundant in France (idem like the other bird dogs) during the 17/18th century (in certain periods bird dog searchers were ordered to look for them and destroy them because bird shooting was for the king, not for ordinary people), the name of the breed was remembered in some classes and used as some nickname for company dogs, no matter if they had beards or not, and the naturalists picked it up and used it for the new fashion breed, the poodle.
Later on people copied information from all kinds of sources, wrote about dog breeds they never saw in their life, and confused information and later on this was even more copied and mixed and confusion became more the rule than the exception.
That's where its all about. The French water dog, as typified in the modern standard, is a modern invention.
The real Barbet (not in particular a French breed), of which the standard was established for the first time by accident in France, in 1886, is a remnant of an old hunting breed.
Leendert Bosman, 2018
Nedan unika blad som samlar och skildrar barbetens ursprung och historia på ett blad finns att hämta i en större version under fliken PDF. ”En samlad sida barbet” kan varmt rekommenderas då dokumentation och namn är intressanta men på denna visningssida allt för smått för att vara ögat till lags. 
Lost in opinions
21/03/18 08:15
HOW RELIABLE ARE THE ORGANIZED DOG WORLD?
Lost in opinions
Facts or opinions? This is an important question and also the main reason for me to write to brighten. Opinions and facts – Two words with a distinct and huge difference and meaning.
A Kennel Club and a Breed Club are considered to act responsible towards our various but specific breeds in their origin, development and future. Both above actors need to be aware of what they say and how they act. As actors in the forefront they should of course be up-to-date, factual and informative - never narrow-minded and subjective. Facts should be verified and information well studied before mediated. Kennel Clubs and Breed Clubs are two heavy and influential actors who claims to care and work attentive for our breeds origin, welfare and function. They are also in charge of guidance and advice to breeders, owners, judges, me and other interested who seeks knowledge. Big actors that also are in control of our purebred dogs by given rules and guidelines.
But who controls the organized Dog World? Who gives a review on achieved results and work accomplished?
SORT, VALUE AND SELECT
What if I am a newbie and lack the expertise to value information given? What if info given is deficient, distorted, subjective and unreviewed? When looking for a specific breed most of us turn to google to find some general info, photos and links to sources. Second to a Breed Club and maybe a library in order to find what we think is more reliable and specific information. After that I contact some breeders. One breeder tells me to visit an earlier puppy buyer of his, ”Jane”, to meet with but also to learn more about the breed. But Jane knows like me, nearly nothing about the breed but knows and cherish of course her own lovely dog. Jane is friendly, unoffensive and does whatever her dear friend and breeder asks of her. A breeder can be more or less knowledgeable and speaks subjective out of his own conviction, work and breeding, just as it should be. Of course an owner loves his dog! Doesn’t matter if the dog is new, old, modern, mixed, cross- or purebred!
A most natural behavior and nothing strange at all.
This is where Breed Clubs can be very helpful by providing and sharing objective information and research based on verified and collected facts with raw data to support breeders and all interested which also is beneficial work to support a specific breed.
SHOW ME THE FACTS
HELP! I need objective information and facts not only personal opinions when I want to study and learn about a breed! I would very much like to form my own opinion to act by. Please, name your source, if I want to dig deeper and study more thoroughly. If a Kennel Club nor a Breed Club can’t provide authentic information about a breed – Then, who will? When I was looking for information about my breed of interest I found many different stories told also did I discover severe shortcomings in the information given. I did my own mistakes and faults too and learned my lesson well.
I continued to search for verified facts and found thankfully some freethinking knowledgeable persons with a interest in a breed who could provide, with for me, new facts to help me understand not only my own dog but also a complex history which also explained a broad variation within this particular breed. A few honorable and passionated souls have done time-consuming, unpaid hard work and research just because they once had discovered the very same shortcomings as I now but several years later experienced! Repeatedly and for many years have these few with good sense and insight tried to convey their information for better understanding, to care for and preserve a rare breed but also to prevent other interested to walk the same dark, narrow road leading to a dead-end in ignorance. The most strange thing is that the organized Dog World was and still are not interested. Why? Please, enlighten me!
If prestige gets more important than facts and knowledge then we will also lose track of our goal and our main mission to care and support our purebred dogs. The problem is not that faults are made because shit happens to all of us. The big question is how we deal with problems to learn from them but also in how quickly we react to correct an error to diminish damage.
WIN OR LOSE?
With more facts and further some years later I have now come to realize the extent of this power play with a most sadden result. Who really cares for a breed and its origin and function? Who listens to a few when you have other and many interests to prioritize and protect? Some even steals info and remix it to praise themselves! And they only use parts of it, neglects others only to show some pieces of a picture but never the full picture. Disrespectful, without mentioning a source and a reference. Who thanks a few proactive doing a deep and thorough research in finding required facts to explain mistakes and correct shortcomings but also by sharing necessary facts to support a breed?
To those few freethinking critical minds out there sharing reviewed facts with a spirit to learn and review before you act; THANK YOU FOR YOUR WORK, GUTS AND PERSISTENCE! A most special Thank You I dedicate to Elaine Fichter, Tomasz Targowski and last but equally important, Leendert Bosman. Together You’ve helped me to understand. If not everything so in all cases to show the big picture of how a rare breed and over time been managed and totally changed by ”supportive” humans in an incoherent so called organized Dog World.
A rare breed as the Barbet could have been saved by honesty, facts and education instead he get lost in different opinions. Isn’t it time to stop this reckless gambling in confusion and start study the facts? Expertise suggested preservation breeding years ago to save what can be saved of a rare breed. Time shrinks while opportunities are decreasing and still no action...
Live and learn
Seven years ago, when I was searching for both guiding facts and a pup I was initially directed to a source abroad to find both of them. But I said; – Thank you, but No Thank You! I was looking within my homeland for a breeder connected to our Kennel Club as a trustful resource nearby since I was at that time a newbie to this rare breed. I was in need of knowledge, guidance and advise. This experienced help needed to be; close to reach, easy to show, discuss and understand. My puppy grew and so did my experience and interest. I searched for more detailed facts and answers but none in my vicinity could assist me. So, I then turned to the said knowledgeable source abroad, she thankfully could and helpfully did.
Summary; Knowledge and help are not always where you expects to find them.
Widen your perspective!
Sällan sagt men värt att veta
20/06/17 13:25
Det finns en outtalad problematik inom rasen barbet som det sällan pratas om men som har stor betydelse för hur rasen ser ut idag. En erfarenhet som jag uppdagade en tid efter det att min första barbet kom i min ägo 2012. Först då blev jag varse om rasens vida variation och började ställa frågor om anledningen till variationen. Allteftersom jag sökt verifierad fakta om rasen barbet har bilden sakta klarnat allt mer.
Det finns två helt skilda varianter inom rasen barbet men ingen inom den organiserade hundvärlden förklarar varför och hur dessa båda skilda varianter uppstod. Båda varianter är idag mer eller mindre blandade, men fortfarande marknadsförs, bedöms, avlas, säljs, köps och ägs barbeten under en rasberättelse som antyder att det bara finns en barbet. Verkligheten ser dock annorlunda ut eftersom den klart visar att det finns en tydlig variation inom rasen i utseende, storlek som karaktär. Det avgörande största dilemmat är bristen på fakta och en förklarande bakgrundsinformation som beskriver rasen barbet och dess utveckling.
Vi bör arbeta för att definiera hundrasen barbet genom att förmedla en verklighetsförankrad bild av hur rasen ser ut idag. Båda varianter inom rasen bör ges samma rättigheter så att dess skilda förutsättningar kan tillgodoses. Vi bör sluta att gynna en på bekostnad av den utrotningshotade andra. Originalet och den ursprungliga Vieux Barbet förtjänar också sina rättigheter och sitt erkännande tillbaks då Vieux Barbet är upphovet till rasstandardens tillkomst. En rasstandard som stals från dem för att ges till, och senare omarbetas till förmån för den nya konstruktionen; Barbet Modern. Omdaningen av rasen har utförts av den franska rasklubben i gott stöd av den organiserade hundvärlden. Ett arbete där ingen av dem kontrollerade sin upphovskälla inte heller rådfrågades, de vid denna tidpunkt, befintliga franska uppfödarna än mindre verifierades historisk bakgrundsfakta kring rasen barbet. Vilseledande upplysningar är anledningen till varför den ena av dessa två varianter idag är i det närmaste utrotad.
Genom att våga möta verkligheten ges vi också möjligheten att påverka den. Ett arbete som låter sig göras genom att ta ansvar för att bearbeta, sammanställa och sprida saklig information som är verifierbar i historiken kring rasen och dess framväxt. Stöd arbetet hos rasen barbet genom att sprida verklighetsförankrad information i saklig fakta och erfarenhet.
Den nakna sanningen kan ibland vara ett smärtsamt uppvaknande men det tjänar både hundar, människor och vårt framtida arbete tillsammans allra bäst om vi kan luta oss tillbaka på fakta och verklighet istället för varierande visioner och upprörda känslor.
What seldom is spoken of can sometimes be the most important thing to know!
The elephant in the room is that there are two different variants within the dog breed Barbet but no-one in the organized Dog World explains how and why! Both variants are today more or less mixed, but still promoted, judged, bred, sold, bought and owned under the impression that there is only one. Reality however looks quite different since there are clearly a visible variation within the breed Barbet - in size, look and character. The obvious and big fault is the lack of facts and explanatory information.
So please, work to define the breed Barbet in a correct and up to date way with known and verified facts. Give both variants their fair rights and stop benefit one to the cost of the nearly extinct other. The original and old variant - Vieux Barbet - deserves his rights and recognition too since he was the first to have them but also the one who was robbed of his written breed standard bound to given his today altered standard and recognition to the more recent and new constructed Barbet Modern. A work performed and done by the French Breed Club with good support from the organized Dog World. A work where none of them not even bothered to double-check their main source nor to look at experience among, at that time, existing breeders neither did they look to verify important background facts. Misleading information is the reason to why their work lead to the fact that Vieux Barbet today is nearly extinct. Dare to face reality! Take responsibility and put an end to misleading information! Support the work around this breed by sharing explanatory information, facts and experiences.
The naked truth is sometimes very painful. Today and in the long run, it will serve and benefit both dogs, humans and our future work together if we can lean back on facts and reality rather than varying visions and upset feelings!
Det finns två helt skilda varianter inom rasen barbet men ingen inom den organiserade hundvärlden förklarar varför och hur dessa båda skilda varianter uppstod. Båda varianter är idag mer eller mindre blandade, men fortfarande marknadsförs, bedöms, avlas, säljs, köps och ägs barbeten under en rasberättelse som antyder att det bara finns en barbet. Verkligheten ser dock annorlunda ut eftersom den klart visar att det finns en tydlig variation inom rasen i utseende, storlek som karaktär. Det avgörande största dilemmat är bristen på fakta och en förklarande bakgrundsinformation som beskriver rasen barbet och dess utveckling.
Vi bör arbeta för att definiera hundrasen barbet genom att förmedla en verklighetsförankrad bild av hur rasen ser ut idag. Båda varianter inom rasen bör ges samma rättigheter så att dess skilda förutsättningar kan tillgodoses. Vi bör sluta att gynna en på bekostnad av den utrotningshotade andra. Originalet och den ursprungliga Vieux Barbet förtjänar också sina rättigheter och sitt erkännande tillbaks då Vieux Barbet är upphovet till rasstandardens tillkomst. En rasstandard som stals från dem för att ges till, och senare omarbetas till förmån för den nya konstruktionen; Barbet Modern. Omdaningen av rasen har utförts av den franska rasklubben i gott stöd av den organiserade hundvärlden. Ett arbete där ingen av dem kontrollerade sin upphovskälla inte heller rådfrågades, de vid denna tidpunkt, befintliga franska uppfödarna än mindre verifierades historisk bakgrundsfakta kring rasen barbet. Vilseledande upplysningar är anledningen till varför den ena av dessa två varianter idag är i det närmaste utrotad.
Genom att våga möta verkligheten ges vi också möjligheten att påverka den. Ett arbete som låter sig göras genom att ta ansvar för att bearbeta, sammanställa och sprida saklig information som är verifierbar i historiken kring rasen och dess framväxt. Stöd arbetet hos rasen barbet genom att sprida verklighetsförankrad information i saklig fakta och erfarenhet.
Den nakna sanningen kan ibland vara ett smärtsamt uppvaknande men det tjänar både hundar, människor och vårt framtida arbete tillsammans allra bäst om vi kan luta oss tillbaka på fakta och verklighet istället för varierande visioner och upprörda känslor.
What seldom is spoken of can sometimes be the most important thing to know!
The elephant in the room is that there are two different variants within the dog breed Barbet but no-one in the organized Dog World explains how and why! Both variants are today more or less mixed, but still promoted, judged, bred, sold, bought and owned under the impression that there is only one. Reality however looks quite different since there are clearly a visible variation within the breed Barbet - in size, look and character. The obvious and big fault is the lack of facts and explanatory information.
So please, work to define the breed Barbet in a correct and up to date way with known and verified facts. Give both variants their fair rights and stop benefit one to the cost of the nearly extinct other. The original and old variant - Vieux Barbet - deserves his rights and recognition too since he was the first to have them but also the one who was robbed of his written breed standard bound to given his today altered standard and recognition to the more recent and new constructed Barbet Modern. A work performed and done by the French Breed Club with good support from the organized Dog World. A work where none of them not even bothered to double-check their main source nor to look at experience among, at that time, existing breeders neither did they look to verify important background facts. Misleading information is the reason to why their work lead to the fact that Vieux Barbet today is nearly extinct. Dare to face reality! Take responsibility and put an end to misleading information! Support the work around this breed by sharing explanatory information, facts and experiences.
The naked truth is sometimes very painful. Today and in the long run, it will serve and benefit both dogs, humans and our future work together if we can lean back on facts and reality rather than varying visions and upset feelings!
Tid för miljövänligt munväder?
30/04/17 18:12
En del kallar det för kunskapsförakt. Jag kallar det kunskapsignorans. Jag tror nämligen inte att det enbart är isande hat eller het illvilja som gör att vi inte vill lyssna för att lära och förstå. Snarare tror jag mer att det handlar om vår bekvämlighet men också om fullkomligt skeva perspektiv. Allt ska ske snabbt så vi kan vinna mer tid för mycket av allt möjligt och omöjligt. Orsaken vilar också i våra sociala men ibland högst ogenomtänkta beteenden.
Att följa dit vinden blåser kan skapa en illusion av en nog så viktig samhörighet. Ett slående fenomen inte minst i sociala mediers till synes oupphörliga sökande efter okändas och kändas bekräftelse av den egna existensen. Inte minst är det lättvindigt enkelt att klicka tummen upp på dagens snackis än att verkligen fundera över dess innehåll och budskap. Det är helt ok att med omedelbar verkan visa att man gillar eller för all del också ogillar en gullig bild eller uttrycksfulla åsikter men se inläggen för vad dem är; Inte ens i storleken av en pytteliten snöflinga. En snöflinga smälter snabbt och kanske långt innan den ens tagit mark. Vissa snöflingor kan vara mer bestående då de är gnistrande speciella och bländande vackra andra blir till hagel - iskallt hårda och som träffande gör ont.
Om snöflingorna ansamlas kan de bygga stora och massiva drivor som kan hindra oss i vår gemensamma väg framåt men de kan också bilda underlag för ett utmärkt skidföre och leda till en snabbare väg framåt. Såväl människor som kunskap är beroende av god framkomlighet så klimatfrågan är sannerligen globalt viktig på mer än ett sätt i vår vardag. Varmt eller kallt? Gilla eller ogilla? Båda är av betydelse och har för- och nackdelar och balansen mellan dem är som alltid lika viktig för sammanhangets helhet. Det är extremerna som är bekymmersamma och ställer till det. Oavsett om det handlar om korta inlägg på twitter eller naturens och vårt eget välmående mår alla bättre om vi agerar för att minska på föroreningarna. Att verka och värna för ett gynnsamt klimat i alla rum och väder kan ge oss fördelaktig medvind i såväl det lilla som i det stora.
Ett miljövänligt munväder uppnås lätt med lite mer av tänkvärd tid för reflektion. En vaken och viktig insikt att komma ihåg då det kyligt haglar både okontrollerat och tätt. Lite mer av den nyttiga och inlärda impulskontrollen helt enkelt. Skada tillfogas oftast i hettans omedelbara beslut emedan de riktigt effektiva framstegen samlas i ett svalt långsamt tempo som gynnar klartänkta tankar före dess att vi skriver och skrider till ställningstagande handling. Jorden snurrar runt sin egen axel och jag väljer och ansvarar för min väg oavsett om Du gillar det eller inte! Reaktioner är aldrig fel men sättet i hur vi reagerar bör hållas inom miljövänliga värden i tydliga och toleranta spelregler som är lika för oss alla. Tänk på att hålla vägen fri och väl framkomlig för alla – det tjänar oss nu och belönar oss framöver!
En rasbildares vision
26/03/17 11:23
De finns två typer av människor som kan skada ett samhälle.
De som vet men som inte säger något men i lika hög grad de som inte vet men som säger och gör desto mer.
Nedan följer några ord från Elaine Fichter och ett utdrag ur hennes historiska arkiv som återger ett skrivet brev från barbet moderns skapare, J C Hermans.
According to Jean Claude Hermans and in his own words:
"The problem being with the will to simplify things or by laziness, people often says barbet i/o Griffon_Barbet, and that was confusing in the mind of some people. Because Barbet and Griffon Barbet are 2 different breeds.
When I decide to remake the barbet, I sometimes saw some dogs who were typed Griffon-Barbet and I had to eliminate them from reproduction. At some point I thought it might have been interesting to kill 2 birds with one stone, and to work simultaneously and separately in reconstituting the barbet and the Griffon-Barbet, but I gave up because I knew I would get no support from official dog instances or kennel clubs, and that people were already so much trying to create problems for me with my barbet, that adding the Griffon-Barbet would have raised hackles.
I do have an idea to remake the Griffon-Barbet in a simple way, but I’m keeping it to myself.
J de Coninck wrote the standard for the Griffon-Barbet called Barbet d’arrêt. As when breeds are extinct, their names are never taken off official nomenclature, the barbet still officially existed along with the standard for a Griffon-Barbet. Thanks to that I was able to officially modify the standard and go from a Griffon-Barbet to a barbet without saying anything. At the time, the nomenclature was modified and the new barbet was able to change groups and be with his brothers from other countries. We have therefore recreated the barbet thanks to the standard of another breed and thanks to the confusion of misleading information.
Who knows? Perhaps in 50 years, a fellow dog lover as crazy as I was will reincarnate the Griffon-Barbet of the 1850’s…."
It seems that things are getting a bit carried away. The ONLY person to start all this mess is Mr Hermans. He is the one who said the breed was extinct. Barbet is a generic word to describe any dog any size with a beard and a long coat. Then it became a Poodle in many countries, but still called Barbet in France until people started using CANICHE, but it is the same dog. The GRIFFON BARBET or Barbet d'arrêt for which the standard was written in 1886 was NOT a Poodle type, nor did it have a POODLE thin curly frizzy coat. That it was extinct is also a rumour carried out by the FRENCH BREED CLUB thanks to several who were happy to repeat it here and there.
De som vet men som inte säger något men i lika hög grad de som inte vet men som säger och gör desto mer.
Nedan följer några ord från Elaine Fichter och ett utdrag ur hennes historiska arkiv som återger ett skrivet brev från barbet moderns skapare, J C Hermans.
According to Jean Claude Hermans and in his own words:
"The problem being with the will to simplify things or by laziness, people often says barbet i/o Griffon_Barbet, and that was confusing in the mind of some people. Because Barbet and Griffon Barbet are 2 different breeds.
When I decide to remake the barbet, I sometimes saw some dogs who were typed Griffon-Barbet and I had to eliminate them from reproduction. At some point I thought it might have been interesting to kill 2 birds with one stone, and to work simultaneously and separately in reconstituting the barbet and the Griffon-Barbet, but I gave up because I knew I would get no support from official dog instances or kennel clubs, and that people were already so much trying to create problems for me with my barbet, that adding the Griffon-Barbet would have raised hackles.
I do have an idea to remake the Griffon-Barbet in a simple way, but I’m keeping it to myself.
J de Coninck wrote the standard for the Griffon-Barbet called Barbet d’arrêt. As when breeds are extinct, their names are never taken off official nomenclature, the barbet still officially existed along with the standard for a Griffon-Barbet. Thanks to that I was able to officially modify the standard and go from a Griffon-Barbet to a barbet without saying anything. At the time, the nomenclature was modified and the new barbet was able to change groups and be with his brothers from other countries. We have therefore recreated the barbet thanks to the standard of another breed and thanks to the confusion of misleading information.
Who knows? Perhaps in 50 years, a fellow dog lover as crazy as I was will reincarnate the Griffon-Barbet of the 1850’s…."
It seems that things are getting a bit carried away. The ONLY person to start all this mess is Mr Hermans. He is the one who said the breed was extinct. Barbet is a generic word to describe any dog any size with a beard and a long coat. Then it became a Poodle in many countries, but still called Barbet in France until people started using CANICHE, but it is the same dog. The GRIFFON BARBET or Barbet d'arrêt for which the standard was written in 1886 was NOT a Poodle type, nor did it have a POODLE thin curly frizzy coat. That it was extinct is also a rumour carried out by the FRENCH BREED CLUB thanks to several who were happy to repeat it here and there.
Protest!
25/03/17 17:41
Svårast att smälta fakta har den som närt en lögn.
För snart två år sedan, i april 2015, ställde jag frågan om varför den svenska rasstandarden för barbet skilde sig i omslagsbilden från den som FCI tillhandahåller. SKK svarade mig då att Sverige istället valt att illustrera rasstandarden med en av de många blyertsteckningar som systarna Marion och Margaret Davidson tecknat på uppdrag av NKU (Nordisk Kennel Union). Ett förnuftigt initiativ att välja en proportionerligt illustrerad barbet som förmedlar en visuell bild av rasen som standarden handlar om. Avsevärt mycket bättre än den hastigt tecknade konturen av en leende hundfigur som Frankrike försett FCI med. En enkel och fyrkantig karikatyr av en hund som lustigt kan illustrera många av våra olika hundar och som samtidigt väl återspeglar den okunskap och dumhet som omgärdar rasen barbet inte bara i Frankrike utan världen över.
Systrarna Davidsons väl tecknade barbet har en verklig förlaga. En förlaga som standardenligt återger kroppsproportioner och visar en barbet med en storlockigt vågig päls. Då rasklubben i år arbetar med att utforma ett nytt raskompendium för att användas till utbildning av domare vid hundutställning så har också frågor kring rasens variation dykt upp. I förra raskompendiet som sammanställdes av Kenneth Edh efter bästa förmåga och utifrån den tidens desto magrare kunskap så återfinns där en kommentar som angav att en barbet som har en storlockig, vågig päls ska prissättas lägre än en barbet som har en krullig päls.
Bortse eller inse
Med dagens kunskap en dåligt underbyggd kommentar och som samtidigt är i rak kollisionskurs med den bild som illustrerar rasen barbet och som pryder omslaget till rasstandarden. En kommentar som dessutom är minst sagt motsägelsefull när den egentliga bakgrunden studeras. Ska vi utbilda och vägleda för framtida och avgörande beslut är det viktigt att vi är införstådda med rasens historia och bakgrund. Bristen på faktakunskap men också motsägelsefulla kommentarer behöver rättas till. Vi behöver belysa och åtgärda många frågetecken. Få är de som vågar ifrågasätta och än färre är de som söker, studerar och verifierar rasens historia för större och bättre förståelse om dagens barbet. Att våga granska och ifrågasätta för att undvika problem men ytterst och främst för att upplysa och vägleda!
Att tyst tillåta att felaktigheter sprids är definitivt inte rätt väg framåt. Vi behöver lära och lyssna för att förstå. Vi behöver också lära oss att ta till orda, fråga och säga ifrån. Och inte minst att respektfullt samtala för att nå samsyn i ett upplysande arbetsätt anpassat till dagens situation och verklighet.
Från och med februari 2017 så sker en ändring i det tysta även i Sverige. Efter lång tid med systrarna Davidsons blyertsteckning av en barbet på den svenska översättningen av rasstandarden är denna nu ovanligt snabbt utbytt och ersatt av samma karikatyr som den franska rasklubben anvisat för att avbilda barbet i FCIs fyra olika språkversioner av rasstandarden. Varför? Någon som har kunskap och kurage nog att protestera?
Kunskapsbrist, källhantering, informationsflöden och inte minst tyst medhåll är kanske något att diskutera på den internationella konferensen för världens alla kennelklubbar när de träffas i London om några månader. Våga fråga och ifrågasätt!
Artikeln om systrarna Davidson hittar Du under rubriken Begåvade Davidson i april 2015. Vi kan aldrig radera vår historia men vi kan välja att bortse från den eller så väljer vi mer fördelaktigt att se till den och lära från den.
Maktspelets taktik
02/03/17 18:44
Vad händer när makten prioriterar att hålla varandra om ryggen istället för att söka, studera och förmedla fakta till alla?
Jag har under min händelserika resa för att närma mig rasen barbet många gånger frågat mig hur missförhållanden, trots att de uppdagats, obehindrat kan fortgå? Lika intressant är frågan om varför vi är så ytterst få som söker verifierade faktauppgifter?
Alltsammans började med tremordialogen där jag ifrågasatte såväl arbetssätt som bristen på fakta. I ett personligt brev får jag besked om att min hund har en allvarlig åkomma som utgör ett hot mot rasen. Jag och min min hund har än idag, fyra och ett halvt år senare, varken upplevt eller uttryckt något sjukdomsproblem! Nog hade det väl varit i sin rätta ordning om jag själv som hundägare hade upplevt ett problem hos min hund som jag delger samt söker veterinärmedicinsk expertis för få råd, hjälp till behandling och kanske en eventuell diagnos ställd! Nej, istället är det en administration som varken träffat mig eller min hund och som utan kommunikation med mig obesiktat gör ett offentligt och felaktigt konstaterande om hunden i min ägo. Tillvägagångssättet är oacceptabelt. Då själva kärnan i detta handhavande och fyra år senare fortgår är det minst sagt både oroväckande som allvarligt.
I mitt sökande efter förklaringar till hanteringen av tremorfrågan uppdagas dessutom för mig så sakteliga helt andra och långt mer allvarliga oklarheter kring rasen barbet. Då jag letar hälsohistorik i Barbet Kois stamträd upptäcker jag med hjälp av väl insatta personer och i saklig kunskap att här finns många historiska frågetecken som fortfarande söker svar och här vilar dessutom direkta felaktigheter som varken har hanterats korrekt eller med tydlighet av den organiserade hundvärlden. Jag gräver mig djupare ner i denna härva och förstår att också i rasens historia vilar det såväl stora meningsskiljaktigheter som tvetydiga arbetssätt. Här fann jag också två helt skilda målbilder hos en och samma rashund! Det saknas verifierad fakta och här vilar också många motstridiga uppgifter. Jag har sett hur både arbete och information vinklats för att gynna en övertygelse istället för att delge avgörande och viktig fakta för alla.
Våga fråga och tillåt aldrig hot och elakhet att ta fäste!
Jag har under resans gång vid flera tillfällen upplevt såväl aggressioner som märkliga uttalanden. Då dessa svävande uttalanden inte kan styrkas har jag snabbt ignorerat aggression och avfärdat uppgifter. Vartefter mitt sökande fortskridit förstår jag nu bättre och helhetsbilden klarnar allt mer. Upptäckten av den stora kunskapsbristen inom ämnet barbet förklarade en hel del. Den andra upptäckten av ren kartellbildning inom barbetvärlden, vars syfte är att värna egna intressen istället för att genom fakta värna rasen har fått mig att inse att omfattningen är avsevärt vidare än jag någonsin kunnat ana.
I mitten av förra året, 2016, fick jag läsa två mail daterade 2010 och där avsändarna söker samarbetspartners för att göra gemensam sak i att förhindra att fakta söks, studeras och sprids till den stora allmänheten. Bland mottagarna fanns bland flera andra nationaliteter två svenska namn med inflytande i den svenska barbetklubben. Jag frågade min rasklubb om de varit involverade i detta arbetssätt mellan tongivande personer inom den organiserade barbetvärlden. Den svenska rasklubben och styrelsen idag svarar mig att de inte arbetar med avelspolitik som gynnar eller missgynnar något segment inom rasens standard, inte i går och inte idag.
I början av detta år får jag ta del av ytterligare ett mail som är adresserat till personer som stod i begrepp att officiellt bilda svenska barbetklubben. Ett brev som vidarebefordrats från Finland till Sverige och där den franska rasbildaren av barbet modern uttrycker sin egen övertygelse. Detta brev är daterat i december 2006! Jag är bekymrad över att ingen inom den svenska barbetklubben har agerat för att söka och studera fakta då de genom mail sedan lång tid tillbaka blir upprepat uppmärksammade på en motsägelsefull och ofullständig historik men också på ett högst tvivelaktigt arbetssätt. Å andra sidan är jag inte förvånad att felaktigheter kunnat fortgå då jag genom egen erfarenhet av den organiserade hundvärlden upplevt samma oförmåga att lyssna, studera och arbeta faktabaserat inom dialogen jag länge fört om det ospecifika symtomet tremor.
Ansvar och skyldighet
Rasklubbens brev om min hund är ställt till mig. I egenskap av en hundägande privatperson har jag inte ett ansvar för rasens offentliga information eller hur den verifieras och förmedlas. Bristen på fakta, stora meningsskillnader och rasens variation satte hos mig ändå fart på ett omfattande arbete för att söka kunskap och finna svar. Skrivande har jag förmedlat min nya kunskap för undvika hörsägen, orättvisa och dumhet. En rasklubb som har ett långt vidare ansvar och uppdrag blev på samma sätt uppmärksammade genom flera mail i en annan och än större och avgörande viktig fråga. Tio år senare saknas fortfarande det som bör vara rasklubbens prioritet nummer ett. En verklighetsförankrad historik och en rättvis bild av rasens nutida status så att alla ges samma möjlighet att bilda sig en sakligt grundad uppfattning innan vi agerar. Vare sig det handlar om avel, valpköp eller att förmedla information för god vägledning framåt så behöver vi ett verifierat och faktabaserat beslutsunderlag som är lika för alla parter.
Tanken föresvävade mig om jag skulle låta publicera skriftställarnas mail och några av mottagarnas mailsvar. För var och en att beskåda och värdera. Det stannade vid tanken. Ovan har jag belyst felaktiga ageranden för kännedom och nu får de inte ytterligare utrymme. Den organiserade hundvärlden har också tagit del av mailen och får ta sitt ansvar om konsekvensernas fortsättning. Varje mynt har två sidor och båda sidor har samma värde och bör därmed få sitt rättmätiga utrymme. Det är till syvende och sist bara den organiserade hundvärlden som själva kan ta itu och göra något åt sina fel och brister. Precis på samma sätt som när jag själv blir medveten om och inser egna fel och brister som behöver åtgärdas till det bättre. Det är bara jag som kan välja att bearbeta dem eller inte. Lika viktigt är det att ta men också att visa hänsyn! Till gamla och nya kunskaper men också gentemot varandra. Genom att våga möta verkligheten ges vi också möjligheten att påverka den.
Jag har under min händelserika resa för att närma mig rasen barbet många gånger frågat mig hur missförhållanden, trots att de uppdagats, obehindrat kan fortgå? Lika intressant är frågan om varför vi är så ytterst få som söker verifierade faktauppgifter?
Alltsammans började med tremordialogen där jag ifrågasatte såväl arbetssätt som bristen på fakta. I ett personligt brev får jag besked om att min hund har en allvarlig åkomma som utgör ett hot mot rasen. Jag och min min hund har än idag, fyra och ett halvt år senare, varken upplevt eller uttryckt något sjukdomsproblem! Nog hade det väl varit i sin rätta ordning om jag själv som hundägare hade upplevt ett problem hos min hund som jag delger samt söker veterinärmedicinsk expertis för få råd, hjälp till behandling och kanske en eventuell diagnos ställd! Nej, istället är det en administration som varken träffat mig eller min hund och som utan kommunikation med mig obesiktat gör ett offentligt och felaktigt konstaterande om hunden i min ägo. Tillvägagångssättet är oacceptabelt. Då själva kärnan i detta handhavande och fyra år senare fortgår är det minst sagt både oroväckande som allvarligt.
I mitt sökande efter förklaringar till hanteringen av tremorfrågan uppdagas dessutom för mig så sakteliga helt andra och långt mer allvarliga oklarheter kring rasen barbet. Då jag letar hälsohistorik i Barbet Kois stamträd upptäcker jag med hjälp av väl insatta personer och i saklig kunskap att här finns många historiska frågetecken som fortfarande söker svar och här vilar dessutom direkta felaktigheter som varken har hanterats korrekt eller med tydlighet av den organiserade hundvärlden. Jag gräver mig djupare ner i denna härva och förstår att också i rasens historia vilar det såväl stora meningsskiljaktigheter som tvetydiga arbetssätt. Här fann jag också två helt skilda målbilder hos en och samma rashund! Det saknas verifierad fakta och här vilar också många motstridiga uppgifter. Jag har sett hur både arbete och information vinklats för att gynna en övertygelse istället för att delge avgörande och viktig fakta för alla.
Våga fråga och tillåt aldrig hot och elakhet att ta fäste!
Jag har under resans gång vid flera tillfällen upplevt såväl aggressioner som märkliga uttalanden. Då dessa svävande uttalanden inte kan styrkas har jag snabbt ignorerat aggression och avfärdat uppgifter. Vartefter mitt sökande fortskridit förstår jag nu bättre och helhetsbilden klarnar allt mer. Upptäckten av den stora kunskapsbristen inom ämnet barbet förklarade en hel del. Den andra upptäckten av ren kartellbildning inom barbetvärlden, vars syfte är att värna egna intressen istället för att genom fakta värna rasen har fått mig att inse att omfattningen är avsevärt vidare än jag någonsin kunnat ana.
I mitten av förra året, 2016, fick jag läsa två mail daterade 2010 och där avsändarna söker samarbetspartners för att göra gemensam sak i att förhindra att fakta söks, studeras och sprids till den stora allmänheten. Bland mottagarna fanns bland flera andra nationaliteter två svenska namn med inflytande i den svenska barbetklubben. Jag frågade min rasklubb om de varit involverade i detta arbetssätt mellan tongivande personer inom den organiserade barbetvärlden. Den svenska rasklubben och styrelsen idag svarar mig att de inte arbetar med avelspolitik som gynnar eller missgynnar något segment inom rasens standard, inte i går och inte idag.
I början av detta år får jag ta del av ytterligare ett mail som är adresserat till personer som stod i begrepp att officiellt bilda svenska barbetklubben. Ett brev som vidarebefordrats från Finland till Sverige och där den franska rasbildaren av barbet modern uttrycker sin egen övertygelse. Detta brev är daterat i december 2006! Jag är bekymrad över att ingen inom den svenska barbetklubben har agerat för att söka och studera fakta då de genom mail sedan lång tid tillbaka blir upprepat uppmärksammade på en motsägelsefull och ofullständig historik men också på ett högst tvivelaktigt arbetssätt. Å andra sidan är jag inte förvånad att felaktigheter kunnat fortgå då jag genom egen erfarenhet av den organiserade hundvärlden upplevt samma oförmåga att lyssna, studera och arbeta faktabaserat inom dialogen jag länge fört om det ospecifika symtomet tremor.
Ansvar och skyldighet
Rasklubbens brev om min hund är ställt till mig. I egenskap av en hundägande privatperson har jag inte ett ansvar för rasens offentliga information eller hur den verifieras och förmedlas. Bristen på fakta, stora meningsskillnader och rasens variation satte hos mig ändå fart på ett omfattande arbete för att söka kunskap och finna svar. Skrivande har jag förmedlat min nya kunskap för undvika hörsägen, orättvisa och dumhet. En rasklubb som har ett långt vidare ansvar och uppdrag blev på samma sätt uppmärksammade genom flera mail i en annan och än större och avgörande viktig fråga. Tio år senare saknas fortfarande det som bör vara rasklubbens prioritet nummer ett. En verklighetsförankrad historik och en rättvis bild av rasens nutida status så att alla ges samma möjlighet att bilda sig en sakligt grundad uppfattning innan vi agerar. Vare sig det handlar om avel, valpköp eller att förmedla information för god vägledning framåt så behöver vi ett verifierat och faktabaserat beslutsunderlag som är lika för alla parter.
Tanken föresvävade mig om jag skulle låta publicera skriftställarnas mail och några av mottagarnas mailsvar. För var och en att beskåda och värdera. Det stannade vid tanken. Ovan har jag belyst felaktiga ageranden för kännedom och nu får de inte ytterligare utrymme. Den organiserade hundvärlden har också tagit del av mailen och får ta sitt ansvar om konsekvensernas fortsättning. Varje mynt har två sidor och båda sidor har samma värde och bör därmed få sitt rättmätiga utrymme. Det är till syvende och sist bara den organiserade hundvärlden som själva kan ta itu och göra något åt sina fel och brister. Precis på samma sätt som när jag själv blir medveten om och inser egna fel och brister som behöver åtgärdas till det bättre. Det är bara jag som kan välja att bearbeta dem eller inte. Lika viktigt är det att ta men också att visa hänsyn! Till gamla och nya kunskaper men också gentemot varandra. Genom att våga möta verkligheten ges vi också möjligheten att påverka den.