Mitt liv med Koi
06/09/22 17:17
Mitt liv med Koi är slut, över och förbi. Sedan den 30 augusti 2022 är livet med Barbet Koi ett tragiskt tålamodskrävande och ett konstigt nog, ännu pågående kapitel.
Det är också ett avslutat sådant. Ett ömt och kärleksfullt minne av en alldeles speciell lurventass och själ med sina alldeles speciella behov. Vår gemensamma historia är sällsam, prövande, ansvarsfull, kunskapssökande, tolerant och respektfull. Dryga tio år som gav mig en högst lärorik erfarenhet vad gäller både hund och människa. En konstant och alltid lika aktuell och varseblivande ögonöppnare.
Webbsidan Barbet Koi kommer att fortleva fram till juni nästa år, därefter plockar jag ner den. Sidan har kostat mycket av arbete, tid men också tårar och kapital då jag med avsikt valt att inte låta diverse marknadsförare styra mina ord som istället getts fritt utrymme att formuleras utifrån egen tankeprocess i vida funderingar. Är det så att någon uppmärksam själ ser vitsen att sponsra en egensinnig och oberoende hundägarröst så kanske jag tänker om i ett varv till. Galenskap inom den organiserade hundvärlden är i stort behov av en sansad, begriplig och faktabaserad röst i motsats till allt påtagligt trams och pluttigull som översvämmar rashundvärlden. Något som jag redan 2014 påtalade i artikeln DogPeace. Evidensbaserad fakta är fortfarande höljt i ovisst dunkel där istället bestämda åsikter tycks mig fortsatt få styra och oåterkalleligt besluta.
Varken uppfödare, rasklubb eller kennelklubb kunde bistå mig med svar, stöd och rådig hjälp då jag som allra mest behövde det. Idag är jag innerligt tacksam för all fakta och grundlig förklaring gällande alla ”vita fläckar” som istället gavs av, en privatperson och en då för mig helt okänd individ, i det fjärran Bâgé-le-Châtel, Frankrike. Med mitt stora TACK till Elaine Fichter.
Till våran Koi Olsson, Clyde Jr, hoppas jag att all hans idoga energi nu strömmar gränslöst fritt. Inte minst särdeles tryggt till gemensamhetens gagn och gränslösa glädje tillsammans med kompisen Lilla Big Mac och pappa Clyde. TACK för alltinget, älskade vännen vår!
Koi och Mac Olsson stoltserar fokuserat, värdigt och fint. Fotot är från året 2016.
Koi’s far som vi tyvärr aldrig träffade men som likväl finns i mitt minne genom delade ord och bilder.
Till Er nyfikna som hysteriskt övervakar mina ord men också till resten av Er andra läsare som är genuint intresserade och vaket undrar för att lära och förstå;
Kois liv avslutades i lugn och frid genom mitt ansvarsfulla beslut och inte alls på grund av en tillfällig och naturlig kroppsfunktion som tremor och inte heller på grund av den testikelcancer som i fjol upptäcktes och som föranledde ett för Koi operativt ingrepp. Vila tryggt, min kära stora lilla lurventass!
När mening, liv och död, tomhet och saknad, sorg och smärta med nödvändig tid bearbetats äger jag både goda och onda minnen att förtälja mer om innan också denna sida binder samman sin början till sitt slut, i en för oss alla begränsad livscirkel av varierad, allt som oftast oanad diameter.
Comments
När höstmörkret rullar in
18/10/21 17:10
Att utlova förändring men aldrig agera. Att ständigt bli förbisedd. Att mörklägga viktiga fakta. Att dra förhastade slutsatser. Att sprida hörsägen utan att egentligen veta. Att vägra kommunicera. Att inte visa tolerans, hänsyn och omtanke.
Att bli överkörd medför att jag går sönder. Dessa uppräknade är bara en liten del av många och fler ledsamma ATT… Som alla leder till samma trista resultat. Det är mänskliga handlingar, omedvetna som medvetna, vilka också obönhörligt som smärtsamt destruerar. Oavsett om det drabbar människa, djur eller natur så blir konsekvensen plågsam.
Det må gälla en specifik hundras eller något så allmänt omdiskuterat som allas vår jord och dess klimat. Vi blir ständigt och upprepat varnade om allvarets konsekvenser men likväl visar få av oss viljan att lyssna och lära för att kunna lägga om kurs och därmed förändra såväl våra vanor som attityder. Nej, istället väljer vi att blunda och skyller på allehanda ursäkter och omständigheter emedan vi ansvarslöst fortsätter i gamla fotspår mot avgrundens förödelse.
Ett omfattande förändringsarbete utförs inte av några enstaka få passionerade själar utan kräver insatser och ansvar från alla och en var. Ska vi vända på skutan måste vi tillsammans hjälpas åt. Uppriktigt och tydligt. Om än med olika insatser och förutsättningar men det är bara med gemensamma krafter för samma mål som ger oss möjlighet att i tid lyckas nå till trygghetens hamn innan dess att orkanen hinner ikapp för att dra oss alla djupt ner i mörkrets sank.
Kära vänner, hoppet sägs vara det sista som ger upp. Så låt oss framöver vandra i ärlighet för att gynna livet och dess unika mångfald.
För mig är det alltid lika berikande som glädjande att uppleva och se hur delad kunskap, erfarenhet och envetet arbete går i riktning för ett uttalat, förklarat och införstått mål. Ovan i Vieux Griffon Barbet – Neo Mahler de la serve de la chapelle d’Alexandre.
På tal om uppriktighet
09/08/20 12:07
Den som söker han finner…
Barbet i dag är rashundvärldens alldeles egna pudelblandning som unikt nog också innehar stambokförd status och rasregistrering. Ingen från organisationen informerar om den oklara mix och oenighet som står att finna bakom dagens barbet och som har sitt senare ursprung i okunskap, maktmissbruk, flera olika raser och uppfödares skilda målbilder. Organisationen väljer trots detta att använda sig av den anrika historiken från en gammal specifik hundras för att marknadsföra och sälja in en nydanad variationsrik blandras.
I oviss och opreciserad dosering, är dagens barbet en korsning mellan den erkända ursprungliga hundrasen (Vieux Barbet Français) och den senare nybildade pudelblandningen (Barbet Moderne). Dessutom finns inslag av ytterligare raser då båda dessa från början skilda raser till sin population varit begränsat små och som därmed krävt input av nytt blod för att undvika inavelsproblematik. En input som av olika skäl inte finns registrerade förutom i ett fåtal och för en novis svårfunna fall.
Själva grunden och styrkan med att välja en rashund är ju främst att man vill försäkra sig om hundens bakgrund, typ, funktion och innehåll. Jag vill förstås veta att jag får det som utlovats. Jag vill inte i efterhand upptäcka att jag köpt en alltför stor hund om jag påläst och medvetet valt en hundras som till storleken är liten. Eller vice versa. Läser jag in mig på och väljer en drever vill jag ju inte senare och frustrerat upptäcka att hunden som fullvuxen egentligen är en opreciserad blandras som till storlek och utseende liknar en tax.
GRUNDLÄGGANDE KUNSKAP
Man kan ju tycka att det mest elementära - som att uppfödare vet och kan förmedla vad det är man avlar med och för - borde vara en självklarhet inom en organisation som SKK som propagerar just för rashund och dess fördelar. Är flera raser blandade i en ytterst liten och begränsad raspopulation får det förstås också syn- och kännbara konsekvenser. Konsekvenserna tilltar då kunskap om hundras och inblandade övriga hundraser dessutom brister eller helt saknas. I stort sett ingen väljer att informera om den senare komplexa historiken bakom en hund som marknadsförs och säljs som en anrik apporterande fågelhund. Dem som, oftast av egen erfarenhet, väljer att sakligt ifrågasätta för att åtgärda detta handhavande förminskas och ignoreras. Tycke och smak fortsätter att regera från själviskt styrande tron och fåtalet är dem som visar genuint intresse för hundrasens ursprung och egentliga bakgrund i denna verklighetens bisarra situation. Såklart! Delar ingen på facit. Ja, då är det också lätt att hävda precis vad som helst.
Vid tidpunkten då jag köpte min första barbet hade jag trots min gjorda hemläxa (i brist på viktig information som fortfarande saknas) ingen aning om alla raser och vitt skilda uppfattningar som låg till grund för hans liv. Det anade jag först när valpen växte sig väldigt stor och mäkta stark. Jag valde en medelstor ras just därför att jag vill försäkra mig om att INTE få en större hund än det jag kontrollerat kan hålla och viktmässigt bära. Vid våra senare besök och deltagande på hundutställning såg jag med egna ögon och kände med mina händer den vida variationen mellan hundarna inom hundrasen. Alla delade lockigt till krulligt hår i olika varianter. Under den vidlyftiga pälsen av varierande densitet och textur rörde sig vissa elegant trippande och var lika nätta som en pudel. Andra påminde mer om en rundlagd spansk vattenhund. En tredje hade rustikt korrekta proportioner men var så stor och tung att resten såg ut som ospecificerade unghundar som stod på tillväxt. Ytterligare en fjärde minner om innehållet - lite av många.
ENTRÄGEN VINNER
Nåväl, många frågor och år senare gjorde jag ett nytt och andra försök att köpa den ras och hundtyp som jag i förstone sökt och läst in mig på. Nu var jag av egen erfarenhet förberedd och därmed också införstådd med rasnamnets snårigt otydliga och tudelade bakgrund. Jag har blivit kunnig nog att skilja fakta från åsikt och lärt mig att gallrande sortera för att finna en uppfödare som känner ursprunget och uppriktigt kan berätta om bakgrunden till egna tikar men också hanar som involveras i avelsarbetet. En uppfödare som i vederlagd kunskap tillvaratagit generationers erfarenhet och som också väl känner rasens många svårigheter. En målmedveten uppfödare som tidigt tagit ställning och förståeligt kan förklara sitt valda sätt att arbeta för en specifik hundras. En påläst och intresserad uppfödare som uppriktigt förmedlar och vet att valpar sprungna ur en blandad raskompott har mindre förutsägbarhet och kommer därmed också i större utsträckning att skilja sig åt i storlek, vikt, utseende, karaktär och funktion.
Bakom en sedan länge stabiliserad och förutsägbar rashund vilar många gemensamma krafter från intresserade själar och flera decennier av selektion i ett tålmodigt och målinriktat arbete. I framgång som motgång. Med siktet inställt på ett och samma önskade resultat - en väl definierad hundtyp. Med nyvunnen kunskap och insikt gavs mig så också ett sällsynt tillfälle med möjlighet om god utdelning i en valp som tillika vuxen har stor chans att hamna nära ursprunglig typ och karaktär.
BESLUTSAMHET
Ett står emellertid uppenbart klart; Det finns ingen ”quick-fix” som snabbt återställer flera decennier av fel och brister. Tvärsom, innebär det ett långsiktigt samarbete för ett gemensamt uttalat och väl beskrivet mål. Ett arbete som kräver tolerans och öppenhet med full insyn, dokumenterad och faktabaserad raskunskap, erfarenhet och tålmodig selektion över många generationer. Det vill säga OM organisation och uppfödare har för avsikt och vill att rasen åter ska stabiliseras till en identifierbar ras bland numera många typer och hundraser. I nuvarande barbetvärld har uppfödare inte ens enats för att tydligt uttrycka vilken av nu många typer och varianter som önskas och eftersträvas. Alla är ju SÅÅÅ charmigt söta! Och hur ska det göras? När dem flesta inte ens är transparenta nog med att ärligt upplysa om den faktiska rasblandning som numera avlas, bedöms och saluförs som renrasig. Kanske av rädsla för att i nästa led stöta sig med en valpköpare som tror att just deras unika barbet är rättesnöret för en ras som extremt få känner och faktabaserat kan definiera. Eller kanske med obehag stå till svars inför dem som söker och vill ha en förklaring? Nej, det duger inte och löser heller inga problem att hävda att man ingen handlingskraft har och därmed lägga allt ansvar på någon annan. Granskad och redovisad fakta som i öppenhet görs tillgänglig för allas vår kännedom kan däremot göra stor skillnad för såväl hund som människa.
Att utnyttja okunskap för egen vinning är inget nytt. Det existerar och pågår dygnet runt, världen över och inom alla samhällsklasser, kategorier och områden. Med andra ord ett väl känt och vanligt förekommande samhällsproblem.
ETT RÅD PÅ VÄGEN
Söker Du en redan stabiliserad och förutsägbar rashund då ska Du inte välja hundrasen barbet. Satsa då istället på en av många redan välkänd och sedan länge väl beprövad och etablerad rashund. Spelar förutsägbarhet och verifierad bakgrund mindre roll? Ja, då är barbet ett alternativ bland många. Vill Du värna barbet? Lär om dess tudelade och skilda historik, ta riktning på endera, sök mer fakta, var medveten om dagens mix, förhåll Dig källkritisk och allra viktigast, var uppriktig! Att vara korrekt informerad och införstådd med den krassa verkligheten ökar medvetenheten och minskar risken för utnyttjat missförstånd och oanade överraskningar. Eller som den upptäckt gjord i livet med min första barbet. Som resulterade i en chockerande men förklarande ny insikt med tung och stundvis smärtsam svår konsekvens.
Du vet vad Du får! Så lyder svenska kennelklubbens utvalda och första argument för att prioriterat välja en dokumenterad och registrerad rashund framför andra oregistrerade hundar. Ett bra argument om det överensstämmer med hundens förmedlade data och historik. Men om rashundens data och historik fallerar? Ja, då fallerar också argumentet som felande och totalt faller pladask. Liksom jag, som förlitat mig på felaktiga och overifierade uppgifter.
Mankhöjd och vikt varierar inte enbart på om det är en tik eller hane utan mer beroende på urvalets tidigare hantering och dosering mellan alla mixade raser och okända hundar i dagens barbet. Här finns stora tikar och mindre hanar och tvärs om. Bilderna ovan visar två fullvuxna hanar i olika mått som längd, höjd, bredd och vikt. Just för att återspegla något lite av den idag variationsrika mix som alla går under rasnamnet barbet.
Vieux Barbet Français
Barbet Moderne
Faktakunskap ger inga snabba cash men söta hundvalpar gör… Vem bryr sig om kunskap och tillförlitlighet när inte ens våra kennelklubbar inser att dem binder ris åt egen rygg genom att vägra lyssna och fortsatt blunda?
Hundintresse
26/06/20 11:37
Grafen ovan visar hur intresset för tre hundvarianter som har pudel gemensamt rört sig under det senaste året. Datan är hämtad från Google Trends. Den blå linjen i botten är barbet. Den röda linjen är cavapoo som också visar en påtaglig peak men förklarad när kronprinsessan offentliggör sitt medvetna hundval. Den gula linjen som utan kunglig glans bemästrar både den blå och den röda är labradoodle.
Intresset för de båda blandraserna är påtagligt större än den blå linjen i botten som visar intresset för barbet. Helt naturligt då barbet är en ännu relativt okänd ras med en ytterst begränsad population. Dessutom är det en ras som av människor dragits i olika riktning. Dagens barbet en blandning av den gamla ursprungliga Vieux Griffon Barbet och den senare nybildade pudeltypen Barbet Moderne. Några uppfödare avlar för att åter närma sig den gamla typen och andra avlar för den nya och en tredje bortser helt från typ, karaktär och funktion för att satsa mer på avel av efterfrågad men ospecificerad hund.
Intresset för att lära om och verklighetsförankrat informera om hundrasen är obefintlig. Däremot marknadsför man gärna barbet för att skapa en ökad ”vill-ha” faktor för en ras ingen kan definiera. Ahhh, jag glömde berätta; Den är ju förstås tilltalande gullig. Man vill tydligen skapa ett behov som uppfödare varken kan tillgodose eller försvara.
Vi borde istället göra tvärsom. Skynda långsamt för att hållbart och förståndigt hjälpa. Att ta väl vara på tiden vi har för att också hinna insiktsfullt lära och inte rusa åstad för att hejdlöst agera inom ett område vi ännu inte till fullo förstår. Först behöver vi lära känna rasen och dess bakgrund. Som förespråkare av rashund behöver vi ta ställning så att vi kan precisera vilken av de båda typerna som det avlas för. Kontrollerbara fakta behöver redovisas så att inte bara uppfödare utan också köpare kan göra ett informerat val. Vi borde uppriktigt berätta om rasens senare trassliga och tudelade bakgrund och därmed göra människor införstådda med rasens i dag vida variation. Värna genom att upplysa och förklara. Berätta vad vi kan göra för att på bästa sätt stödja två okända hundraser på drift där båda saknar en angiven destination.
Hyckleriet i barbetvärlden är totalt. Ingen vill tala om en trasslig bakgrund. Alla vill istället framhäva sin egen förträfflighet. Här vill man skapa intresse för att sälja, sälja och glänsa, glänsa. Vad hände med intresset för kunskap och utbildning för att värna och bevara? Pengar, publicitet och ära är uppenbarligen mer lockande än att värna en missförstådd och utrotningshotad hundras. Det märkliga i sammanhanget är att just detta utspelar sig inom en organisation som säger sig arbeta för rashunden. Snacka om dubbla budskap!
Mycket av det som hänt inom rasen barbet är oåterkalleligt men vi har fortfarande en möjlighet att lära, tydliggöra och förbättra. Just nu, innan problem och komplexitet vuxit sig övermäktiga och då rasen ännu är liten ges ett utomordentligt bra tillfälle för barbetvärlden att agera grundligt, hållbart och med ett sansat förstånd.
Vill vi, kan vi välja att redovisa hela bilden kring en trasslig historia. Att med ansvar tillstå fel och brister men också ta lärdom från dem. Vi kan inleda ett arbete för att reda ut tovor genom att faktabaserat upplysa, förklara och vägleda. Vi kan välja att stödja för att hjälpa.
Valet är fritt och ditt!