Idag när jag rundade husknuten efter att ha hängt tvätt så ser jag att Koi har varit på Mandas rum och hämtat hennes BamseNalle. Hur han fått den nerför trappan och i ett osett ögonblick klarat att ta den med sig ut på gräsmattan visar ju lite på vår unge herres påhittighet. Alltid är det något på gång – och samtidigt så ser han till att ha full koll på de bägge nya bollarna. Bäst att rädda Bamse nu och se till att borsta bort gräs och mossa så inte Manda upptäcker att Koi lånat hennes goa gamla nalle.

Jag har haft en strykande åtgång på bollar. De blir snabbt söndertuggade och slitna och de tycks ibland bara försvinna. Så jag har nu införskaffat två styck bollar i silikon som jag vet är lite mer hållbara för starka tänder. En boll till Koi och en boll till Mac. Dessa färggranna bollar ger också pipljud ifrån sig och de är populära leksaker för bägge hundarna. Men Koi är lite tjuvaktig av sig och vill helst ha bägge bollarna själv. Idag såg jag när Mac sprang efter Koi och förstod att han hade tagit bägge bollarna i munnen. Jag ropade på Koi och bad han skulle lägga bollarna i min hand. Ut spottar han en röd boll och en lila boll, och hör och häpna, ytterligare en gul boll som var favis innan de bägge nya bollarna kom. Tre bollar hade unge herrn i munnen! Så nu fick jag åtbörda en av dem till Mac. Får se hur länge han får behålla den innan ”bollhamstern” på nytt dyker upp?

Dessa två, våra vattendjur är omättliga i lek och vatten. Det blir vattenapport med boll och det är kapplöpning om vem som tar bollen först. Koi som är mycket större än Mac har ju ett väldans försprång men det händer att även Mac hinner först och det är stunder av stolthet för hans del och nyttigt för Koi att dela med sig även om han försöker ta bollen från Mac. Och efter lek blir det sandrullning för Macs del. Koi är inte mycket för sandrullning utan han springer sig hellre torr på strandängen.

Igår var vi deltagare på en hundutställning i en makalöst vacker omgivning, Blekinge kennelklubb arrangerade en internationell hundutställning i Ronneby Brunnspark. Jättevacker plats och välarrangerad utställning som vi gärna kommer att återvända till. Där fanns till och med små dammar med simmande änder till Kois förtjusning. Med en rastillhörighet som stötande och apporterande vattenhund blev det långa diskussioner med Koi om att inte ge sig ut och simma bland änderna. Vi hade en jättetrevlig dag och pratade hund och Koi med okända och kända som undrade om Koi och rasen barbet. När det kom till deltagandet var det inte lika förtjänstfullt. Det var bara Kois svans och päls som var till belåtenhet. Jag fick också veta att hans ögonfärg inte heller var den rätta utan borde vara mycket mörkare. Med detta utlåtande så trodde jag inte vi skulle få ett ”sufficient” men vi gick från utställningen med ett ”very good”. I utställningskataloger står ju oftast att läsa ”kom ihåg att Du går hem med samma fantastiska hund som Du kom in med” men det är ju inte riktigt sant för igår gick jag hem med en finare hund än jag gick in med. För varje fel som domaren såg hos Koi såg jag två av hans företräden. Hans ögon tycker jag är det mest finaste jag sett och det är väl i sin rätta ordning…för varje hund är ju sin mattes eller husses ögonsten oavsett tyckande och tänkande. Koi är i första hand en vän och följeslagare. Eftersom jag var ensam med Koi i går, bärandes på stol, ryggsäck och papper så fick kameran stanna hemma. Bilder från vackra Blekinge får komma från nästa gång vi åker ”hem” då det är i Blekinge jag har delar av mitt hjärta och föräldrahem. Så bilderna idag får istället bli Kois ögon och profil från stranden i Åhus.

Redo för bollkastning och det är som vanligt fullt fokus. Ut i vattnet i full fart och sen tillbaks för att lämna bollen för ett nytt kast. När han kommer upp ur havet är pälsen välfylld med vatten och först åker bollen ur mun för att han ska inleda sitt tillvägagångssätt att göra sig av med vattnet. En skakning som inleds från huvud och som vibrerar vidare genom kroppen ända ut till svanstippen. Det far vatten och sand flera meter runt om honom och står man inte tillräckligt långt ifrån så är man genomblöt och sandindränkt inom mindre än 10 sekunder. Efter denna procedur är jag nybadad och han fullt startklar för en ny runda ut i vattnet.

Fast vi börjar i torrt. När vi kommer till stranden har vi med oss en stor, robust och omfångsrikt rufsig hund och när vi går hem har vi en smäcker och robust fast lite mindre vidlyftig hund. Skillnaden är markant och det är knappt man tror det är samma hund som när vi kom. Det är en enorm och tät päls han har och det tar många simturer innan vattnet trängt ner till skinnet. Men när pälsen är genomvåt så är det enda tillfället att med ögat studera hans egentliga exteriör. Men han är lika grann i vått som i torrt!

Sommaren rusar…och det är redan augusti. Det är fortfarande varmt och soligt och grönskan har sakta börjat återvända efter några dagars hällregn och åska. Dagens strandpromenad blev blåsig och det är med vädjan i blick han frågar: Du har väl inte glömt min boll? En outtröttlig och arbetsvillig barbet är han vår augustikille! Lite platsliggning tillsammans med en sittande Mac klarar han av innan det är dags för rent nöje…