Sista snörushen…för nu börjar det töa rejält. Kanske är det sista gången de bägge herrarna får ut att göra sina tokrundor i snön?
Vi får väl se…imorgon lär vi se stora vattenpölar på gräsmattan istället…och de är också mycket uppskattade av herrarna men mycket mindre av mig.

Snön ligger och kylan håller i sig. Idag är det -8 grader och det biter i kinderna på våra promenader. Promenader som består i att jag har två ystra hundar som inte riktigt kan bestämma vart nosarna ska snusa. Det är ett fullständigt sammelsurium av ihopsnodda koppel då dem far som tokiga i snödrivorna. Denna hysteri på våra promenader är resultatet av att det just nu är mycket av löptikar i vår närhet. Vilket innebär att det kommer att bli livliga promenader några veckor framöver. Det viskas säkert hemligheter och mina bägge herrar vill helst vara ute mest hela tiden, trots kyla och snö…

Det är inte lätt att vara hundägare till en unghund. Det är både tålamodskrävande och tar enormt mycket energi. Koi är just nu i sitt esse av unghundstid. Han kivas med Mac till bristningsgräns, har upptäckt löptikar och är som oftast inte alls mottaglig för min kommunikation. Vill jag gå åt ett håll så vill han givetvis gå åt andra hållet. Det är mycket lockande och pockande. Under våra träningslektioner på Hallens hund och träning i Bromölla hinner vi inte innanför dörren förrän han sätter i gång att skälla ut sina kurskollegor. Det är något helt annat än när vi första gången gick på kurs då han blyg och osäker helst ville sitta i mitt knä hela tiden. Nosig är väl egentligen bara förnamnet på vår unge herre.

Nu ska han vara med och bestämma och domdera. Men ibland bara händer det fantastiska och han får stunder då han sansar sig och visar sin allra bästa sida och gör precis allt det man ber honom om och lite till. Sådana stunder blir till heliga. Det är ju dem jag får vårda ömt när sen den ohängda slyngeln återvänder. Unghundstiden är gudskelov ett övergående stadie och jag vet att det finns så mycket hos Koi som kommer att trilla på plats när han växer till sig. På veckans träning skulle vi träna ”elefanten”. En övning där hunden står med framtassarna på en pall och sen ska förflytta sig runt den med sina bakben. Först åt vänster sen åt höger. En övning för att träna och förbättra hundens bakdelskontroll. Koi blev helt plötsligt en A-elev och klarade övningen galant. Tro att vi var stolta och glada när vi gick hem från vår lektion! Det blev många goa pussar på den nosiges nos! Bilden nedan kommer från vår tränare Gittes blogg, hallenshundtraning.com, som fotograferade under vår träningskväll.

Så, då var snön tillbaka igen. Efter att ha haft barmark i snart 3 veckor så har gårdagens snöfall gett mig tillfälle att på nytt ta fram snöskyffeln. Jag är väl inte så trakterad av detta skottningsjobb men hundarna är desto ivrigare. Som vanligt är det ingen hejd på deras glädje och snöyra. Det är åtminstone sol och några minusgrader så vi slipper i allafall alla snöbollar i pälsen.

När vi går våra vanliga skogsrundor så är de båda väl hemmastadda. Skulle något nytt dyka upp som inte varit där förut så reagerar de båda snabbt. Antingen går de omvägar om det verkar farligt eller så beger de sig till det nya för att undersöka. Idag hade jägarna placerat ut jakttorn på kalhygget. Detta var båda snara att upptäcka och springer genast dit för att ta sig en närmare titt på det nya som placerats i deras väg. Det är först när skogsväktarna är klara med sin inspektion som vi kan vandra vidare.

Söta, stora, fluffiga och väldoftande Koi. Det var av godo att bada då han inte luktade särskilt gott i det skägg som pryder han haka. Skägget är allt som oftast blött efter vattendrickande och med en nos som ständigt dammsuger skog och mark. Ibland undrar jag om det börjar mögla när han aldrig hinner torka skägget riktigt torrt. Men så är det ju självklart inte även om det inte doftar särskilt gott emellanåt. Förutom just nu förstås när han är nyduschad och torr. Men det lär bli kortvarigt då vi snart ska ut och lufta igen. Men å andra sidan är ju barbeten också omtalad för att vara en glad skogsmulle som inte räds lite eller för den delen mycket smuts.