Ibland undrar jag…Tror han att han är en människa som ska sitta i en stol till bords och äta? Upp i stolen ska han trots att han nu är så stor att han knappt får plats.
Vi får börja träna så han lär sig att sitta fint är på marken och inte i pösställning i en stol. Han kan faktiskt det också – när viljan finns och belöning väntar.

Kanske lite väl långt söderut…men en vit, ståtlig, lek- och vattenglad kompis fick oss till denna liknelse. Koi och Mac fick ett uppskattat sällskap av samojed Milo vid kvällens söndagsdopp. Tre ystra dogs som hade svårt att slita sig från varandra och vågornas kvällsdyningar.

Skitig som en Barbet! Ja, de är inte rädda för att skita ner sig dessa två herrar. Varma dagar grävs det ytterligare lite till i Macs sedan länge grävda grop under plymspirean. I denna svalkande jordgrop trängs de sen om utrymmet. Speciellt härligt är det när Mac precis är klippt och nybadad…

I helgen fick Koi kärt återseende! Det var mamma Tova och kompisarna Buster, Wilma och lilla Asta som kom på besök. Hela familjen kunde härja fritt på gräsmattan och det var nog bara Mac som kände sig lite bortkommen, trots att han varit längst på hemmaplan. Men det gick snabbt över för ett nyfiket hälsande bland alla dessa härliga hundar.

Att gå på promenad med två ystra herrar i koppel är inte det lättaste alla gånger. De är helst fria och vill själva välja styrkursen. Men i vissa situationer är det av största vikt att sätta livlinan på dessa bägge herrar. Och i de minst anande stunder kan de också sköta promenaden exemplariskt. Som om de inte gjort något annat än koppeltränat!

Men det absolut bästa sättet att leka är när bästa kompisen vill vara med. Dragkamp, brottning eller tafatt det spelar ingen roll vad de hittar på bara Mac är leksugen så är Koi lycklig. Mac däremot är ibland måttligt road av Kois leklusta. Som när han tar över kopplet och kompromisslöst försöker bestämma vägen på egen hand.

Skulle det mot förmodan inte finnas någon eller något att leka med så har Koi inga som helst problem med att sysselsätta sig. Vill ingen leka med Koi kan han ju alltid leka med den leksak som han alltid bär med sig…nämligen svansen!

Koi är en nyfiken, undersökande och yster valp. Det mesta som finns i hans närhet är värt att undersöka närmare. Om det helt plötsligt skulle tillkomma något nytt i närmiljön så är han den första att veta. Idag låg det en kartong i trädgården som inte funnits där förut. Koi måste genast titta till detta ny objekt. Alltid går det väl använda till något. Ytterst miljömedveten när han ser en återanvändning i allt han hittar!

Efter den dramatiska upplevelsen så måste vi ju hitta på något riktigt kul. Strandbesök är en av Kois och Macs favoriter. Så det bar av till stranden. Det är mycket bus i sand och vattenbryn. Mac älskar att hämta apporter i vattnet och Koi vågar sig efter en bit. Inte tillräckligt långt ut än för att simma men näst intill.
Simningen får komma när Koi känner sig mogen. Vi är ordentligt blöta och sandiga allesammans av dessa vattenglada hundar innan vi åter styr kosan hemåt.

Andra veckan fick vi som nyblivna valpägare uppleva vår absolut jobbigaste dag alla kategorier.
Koi hade återigen besökt mina rabatter och lyckats gräva upp roten av en stormhatt.
Denna perenn är synnerligen giftig och Koi hade lyckats knapra i sig halva roten innan jag till min fasa såg vad han åt på. Koi blev snabbt förgiftad och det blev ilfart till djursjukhuset i Hässleholm. Vi var i upplösningstillstånd över vår knappt kontaktbara valp men han blev väl omhändertagen av personalen på djursjukhuset. Koi blev inlagd och fick massor av kol och dropp. Kol för att ta hand om giftet han fått i sig och dropp då han var ordentligt uttorkad då han kom in. Det blev en hemsk kväll och natt för oss. Morgonen därpå var han pigg och alert igen och bad veterinären att genast ringa hem så vi kunde komma att hämta honom. Ni kan tro vi blev glada att återses!

Första veckan hemma för Koi var okomplicerad. Lite oro när kvällen kom och han skulle sova var det enda vi märkte av i saknad av födelsehemmet. Annars var det full fart från första stund. Han lekte och brottades med Mac. Trampade ner alla våra rabatter. Gömde våra skor och drog ut alla Macs leksaker i trädgården. Det var inte många lugna stunder på denna levnadsglada lilla valp.

Äntligen hemma! Så var han då till sist i vår trädgård. Denna efterlängtade lilla underbara söta valp. Den 20 maj 2012 står det i vårt köpekontrakt och vi är numera mäkta stolta Barbetägare till Åbyfjordens Clyde Jr våran egen världens bästa Koi.