Koi och hans ständiga jakt i stunder där han får apportera. Nog är han en ivrig och outtröttlig apportör alltid. Med sin stora energi, som får min egna att blekna, följer han ofta i mina steg med sin boll för en stund av glädje. Ibland har jag inte tid men lika ofta faller jag till föga för att han ska få göra det han gillar allra mest. Hans otålighet smyger sig så smått på när jag vill göra det jag gillar allra mest - fotografera. Men genom en lyckad kompromiss kan vi båda bli glada och nöjda!

I Frankrike arrangerades gångna veckoslut landets största jakt och naturmässa i Lamotte Beuvron i hjärtat av Solange. Med många besökare från när och fjärran och även en och annan Barbet. I samband med årets Game Fair-mässa uppmärksammades rasen med en artikel som publicerades av nättidningen chassons.com i början av juni. En artikel med härliga bilder och som jag med Elaine Fichters hjälp översatt till svenska. För den intresserade finns denna nu för läsning under fliken KoiPeace.

Sommarsolståndet infaller på söndag men vi inleder vårt firande av årets längsta dag redan under morgondagen. Vädermässigt ser det ut att bli en typisk svensk midsommar med ömsom sol och ömsom regn. För säkerhets skull plockas midsommarbuketten i regnkläder under morgondagens hundpromenad. Doften av dillkokt nypotatis och nyplockade jordgubbar, är oavsett om det kan spisas utomhus eller inomhus, lika angenäm som alltid. Ett smakligt, glatt och skönt midsommarfirande önskar vi!

Det är oftast de små tingen i tillvaron – som tiden och möjligheten att kunna springa fritt genom en sommaräng – som har störst betydelse för det meningsfulla och goda här i livet. Vi måste bli bättre att ta tillvara våra mest värdefulla stunder, speciellt i en tillvaro som idag kräver allt mer av ständig tillgänglighet och snabbare tempo och beslut. Numera tar vi varje tillfälle för att hitta vårt gyllne lilla stora i dagen.

GRATTIS! Hälsar vi till Kois syster Cora som stort firade vår nationaldag i de svenska färgerna blått och gult genom att den 6 juni ta hem sitt första certifikat på nationella utställningen i Norrköping. Åbyfjordens Cora visades i Öppen klass, fick Excellent som kvalitetsomdöme och hamnade slutligen som nummer två i bästa tikklass. Grattis säger vi också till ettan och BIR – La Spezias Agnes Haze med ägare. Domare var Bertil Lundgren. Cora som ovan tar igen sig efter nationaldagens ringspring är bara så söt med sitt fina och vita barbetskägg. Glatt och stolt delar också vi vårt firande av och med syster Cora med ägare! Tackar gör vi också för lånet av ovanstående foto.

Vår strandpromenad ligger otroligt vackert med blomsterrika strandängar som kulörrikt och mjukt leder besökare på dess väg ner till havet. I fjol restes en välkomststen till strandängarna kring Östra Sand i Åhus men också en informationtavla om den ovanliga floran och insektslivet som den drar till sig. I går inledde vi vår strandpromenad här för att ta oss vidare till livet i sanden men också till hundarnas glädje - Livet i vattnet.
Den svenska sommaren och nationaldagen bjöd också på sin första riktigt varma dag, 25 grader och Koi visar upp sin så låååånga slipstunga.

Kring en liten och begränsad ras florerar ofta både felaktigheter och hörsägen. Mycket beroende på att vi inte tagit oss tid att fördjupa oss i den kunskap och erfarenhet som faktiskt finns dokumenterade. En upplysande eldsjäl är Elaine Fichter som genom sitt intresse och mångåriga sökande tagit del av såväl historiska dokument som intervjuer med uppfödare som i sin tur kämpat hårt för Barbetens överlevnad i sitt eget hemland, Frankrike. I Frankrike med sina idag nära nog 65 miljoner invånare och endast ett fåtal uppfödare har födelsesiffran för Barbet stagnerat på mindre än 50 kända valpar per år.



Därför är det extra roligt att se reportaget i den franska nätupplagan av Magazine Chassons Nr 125 där rasen Barbet uppmärksammas och får ett framträdande utrymme i text och bild. Ett reportage på franska men som genom internetläsarens översättningsverktyg kan ge, om inte en korrekt översättning, så ändå en övergripande och någorlunda förståelig version av artikelns innehåll. Stort Tack till en tålmodig och skrivande Elaine som också hjälpt mig otaliga gånger med mina egna envetna frågor om denna så mytomspunna ras. En översättning till svenska av ovanstående artikel kommer senare för nedladdning. Tills dess går det att ta del av artikelns bilder som fördelaktigt talar över språkgränserna om inte översättningsverktyget fungerar.

Första juni idag. Tiden rusar fram och det känns inte direkt som sommaren anlänt. Fortfarande smått kyligt, blåsigt men ljuset är fantastiskt mest hela tiden oavsett väderlek. Nu är det också kursavslutningarnas tid. Viltspårskursen avslutade vi förra helgen och TACKAR stort Skåne Blekinges Taxklubb för att vi fick delta och ser fram emot att fortsätta till hösten. Rallylydnaden har en gång kvar, sen avslutar vi även den terminskursen och tackar samtidigt Gitte för lärorika måndagsträffar. Nu blir det till att underhålla kunskaper utan instruktör under sommarlovet då vi också får fundera på vilka aktiviteter vi ska ta oss an under höstterminen. Men först längtar vi efter lite stigande grader och en solrik sommar.



Vi har haft både roliga och lärorika men arbetssamma friluftsdagar med taxklubben i vår. Under ovanståendes regi så jobbade Koi med stor arbetsglädje. Det gick både vilt till och undan i spårskogen när det var Kois tur att följa sitt utlagda blodspår till slut. Ett 600 meters viltspår med vinklar och bloduppehåll ska slutföras inom 30 minuter. Koi tog inte ens 10 minuter på sig för hitta klöven och jag formligen hängde i en 10 meterslina genom vatten och mellan trädstammar efter en urstark Koi. Vi fick stränga förhållningsorder från våra båda instruktörer att det måste blir mer stabilt lugn på den ivrige herrns hastande mot slutmålet. Ett lugn som gör att både jag som förare och domaren som följer i våra steg ska hinna med och bedöma hundens spårförmåga. Så det var inte utan vi har haft mycket träning på ett mer lugnt och stadigare tempo i spårskogen. Viltspårkursens sista träningsdag var också dagen för Kois anlagsprov. Nu gällde det att sansa en ivrig och arbetsvillig Koi. Jag som varit rädd för att hålla igen på hans tempo för att på sätt störa hans arbete behöver inte längre oroa mig. Kois arbetslust klingar inte av om jag så ens tvärstannar för att knyta om skosnöret på kängorna. Med starka armar och återhåll i spårlinan så blev spåret avlagt på runt 18 minuter och Koi levererar ett godkänt anlagsprov i viltspår. Då numera armstarka fotografen höll i spårlinan blir det bilder på tax-kul istället för Koi-kul denna gång.