Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Griffon Barbet

Rasstandard

Barbet Neo Mahler de la serve de la chapelle d'Alexandre
Fransk, amerikansk eller engelsk barbet? Eller kanske en fransk/svensk barbet som lärt känna sin sällan omtalade nutidshistoria. En senare opreciserad mix i en märkligt tudelad bakgrund.




Är det kanske så att nuvarande utformning av dagens flera olika rasstandarder är förlegad och har spelat ut sin roll? En fråga som är angelägen och av stor betydelse nu när den digitala tekniken kan låta oss färdas snabbt och obehindrat långt ut i världen för att utbyta kunskap och erfarenhet.

Varför finns det så många olika standarder för en och samma rashund? Är hundrasens ursprung och bakgrund annorlunda i USA än den i Frankrike? Skiljer sig särdrag i exteriör, funktion och karaktär hos rasen i Storbritannien från den i resten av Europa? Har Canada en egen vision om om hundrasens beskrivning och framtid? Eller är det kanske FCI genom rasstandardens huvudman Frankrike som vet bäst och kan formulera den långa raddan av fel? Dessa flera och olika officiella rasstandarder för en och samma hundras leder till vilsen förvirring och skapar inte bara missförstånd utan också förbistring och söndring.

FCI har sin, Canada en andra, USA en tredje, Storbritannien en fjärde.
Dessa uppräknade är dem officiella. Därutöver tillkommer dem inofficiella där någon valt att arbeta faktabaserat utifrån ursprunglig typ och andra som föredrar sitt fria skön i egen tolkning.


FCI nomenclature Barbet 105
Utdrag från FCI’s hemsida, fci.be, där barbetens rasstandard finns att hämta som nedladdningsbar pdf-fil.

En frågade om FCI hade fyra olika rasstandarder? Ett antagande som vuxit till fråga eftersom rasens namn och angivet datum skiljer sig åt på FCI’s hemsida där man kan ladda ner fyra olika språkversioner för samma rasstandard och hundras. En annan undrade om den amerikanska barbeten var av en helt annan hundras än den som finns i Europa? Nej, så är förstås inte fallet. Vi pratar alla om samma hundras men jag förstår mycket väl dessa uppkomna frågor och funderingar. Tittar man sen på hur USA marknadsför och på utställningar visar och premierar barbet i sitt friserade vidlyftigt uppblåsta krull ställt mot vårt val att visa barbet i sin mer naturliga look då blir förstås förvirringen för öga och hjärnkontor påtaglig. Med tanke på att hundrasen barbet idag är en blandning av två olika rastyper så är det bara att också uppriktigt medge: Två skilda raser med olika bakgrund som på senare tid planlöst mixats innebär i sin tur också tydliga och uppenbara skillnader inom det idag gemensamma rasnamnet.

Det är förstås inte bra när rasens grundläggande historik brister och där beskrivning så flytande varierar inom en och samma hundras. Såklart medför detta att synen på rasen blir lika skiftande som tolkningarna av dess flera olika rasstandarder och beskrivningar. Istället för att se till rasens faktiska ursprung, helhetens särart och syftets målbild så driver den mer i diverse skilda riktningar utifrån egen smak och uppfattning hos olika länders rashundklubbar, uppfödare och exteriördomare.

Vore det inte bättre att samarbeta kring EN rasstandard för vardera rashund? Ett samlande och faktabaserat rasdokument som i granskad sammanfattning beskriver rasen i dess ursprung och utveckling för att tydliggöra och värna om dess arv. Framhäv sundhet och särart i exteriör, funktion och karaktär. Ett dokument som informerar och respekterar rashunden i dess arv och historia. Där vi avstår dumhet som begränsar i urvalet och motverkar överdrifter som leder till osund utveckling. Betona istället helhetens grund och typ med sundhetens värde för att bredda dess avelsbas och främja dess hälsa. Verka för ett gemensamt grundläggande dokument som kan förmedla och tydliggöra historik och fakta som kan göras tillgänglig och lika för alla. Just för att undvika missförstånd och kolliderande uppgifter i flera olika versioner och historier utifrån tycke och smak. Grundtanken med en rasstandard var väl att värna om och hålla samman en specifik typ och hundras och inte som det idag ter sig – att söndra den!!?



Vi kan om vi vill! Kanske kan våra flera styrande hundorganisationer ta första steget och visa på fördelen med ett globalt och sunt helhetstänk i sansat samarbete för en gemensam och stabil faktagrund. Samla kraft och kunskap som kan göras tillgänglig och lika för allas vår upplysning och bildning.

Jag valde pudel då här finns ett tydligt exempel på förlupen detalj och dumhet som enkelt och fördelaktigt kan åtgärdas. Idag delar den franska kennelklubben en och samma ras till två enbart på grund av pälsens färg. Flerfärgade pudlar fanns långt innan dess att människor beslutade sig för att selektera för och erkänna endast enfärgade pudlar som pudel. Förstås finns det än idag flerfärgade pudlar men dem särbehandlas och har i Frankrike fått ett helt annat rasnamn och sorterar under egen rasstandard trots att historik, exteriör, funktion och karaktär är en och densamma.

Constitutive dog breed description

I en gemensam rasstandard med samlad uppriktig historik kan dem som föredrar enfärgade pudlar fortsätta i sin selektion för enfärgade pudlar med den stora skillnaden att samtidigt avlägsna dumhetens hinder och därmed göra vägen framkomlig för fler genom att rättvist tillskriva också de flerfärgade pudlarna rätten till sitt arv och ursprung.


Hos barbet är dilemmat lika förvirrande fast i omvänd riktning som kräver helt andra åtgärder. Här har samma statut inordnat två olika raser med skild historik under ett och samma rasnamn och rasstandard. Vilket i sin tur gjort utvecklingen än mer komplex då båda på senare tid blandats med varandra och det utan vare sig en uppriktig beskrivning eller en uttalad målbild. Hade rasstandardens ägare redan från start studerat, kontrollerat och inte minst ställt kravet om en dokumenterad och granskad faktahistorik då hade J C Hermans inte kunnat åka snålskjuts och fått sin Barbet Moderne erkänd under namnet av en helt annan ras. I rättvisans namn hade Hermans i likhet med andra men mer kända föregångare fått bida sin tid i den gängse långa vägen för ett eget erkännande av sin nykonstruerade hundtyp.


Think Globally, Act Locally. Jag fann denna, en bra, fyndig och slagkraftig slogan på hemsidan för International Partnership For Dogs, dogwellnet.com, som jag också lånade. IPFD bildades 2012 med målet om att samla olika aktörer för att dela kunskap i syfte att internationellt samarbeta, upplysa och utbilda för att värna våra hundar. I bred och omfattande spridning är det viktigt att också kritiskt källgranska så att vi förmedlar vårt budskap både förståeligt och rätt. Nog önskar vi väl alla en gynnsam framtid för våra hundar? Dags att prioritera hunden och dess arv, nutid och framtid än att fortsätta nära människors fåfänga, tycke och smak?

Comments

Upplysande historik

ContemporaNEOus Barbet Neo Mahler, 2020.

Bakom Neo Mahler vilar många generationer av passion och samarbete för ett gemensamt och definierat mål. Här finns också uppfödares idoga arbete i felsteg och framsteg. Kunskap och erfarenhet som dokumenterats och omsorgsfullt sparats. En historik som än idag kommer till god användning med avsevärd nytta för den som väljer att använda sig av den. Kunskap som inte bara är till uppfödares fördel utan också för mig som valpköpare och hundägare. En känd bakgrund gör att vi bättre förstår vår egen hund i dess funktion, utseende och karaktär. För mig har historiken varit hjälpsam. Det är kunskap som bringat mig insyn i en komplex situation och som dessutom bjöd mig möjlighet att göra ett informerat val i en mixad och högst otydlig verklighet.

I upprinnelsen till Neo Mahler vilar ett välformulerat och medvetet avelsmål om att ödmjukt som varsamt hantera generationers erfarenhet med god hänsyn tagen till dagens alla nya rön för att sammantaget värna en och samma specifika rashund – Vieux Barbet Français.
Comments