March 2019
Livets lott och utdelning
29/03/19 20:29
Med glädje i sinnet på Neo Mahler som njuter stunden och fritt spring på strandängen i Åhus.
Här är det desto lugnare och allvarets stund i en helt annan fotosession. Efter röntgen och bensträck men fortfarande sederad och trött vilar Neo Mahler på veterinärklinikens golv i Kristianstad emedan jag hoppas på gott resultat men också söker efter en varm och nyvaken blick från vännen min.
Vi agerar i stor omtanke för ett mål utifrån förvärvad kunskap och erfarenhet men när innehållet från två ska blandas till en ny unik helhet vilar slutordet ändå alltid i naturens val och ögonblickets slump. När de två omsorgsfullt utvalda tärningarna är kastade och slutat rulla är det bara att acceptera och göra det bästa av givet resultat. Ibland bjuder chansen oss full utdelning på båda, ibland bara på den ena och risken i slumpens öde finns alltid närvarande. Det kan också bli långt sämre utslag på de båda.
Vi har fått ta del av både vinst och förlust. Vår första förlust blev vi varse vid röntgen av höft- och armbågsleder. Resultatet visar att det blir inte någon framtida avel för Neo Mahlers del. Ledsamt förstås, när mycket hamnat på plussidan men allra mest för risken i de svårigheter som kan följa med stigande ålder hos en hund som har dysplasi i både höftens och armbågens leder.
Jag har bara att konstatera och inse läget. Men också att göra vad jag kan för att förebygga och stödja. Bygga muskler är viktigt, att se till att vikt och hull hålls i schack men också att i träning undvika rivstarter och många upprepningar i för leder ansträngande rörelser. Jag har inte märkt något som tyder på symtom och inte heller har jag sett Neo Mahler undvika speciella rörelser eller moment. Inget som helst motstånd att ta sig fram i svår kuperad terräng och vatten. Aldrig har han visat på stelhet efter vila, tvärsom, en glad sprätt som är snabb i vändningarna och inte bangar för testa och positivt ta sig an nya utmaningar. Å andra sidan är han ännu ung och i god form som hunnit bli väl musklad. Symtom brukar som oftast komma med stigande ålder. Sedan finns det ju faktiskt också de hundar som har lindrig till grav dysplasi men som inte visar på några kliniska besvär. Vi önskar oss förstås att vi hamnar i eller nära det häradet. Att vara införstådd och förberedd ger också bättre förutsättningar att hjälpa och inte minst genom att vara uppmärksam eftersom våra hundar är mästare på att dölja smärta då de i all sin iver gärna prioriterar genom att först visa på både sin välvilja och arbetsglädje.
Nu inriktar vi oss på att förebygga efter bästa förmåga och Neo får nu samma dagliga tillskott som Mac för att stimulera och smörja kroppens brosk och leder till god rörlighet. Vår omväxlande träningsform i skog och mark passar utmärkt också framöver så att vi kan underhålla de muskler som redan är uppbyggda för att bibehålla en god form och kondition. Arbeta för sin ras kan Neo Mahler fortsätta att göra genom att visa på stor trygghet i sin givmilda och generösa karaktär och goda bildningsförmåga men också som representant för att illustrera typ och funktion som ändamålsenligt och vackert samspelar i skön harmoni. Vi har förstås alla våra olika fördelar och nackdelar och använda i rätt sammanhang så kan det komma både hund och människa till godo och kanske också för allas vår bildning och nytta.
Jag skaffade hund för att jag ville ha en lagom stor och följsam vän och barbet för att lära känna en ovanlig hundras och inte med tanken inställd på framtida avelsplaner. Så jag har varken känt brådska eller byggt några egna krav. Snarare det motsatta då jag tagit tiden för mig genom att skynda långsamt för att hinna lära om och förstå en tudelad ras med en högst egendomlig historik. Mot den bakgrunden och i detta sammanhang har jag ett flertal gånger under vinter och vår blivit mäkta förvånad över intresseförfrågningar från uppfödare som omfrågat Neo Mahler som avelshane. En ung omogen hane, inte ens två år gammal, än mindre utvärderad och utan varken beteendeprov, röntgen eller ögonresultat? Skrämmande är om vi inte ens har tid att låta våra hundar växa och mogna för att lära känna och låta utvärdera om hunden som ska gå i avel är ämnad eller inte. Jag har svarat och tackat för intresset men Neo Mahler ska först bli äldre och vuxen innan han utvärderas. En hane kan vara i aktiv avel längre än en tik och behöver därför inte ”skyndas” i sitt avelsinträde. Det gäller för alla hundar oavsett kön att de bör vara mogna och utvärderade så att vi hinner lära känna våra hundar och dess många och olika kvaliteter innan de sätts i avel. Först när Neo är fyra år gammal kommer den utvärderingen att påbörjas.
Nu är det inte längre aktuellt med utvärdering för en eventuell avel så framöver fortsätter vi med samma lugna tillförsikt på vägen vi redan påbörjat med målet om att lära känna och förstå varandra. Positiv upptäckarglädje har vi båda tryggt intakt och delar den ömsesidigt inför nya lärdomar. Att ta väl om hand och uppskatta det som livet ger i samspel med naturens omväxlande, ibland nyckfulla men likväl kraftfulls närvaro.
Med olika förutsättningar får vi varsin stund på jorden. Det är upp till oss vad vi vill göra med den!
Comments
Ett namn - två raser
06/03/19 18:46
Sedan oktober 2017, då den franska rasklubben upplöstes på grund av inre konflikter och fram tills i år, har det i Frankrike inte funnits någon agerande rasklubb för barbet.
Nu ser det dock ut att det börjar röra på sig. För någon vecka sedan meddelades att rasklubben som tidigare huserat tillsammans med andra vattenhundar i grupp 8 ska återuppstå och denna gång under beskydd av den franska pudelklubben som tillhör grupp 9. Ännu har ingen ny ledning för den franska barbetklubben presenterats och de med intresse inväntar nu med spänning hur konstellationen av invalda personer i klubbens styrelse kommer att se ut.
En ras – två namn
Märkliga turer kan jag tycka. Ändå inte särskilt förvånande då barbetens väg inom den franska kennelklubben även tidigare har varit både dunkel och svår att förstå. Det var ju också ur rasen pudel som den allra första franska barbetklubben hämtade sitt mesta material när den förespråkade och arbetade fram sin nya ras och konstruktion – barbet moderne. Hur den franska kennelklubben tänker är mer än besynnerligt. För där resonerar de styrande att de flerfärgade pudlarna inte kan räknas som pudel utan är av en helt annan ras och som därmed bör ha sin alldeles egna rasstandard. Nog är resonemanget något snurrigt?! En och samma ras som delas upp till två, enbart på grund av pälsens färgställning. Samma färgställningar som dessutom kan ses och styrkas i gamla historiska illustrationer av rasen pudel. Det vill säga innan dess att människorna kring bestämde sig för att nu strikt selektera för enfärgade pudlar. Sedan raskt över till rasen barbet. Två helt skilda raser med olika ursprung och som märkligt nog fick samsas om ett och samma namn under en och samma rasstandard!
Ju mer jag djupdyker i informationen från den organiserade hundvärlden desto fler frågor dyker upp. Här finns gott om allehanda konstigheter som borde redas ut i fakta till medvetenhet hos människorna som bestämmer hur våra hundraser ska bevaras, vårdas och danas. Logik tycks mig ha blivit en bristvara.
Våra rashundar har inom Fédération Cynologique Internationale (FCI) sorterats under 10 olika grupper utifrån hundarnas släktskap, arbetssätt och dess ursprungliga användningsområde.
Grupp 7 samlar stående fågelhundar. Hit räknades också barbet innan den flyttades till grupp 8 under 1980-talet.
Grupp 8 samlar stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar
Grupp 9 samlar våra sällskapshundar
Chien particolore à poil frisé är namnet på en rasstandard om fyra sidor som utarbetats för att ge de flerfärgade pudlarna sin egen status och även dem tillhör grupp 9 och lyder under den franska pudelklubben. Rasstandarden är ännu inte fastställd men jag har redan sett en illustrerad variant som också tycks cirkulera bland upprörda ägare till flerfärgade pudlar.
Nu ser det dock ut att det börjar röra på sig. För någon vecka sedan meddelades att rasklubben som tidigare huserat tillsammans med andra vattenhundar i grupp 8 ska återuppstå och denna gång under beskydd av den franska pudelklubben som tillhör grupp 9. Ännu har ingen ny ledning för den franska barbetklubben presenterats och de med intresse inväntar nu med spänning hur konstellationen av invalda personer i klubbens styrelse kommer att se ut.
En ras – två namn
Märkliga turer kan jag tycka. Ändå inte särskilt förvånande då barbetens väg inom den franska kennelklubben även tidigare har varit både dunkel och svår att förstå. Det var ju också ur rasen pudel som den allra första franska barbetklubben hämtade sitt mesta material när den förespråkade och arbetade fram sin nya ras och konstruktion – barbet moderne. Hur den franska kennelklubben tänker är mer än besynnerligt. För där resonerar de styrande att de flerfärgade pudlarna inte kan räknas som pudel utan är av en helt annan ras och som därmed bör ha sin alldeles egna rasstandard. Nog är resonemanget något snurrigt?! En och samma ras som delas upp till två, enbart på grund av pälsens färgställning. Samma färgställningar som dessutom kan ses och styrkas i gamla historiska illustrationer av rasen pudel. Det vill säga innan dess att människorna kring bestämde sig för att nu strikt selektera för enfärgade pudlar. Sedan raskt över till rasen barbet. Två helt skilda raser med olika ursprung och som märkligt nog fick samsas om ett och samma namn under en och samma rasstandard!
Ju mer jag djupdyker i informationen från den organiserade hundvärlden desto fler frågor dyker upp. Här finns gott om allehanda konstigheter som borde redas ut i fakta till medvetenhet hos människorna som bestämmer hur våra hundraser ska bevaras, vårdas och danas. Logik tycks mig ha blivit en bristvara.
Våra rashundar har inom Fédération Cynologique Internationale (FCI) sorterats under 10 olika grupper utifrån hundarnas släktskap, arbetssätt och dess ursprungliga användningsområde.
Grupp 7 samlar stående fågelhundar. Hit räknades också barbet innan den flyttades till grupp 8 under 1980-talet.
Grupp 8 samlar stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar
Grupp 9 samlar våra sällskapshundar
Chien particolore à poil frisé är namnet på en rasstandard om fyra sidor som utarbetats för att ge de flerfärgade pudlarna sin egen status och även dem tillhör grupp 9 och lyder under den franska pudelklubben. Rasstandarden är ännu inte fastställd men jag har redan sett en illustrerad variant som också tycks cirkulera bland upprörda ägare till flerfärgade pudlar.