Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Griffon Barbet

Fram- och baksida

Barbet Neo Mahler på språng.
Barbet Neo Mahler får vittring och det är dags att koppla

Sällan är de båda lika tilltalande men det händer då och då att dem faktiskt är jämbördiga.
Comments

Uppriktighet eller lurendrejeri?

Jag ser ibland barbet-folk uttala sig om labradoodles i ett sammanhang där barbetanhängare vill ställa sig i bättre dager än labradoodle-folk. Kommentarer som; Varför köpa sig en dyr blandrashund när det finns barbet? Eller bestört ilskna utrop som när någon närmar sig och vänligt frågar i undran om min älskade rashund barbet är en labradoodle?

För mig är det inte alls märkvärdigt och inte heller konstigt då det uppenbart finns många likheter de båda hundtyperna emellan. Sådana arga kommentarer får mig att verkligen undra; Hur väl känner vi egentligen vår egen ras, barbet? Vi har i sanningens och kunskapens namn både likheter och skillnader med labradoodlen. Inte heller förstår jag mänsklighetens tillkortakommande i både bristande tolerans och respekt när det gäller allas våra rättigheter men också i synen på våra unika olikheter.

Väljer jag att köpa en blandrashund för en billig eller dyr peng har jag all rätt till det. Liksom jag borde ha samma rätt att få viktiga fakta förmedlade då jag köper en ”renrasig” barbet. Vi kan visst ha synpunkter på hur hundar över tid förvandlas på grund av människans ständiga jakt på personlig vinst av diverse slag. Kanske i hopp om att kunna göra sig märkvärdig genom att välja en förförande fasad men helt strunta i grundens bärighet och innehållets värde? Eller som då det genom marknadsföring skapas attraktion och efterfrågan i dyrbara varor som vill förmedla en känsla av exklusivitet och sällsynt märkvärdighet. Varor som faktiskt kan köpas billigare om vi kostnadsmedvetet väljer att satsa på omtänksamma värden med långsiktig hållbarhet. Löjligt dyra varumärken är ju ett sätt att utåt visa omgivningen att man vill och kan utmärka sig med penningvärden. Ett fenomen som är viktigt för några men helt oviktigt för andra. Så ser verkligheten ut. Tycke och smak, förutsättningar, avsikter, mål, utbildning osv, här finns mycket som varierar. Vi och våra val är, tack och lov, OLIKA! Det innebär inte att vi kan värdera olikheter som bättre eller sämre, så länge det inte är till skada för någon annan.

När det kommer till labradoodlen så är den dyr. Priset varierar från 25 000 upp till 100 000 kronor för en styck valp. Å andra sidan har jag på senare tid sett barbetvalpar som säljs till priser som tangerar 30 000 kronor och högre om man är villig att plocka fram stora plånboken för en hett eftertraktad färgsättning. När det gäller priset är det som i vanlig ordning ökad efterfrågan i liten tillgång som gör att priset också snabbt rusar uppåt. Skillnaden är att hos barbet och dess uppfödare finns dem som trots ökad efterfrågan ändå väljer att sälja valpar till mer sansade och överkomliga priser just för att skydda rasen från att bli en flyktig het trend eller en åtråvärd accessoar. Det finns införstådda och medvetna uppfödare som agerar för att värna en hundras bl a genom att uppriktigt och generöst dela kunskap och erfarenhet, fördelar såväl som nackdelar. Uppfödare som välkomnar frågor och som väljer att söka och sälja till köpare som visar engagemang och genuint intresse för inte bara en gullig valp utan också för att livslångt lära och förstå.

Likhet mellan labradoodle och dagens barbet:
Båda är blandraser där pudel är gemensam nämnare.
Båda saknar ett uttryckt avelsmål.
Båda har en liten förutsägbarhet.
Båda tenderar till att utgöra en statussymbol.


Skillnad mellan labradoodle och dagens barbet:
Uppfödare av "äkta" labradoodles är uppriktiga i att upplysa om blandningens sammansättning som dessutom är väl dokumenterad sedan starten i slutet av 1980-talet. De är också duktiga i att bygga och underhålla sitt varumärke.

Uppfödare av barbet kan inte visa på namnets uppriktiga innebörd och bakgrund. Rasen idag är en blandning av två helt olika och tidigare helt skilda raser – den ursprungliga av griffontyp och en annan sedan 1980-talet nykonstruerad pudeltyp – som sedan år 2000 i sin tur blandats med varandra. En superblandras som etablissemanget inte granskat men godkänt. Trots alarmerande sakliga protester utförs ingen som helst grundligare faktakoll. En person med rätt kontakter inom den organiserade hundvärlden lyckades i sitt värv om att få den egna nykonstruktionen godkänd under samma namn som en annan, den ursprungligt befintliga och erkända hundrasen. Genom att okontrollerat och grundlöst dödförklara och stjäla namn och rasstandard från en till population liten, starkt begränsad och föga känd hundras möjliggjordes så också en äregirig kupp. Hermans nykonstruktion utgjordes av storvuxna pudlar som korsades med hundar av okänd härstamning men också en och kanske fler av rasen portugisisk vattenhund. Den gamla ursprungliga griffontypen och den nya pudelkorsningen har båda fått inordnas under en och samma rasstandard, i vilken den ursprungliga rasen missgynnades då rasstandarden vid flertalet tillfällen omarbetats till förmån för nykonstruktionen Barbet Moderne.

Barbet har till skillnad från labradoodlen således av FCI och den organiserade hundvärlden en godkänd rasstandard som bör beaktas och följas. Ett faktum som medför att barbeten idag kan kallas rashund trots dess egentliga och senare komplexa bakgrund i flera hundraser och diverse oklara blandningar. Vilken, av en numera sammanslagen kompott, som förespråkas talas det sällan om, dessutom saknas ett samstämmigt och gemensamt avelsmål. Istället är det en reviderad rasstandard som blir det styrande regelverket för arbetet inom rasen.

J C Hermans, som gett namn åt och är upphovsman till Barbet Modern har utropat sig själv som barbetens fader. Hermans är än idag stolt över sitt initiativ och sin egen oodleblandning till skillnad från Wally Conron som är labradoodlens upphovsman. Conron är idag djupt ångerfull då han ser hur hans pudelkorsning vuxit sig till en megastor kassako. Hans avsikt har helt hamnat i bakgrunden. Syftet var att skapa en hundtyp som fungerar i samvaro med pälsdjursallergiker. Idag vet vi med forskningens hjälp bättre – generellt allergivänliga hundraser finns inte. Men likväl, fortfarande sprids osanning och myt bland oss människor.

Kontentan av denna artikel handlar inte om individens vinstintressen. Istället handlar det om vår gemensamma krassa verklighet. En är uppriktig om innehållet i sin marknadsföring och den andra är det inte. Ur det snäva perspektivet är labradoodle-folket bättre och barbet-folket avsevärt sämre då det gäller informativ faktaupplysning om innehållets ingredienser och sammansättning. Ett faktum som den organiserade hundvärlden bör ta till sig och noga begrunda. I ivrande marknadsföring bör vi också kunna tillhandahålla en uppdaterad och verklighetsförankrad bild av rasen som avlas och säljs. Agera uppriktigt, även då förändringen kommer att innebära en rejäl törn för några, inte minst för den organiserade och etablerade hundvärlden och dess tidigare arbete. Samtidigt ges ett ypperligt tillfälle och kanske för sent men dock en möjlig chans att ge upprättelse åt den specifika hundras som blivit åsidosatt och illa behandlad på grund av okunskap och i all avsaknad handlingskraft hos sin officiella beskyddare – en och samma etablerade hundvärld. En bitter läxa gjord och där det står en hel del att lära. Jag avslutar som jag gjort i många av mina tidigare artiklar med ett råd till den organiserade hundvärlden; Arbeta faktabaserat! Riv en klen historia byggd på myter och åsikter. Inled istället bygget av en stark och över tid granskad och verklighetsförankrad historik som vilar på en hållbart stabil grund. Var uppriktiga, sammanställ och förmedla fakta i historiska händelser och nutida förhållanden. Ta sikte på och beskriv ett mål.

Kanske borde vi lägga mer engagemang, tid och pengar på att marknadsföra, granska och befästa kunskap än att subjektivt skönmåla och marknadsföra "sällsynt exklusiva" redan attraktiva och lättsålda valpar? Lägger vi mer krut på vikten av att förståeligt upplysa och sakligt informera då månar vi samtidigt om värdet av en sund specifik rashund liksom alla gemensamma fördelar som följer en medveten valpköpare och hundägare.



Och Du, är Du spekulant på en labradoodle? Ta dig då en närmare titt på barbet – en prisvärd konkurrent – om än inte lika väldokumenterad som en ”äkta” labradoodle men minst lika charmig! Som grädde på moset erhåller Du både avelsrätt och om än en diffus men väl en registrerad erkänd hundras som Du kan visa upp och tävla med på hundutställning.

Är Du spekulant på en barbet och har ett genuint intresse för rashund, dess bakgrund och utveckling? Se då till att söka Din information genom flera och olika fristående kanaler då barbetens uppriktiga rasinformation finns men den är spretande spridd i etermedia av några ytterst få men kunskapsbärande personer som i öppenhet är välvilliga nog att dela den.
Comments