Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Griffon Barbet

Äkta eller falsk?

To act or not to act?



Häromdagen läste jag om en äkta barbet! Vad är en äkta barbet? Finns det falska?


På senare tid har jag också hört de fullkomligt sanslösa uttrycken ”finbarbet” och ”fulbarbet”. Då de allra flesta av dagens barbet är en mix av två olika raser – vieux barbet och barbet moderne – undrar jag vilken av dem som avses? Eller står epiteten missvisande för de två olika raserna? Vilken är vilken? Hur ser jag skillnad på äkta och falsk eller fin och ful?
Ovanstående benämningar är utmärkta exempel för att visa hur kunskapen kring hundrasen haltar och ibland totalt brister samtidigt som det tydliggör behovet men också det stora värdet av förankring i verifierbar fakta.

Dags för upprättelse?
När den organiserade hundvärlden inte ens kan specificera vilken av de båda raserna eller om det är mixen med sin tilltagande variation som förespråkas, leder ogenomtänkta uttryck i ett växande motsatsförhållande till kaotisk förvirring. Det florerar så mycket av dumhet i barbetvärlden och jag frågar mig ständigt hur denna villfarelse kan fortgå utan att ens en enda inom den organiserade hundvärlden agerar för att motverka missförstånd och osanning. Inte minst för att stävja ett ogynnsamt arbetsklimat och den opportunism som sprider sig allt bredare bland leden. Nog vore det uppriktigast att beskriva och förklara den faktiska bakgrunden till dagens variationsrika barbet. Att formulera ett mål som klargör och förmedlar en bild av det man arbetar för att uppnå. För avel och rasens fortlevnad är all tillgänglig fakta en absolut förutsättning för rasens överlevnad. Och då syftar jag på den ursprungliga rasen, vieux barbet. Eftersom den senare och nybildade, barbet moderne, inte ur någon aspekt är utrotningshotad. Båda existerar och bör således specifikt definieras och äger samma existensberättigande då raserna godkänts och accepterats under en och samma rasstandard av den organiserade hundvärlden.

Verklighetsförankring
Det är nog så illavarslande när jag ser uppfödare argumentera för dessa obildade resonemang. Hur tänker ansvariga kring det egna arbetet för att stödja en ras om de inte ens känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka de bedriver avel? Än mindre kan de uttrycka sitt eget avelsmål. Frågar jag har jag vid något tillfälle fått som svar att de tycker rasen bör växa som population. - Såklart, uppfödare vill förstås sälja valpar. Andra hävdar att avelsmålet främst är att avla friska valpar - Såklart, det vill förstås alla - oavsett syfte och kunskapsnivå. Samtidigt vet de allra flesta idag att utlova och garantera friska valpar är orealistiskt. Tack och lov, på gott och ont, och goda intentioner till trots - livet tar också sina egna och helt oförutsägbara vägar till ett för alla, förr eller senare, ofrånkomligt slut.

Någon gång har jag hoppfullt också fått svar som vittnar om att det finns uppfödare som väl kan beskriva sina egna hundar och dess bakgrund. Som kan argumentera i fakta för sitt eget avelsmål. Engagerade uppfödare som med god insikt och uppriktighet ser till möjligheter för att gynna rasen och dess framtid. Sök kunskap och lär Dig att källkritiskt värdera och korskontrollera den information som ges! Vill vi värna om en ras handlar det om att i medvetenhet kunna hantera såväl för- som nackdelar men allra främst om att göra fakta lättförståelig och tillgänglig för alla. Delad fakta gynnar rasen samtidigt som den krymper utrymme för både dumhet och mytbildning.

I ett okontrollerat och ständigt pågående mediaflöde är alternativa sanningar i alla avseenden och sammanhang ett ständigt och lurande hot. Var alltid uppmärksam, kritisk och efterfråga verifierbara källor! Desto mer Du lär och vet, ju mindre är risken att Du blir lurad.
Comments

Om att sila mygg och svälja elefanter

Två hanhundar av rasen barbet, name same but dogs different
Höjd- och viktangivelse på de två hanhundarna av samma ras här ovan är inte exakt verifierade och uppmätta, då det är jag som med tumstock och linjal försökt mäta i centimeter på mankhöjden och vikten är angiven på vågen hos den lokala veterinärmottagningen.


Om det blir viktigare att räkna millimeter och gram än att se till det uppriktiga ursprunget bakom våra olika hundraser, dess funktion och syfte då är åtminstone mitt mått rågat. Kanske underlaget var bristfälligt vid inmätningen och vågen kanske inte korrekt viktkalibrerad vid invägningen? Ett kilo hit eller två centimeter dit är på intet sätt av någon större betydelse. Om en hund är liten, medelstor eller stor har däremot oftast en avgörande betydelse vid valet av hund liksom att storleksangivelser är viktiga i en rasbeskrivning. Lika viktigt är det att förmedla verifierad fakta för medvetenhet kring våra rashundars dokumenterade bakgrund.

Något är allvarligt fel när stor variation så uppenbart finns hos barbet men ingen officiellt bemödar sig med att uppriktigt beskriva än mindre förklara varför variation existerar. Många är de som konstaterar skillnader, andra upptäcker och erfar dem men få är de som ställer frågor än färre de som konstruktivt diskuterar ämnet. Är det så att ingen vågar fråga eller kanske för att ingen önskar att ta del av anledningen till variationen? Det är hög tid att förklara och förmedla faktiska förhållanden i rasens historik. Inte för att strö salt i någons sockersöta sinnesbild eller säljande marknadsföring utan för att stödja och värna en hundras genom att förmedla uppriktig och viktig rasinformation. Kunskap som inte bara är en förutsättning i avelsarbetet utan dessutom bjuder människor kring rasen en bättre förståelse i dagens variationsrika verklighet.

Storleken har betydelse! Jag vet mer än väl av egen erfarenhet att det är stor skillnad i att hålla en hund som väger 28 kilo eller en som väger 40 kilo i kopplet under hundpromenaden. Storlek och vikt är också bra att känna till då sele, halsband och koppel ska införskaffas så att de är tillverkade med hållfasthet för styrkan i många kilo. En kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk.

Idag firas hundrasens dag i det stora landet i väst. En nationellt erkänd rashundsdag som inrättats för att bidra till att lyfta men också öka medvetenheten om våra rashundars dokumenterade historia, dess mångfald och förutsägbarhet. Ett utmärkt tema som uppmuntrar till att söka kunskap för att lära och värna om våra många och olika rashundar. Men vad händer om informationen som förmedlas också präglas av mångfald och stora skillnader? Vem kan ge en rättvis bild av en komplex historia?
Comments