Kan man tävla i söthet? Nej, jag skulle inte tro det – då svaret vilar i betraktarens öga! Nog är den egna hunden alltid och i alla lägen och kategorier alltid sötast – så också mina! Men för hundens stora betydelse och värde för sin ägare skickade vi in bilden ovan för fler betraktares ögon i dagens tävling och firande av #NationalDogDay och #DogDayCutestDog i det stora landet i väst. I mina ögon är Koi och hans ögon och kärlek det ultimata för mig. En hyllning till alla våra härliga hundar och den glädje de skänker – idag och alla dagar!

Sensommaren bjuder på härliga soldagar. När kvällen nalkas så drar vi till stranden för lite kul sysselsättning. I går blåste det rejält vid havet men inget som bekymrar Koi så länge apporten är med. Det blev extra jobbigt i vågorna och det blev till att arbeta i motvind – vilket också lyckas utmärkt. Med vind i lockarna är Koi på hugget! Mac gillar inte vågorna så han håller koll från stranden och sysselsätter sig med sin favorit - snusa runt bland sanddynornas alla hundspår...

Idag har Koi och jag varit på klubben för inskrivning inför höstterminen. Det blev lydnadsträning och rallylydnad som valda aktiviteter under några av höstkvällarna som väntar. Vi hade också letat för att finna någon typ av apportträning eftersom det är ett område som herrn tycker är superkul, men inte lyckats finna någon ännu. Men vi har lagt ut några krokar och hoppas att vi kan få napp på någon utav dem. Tills dess jobbar vi med instruktör i lydnad på tisdagskvällar och Gittes rallylydnad på torsdagar. Det ska bli kul med både nya och gamla träningskompisar och träningsstunder. Nog är det rätt skönt ändå när det blir ordning igen efter sommarlovslata dagar.

Mina älskade två rufsiga kärlekar. Lilla blandrasen Mac som vi köpte för snart sju år sedan då vi (mest jag, i mitt ensamma layoutarbete framför skärmen) ville ha sällskap. Vår treåriga och renrasiga Koi var ett mer grundligt och genomtänkt beslut av hundköp då vi (mest jag) ville ha en lite större hund med liknade utseende, dels för sällskap, dels för mer organiserade aktiviteter. Med stamtavla eller utan så är båda de mest härliga följeslagare jag kan tänka mig och de bringar dagligen hela familjen stor glädje. Vårt senare köp av Koi, en renrasig hund, var ett beslut som togs då vi (mest jag) ville ha en större vetskap om och i den valda rasens karaktär och egenskaper.

Tre år senare vet jag mer. Att köpa hund är ungefär detsamma som att bygga ett nytt kök – man behöver först bygga ett kök för att i slutresultatet se funktionsfelen som gjordes i planeringen och vad man egentligen borde ha tänkt på när köket byggdes. Ungefär lika fungerar det i valet av ras. Erfarenhet ger färdighet. KoiPeace berättar i Mer eller mindre Barbet, del 2.