Min Barbet Koi är vidhäftande – inte bara att det fastnar allsköns detaljer i hans päls utan mest för att han är en riktigt nära vän med betoning på nära. Han befinner sig inom räckhåll för handen mest alltid och är ett gosigt sällskap i höstmörker och kyla. Tack till Dig, min vän och nära följeslagare!

Idag är det dags för kvällsträning och vi har letat fram reflexattiraljer. Västar – en till Koi och en till mig och reflexbrickan till kopplet. Det gäller att synas i novembermörkret. Både för vår egen skull men också för våra medtrafikanters. Det är ju svårt att visa hänsyn till något som inte syns eller hörs, så se till att göra er synliga där ute i mörkret. Koi ser nästan ut att ha vuxit ur sin väst men det är mycken päls på herrn så vi plattar till och luftar ur all ull under västen så fungerar den säkert ett år till. Så hej till alla hjulburna kvällstrafikanter, hoppas nu vi inte träffas utan allra mest och helst syns för varandra!

Svårt att välja...godis är ju gott och bus har jag så det räcker och blir över. Lite ljus i mörkret är nog det jag bäst behöver. En god Allhelgonahelg!