Att det är en glad och härlig hund som inte räds för att härja runt på både möjliga och omöjliga ställen känner nog de allra flesta till som också känner en barbet. Nära vill de också vara och med sig har de också alla detaljer de samlat i sin päls på sin väg i att glatt komma oss till mötes. Vi som lever nära en vidhäftande barbet i många bemärkelser, vet med säkerhet! Här nedan visar Barbet Froguette sitt samlarintresse.

Huvudfrågan och det jag avsåg med rubriken till denna post – är att fungera som inkastare till en helt annan berättelse som berör vår ras och dess historiska bakgrund. En berättelse som vill rikta ljuset på svårigheten att göra sig hörd när de som bestämmer inte lyssnar för att förstå och därför att det inte är en angelägenhet för många utan enbart berör få. Mer eller Mindre Barbet? KoiPeace berättar.

Alltid redo...och väntar med stor iver att jag ska skynda, skynda, så vi kan komma iväg någon gång. Han är så tillmötesgående, alert och presterar väl alla givna kommandon när kopplet kommer fram och då han förstår att det är dags för aktivitet. Det är stunder som dessa då jag har hans mest odelade uppmärksamhet och så förstås vid de tillfällen när det är apporteringsträning på schemat. Nog ser man tydligt både glädje och förväntan i blick?

Kärlek är ständigt växande. Varje dag är ytterligare upplevelser av gemenskap och lärdomar. Nog är det märkligt att det alltid finns tillräckligt med utrymme för allt som hela tiden tilltar för att bli mer, mer och mer. Det är kanske därför som vi har ett ständigt växande universum som kan ge plats till alltings energi och som aldrig säger stopp och belägg. De två turturduvorna, Vennie och Froggy, här ovan, har en ägare som inte bara har ett stort hjärta för sina egna hundar men också för rasen som en gång och för alltid, tjusar och förför. Läs om hennes oändliga Love Story här.

Så kom då äntligen sommarvärmen, lagom till alla semesterlediga. Då dagarna är ordentligt varma så vi får invänta den mer ljumna kvällen innan vi drar ut på vår långpromenad. Bägge hundarna tar det i maklig takt och hinner nosa av det mesta i deras väg och lite till... och jag får stanna upp flera gånger för att invänta grabbarna Snus.