Uppriktighet
Brist på utbildad personal inom djursjukvården!
20/06/22 12:05
Svenska Kennelklubbens vd Kees de Jong uttalar sig bestämt om veterinärbristen i deras senaste pressmeddelande. ”Den här situationen är inte värdig ett land som Sverige och den måste få en lösning snabbt!”
Bristen på veterinärer och djursjukvårdare har sedan lång tid tillbaks redan uppmärksammats. Under semestertid och med allt fler nyblivna ägare till ”coronahundar” följer också en större efterfrågan på djursjukvård. Det som förvånar mig allra mest med SKKs pressrelease är att det inte tillägnas en enda viktig mening som upplyser oss om att veterinärer också tillhör en yrkesgrupp med hög självmordsfrekvens. Veterinärer som tampas med psykisk ohälsa på grund av djurägares obenägenhet att med sans och tolerans lyssna till fakta. En högutbildad yrkesgrupp som förutom sin valda specialitet också dagligen tvingas handskas med dumhet, hot och publik smutskastning från vårdsökande djurägare.
Finns det saklig grund till kritik ska den förstås och med all rätta också kommuniceras men i första hand och steg mellan berörda parter. Upprörda och missnöjda djurägare gör tvärsom. Vi väljer att publikt spy vår galla ansvarslöst ensidigt och fördömande enväldigt. Allt från uttalade personliga hot till att ”hänga ut” och baktala veterinär eller klinik på sociala medier. Råder det som idag stor brist på veterinärer så blir resultatet dystert nedslående. Yrkesgruppen decimeras än mer just på grund av djurägares inkompetens och usla beteende. Vi djurägare borde ta oss kragen, ge tid till reflektion och självrannsakan för att kunna uppvisa ett långt bättre omdöme. Vill vi värna våra älskade djur, då måste vi också värna den spetskompetens som utövar stöd och hjälp om vi ställs inför oturen att stirra olyckan i vitögat.
PÅVERKAN OCH KONSEKVENSER
Sociala media ger var och en av oss en publik plattform att förmedla allt från egen glädje till vanmaktens frustration. Ett handlingskraftigt media som påverkar och omedelbart sprids. Ett media som också skapar och lever sitt alldeles egna liv avsevärt långt från en kontrollerande ansvarig utgivare som tar hänsyn till verkligheten i alla dess komplexa aspekter. I ett folkligt media som med kraftfullt tyckande vill synas, gillas och påverka är det lätt att vilseledas, missbedöma, misstolka för att omedelbart dra allt förhastade slutsatser. För en enskild individ kan mångtaliga och oemotsagda kommentarer bli plågsamt förödande. Har vi ens granskat, efterfrågat och samlat på oss fakta (från båda parter) innan dess att vi publikt serverar våra fördömande uttalanden och tanklösa beslut?
Dagens organiserade hundvärld liksom samhället i stort tycks ha tappat såväl verklighetsförankring som logiskt och sansat tänkande. Vad har hänt med den egna kapaciteten till att tänka och tänka om. Att nödvändigt som ständigt reflektera över skillnaden mellan åsikt och fakta. Håller vi misstag om ryggen och tillåter lögner fortgå utan varken faktagrund eller eget ansvar? Om så är fallet, då lär vi aldrig gå framåt. Vi skapar nya problem när vi istället borde hushålla mer för att effektivt nyttja och värna dem resurser vi faktiskt bjuds och har.
Jag är själv hundägare och känner så klart oro över vad än som kan kallas bristfälligt. En oro över att inte finna vägledande stöd och rådig hjälp. Jag är tacksam för veterinärklinikens goda mottagande och tillgänglighet som i nöd drabbat min hund. Jag ringer kliniken och får vid vår ankomst nästan omedelbar i all förklarande vänlighet både informativa instruktioner med snar hjälp. Ett scenario som jag ofta tänker tillbaks på då jag samtidigt erinrar mig min då ålderstigna numera döda mor vid ett liknande nödfall inom humanvården. Då fick vi vänta nära nog 10 timmar innan vi kunde lämna sjukhuset! För min mor en långdragen smärtsamt ansträngande väntan. Mor skulle vara fastande och där vi båda, knalt informerade, ombeds sitta på anvisad plats i väntan på tur och läkare.
TUNNELSEENDE?
Hundvärlden skryter, dömer och bestämmer gärna. Inte utan att jag funderar över vårt obalanserade samhälle och människors tiltade attityder. Hunden behöver näring, aktivitet, tillsyn och utevistelse. Allt emedan våra äldre sitter isolerade och utan minsta möjlighet till daglig utevistelse eller social gemenskap. Idag vet vi att människor inte bara mött döden ensamma för att genom flera år skrumpna till stoft i sina egna hem innan ens dödsfallet upptäcks. Men vem bryr sig? Var finns vårt helhetsperspektiv? Hur handhar vi våra resurser och hur prioriterar vi när våra resurser är begränsade och kunskapens medvetenhet totalt fallerar? Vi vill ha NU och av så mycket, men vet så illa lite! Vi bara gasar på i vår ”egna tillrättalagda bubbla” trots att vi alla ändå och till sist måste förhålla oss till och tackla verklighetens begränsningar när vi sårbara möter mörkrets bistra och kalla omständigheter.
Kära Kees de Jong,
Det som inte är värdigt ett land som Sverige är; När våra makthavare presenterar utvalda delar av helhetens verklighet och medvetet undanhåller andra. Trots det synligt uppenbara fortsätter vi att blunda för egna fel och brister. Jag är glad att åtminstone veterinärerna har ett kollegium som valt att upplysa allmänheten för att medvetet värna om och stödja sin yrkesgrupp. Ledsen för att media väljer att blygsamt uppmärksamma och än mindre förmedla. Flera veterinärer arbetar i ensam regi med svåra existensiella frågor och under ständig press om att allra helst utföra mirakel. Att handskas med livet i medgång är som alltid belönande. I motgång är livet komplext och aldrig enkelt. Naturens förutsedda som oförutsedda nycker kräver både insikt, tolerans och förståelse. Det finns inte en enda levande individ som i längden mäktar med att växa och sträva framåt i kylans motvind utan vare sig trygghetens värme, näring eller vila.
Kära makthavare,
Vill vi se en förändring i en för livet gynnsammare miljö måste vi också upplysa ärligt, tydligt och förståeligt. Var och en av oss förfogar över en vilja och ett eget ansvar. Ansvar inte enbart för sig själv utan också för sin nästa och vårt bästa. Dumhet kommer vi aldrig någonsin att kunna lära men okunskap kan med utbildning bli till ytterligare en stödjande och hjälpande hand. Ta vara på mångfaldens vägar och våra olika förutsättningar och resurser för att göra dagen berikande meningsfull. Bringa nästa generation förståelsens grund för tidens tand och lärdomar redan gjorda. Allt liv om än i detta sammanhang, en kort och begränsad tid, utgör en liten men om vi väljer att lära och upptäcka, en viktig beståndsdel. I en odödlig och ofattbart större sökprocess under pågående och ständig utveckling.
Comments
När höstmörkret rullar in
18/10/21 17:10
Att utlova förändring men aldrig agera. Att ständigt bli förbisedd. Att mörklägga viktiga fakta. Att dra förhastade slutsatser. Att sprida hörsägen utan att egentligen veta. Att vägra kommunicera. Att inte visa tolerans, hänsyn och omtanke.
Att bli överkörd medför att jag går sönder. Dessa uppräknade är bara en liten del av många och fler ledsamma ATT… Som alla leder till samma trista resultat. Det är mänskliga handlingar, omedvetna som medvetna, vilka också obönhörligt som smärtsamt destruerar. Oavsett om det drabbar människa, djur eller natur så blir konsekvensen plågsam.
Det må gälla en specifik hundras eller något så allmänt omdiskuterat som allas vår jord och dess klimat. Vi blir ständigt och upprepat varnade om allvarets konsekvenser men likväl visar få av oss viljan att lyssna och lära för att kunna lägga om kurs och därmed förändra såväl våra vanor som attityder. Nej, istället väljer vi att blunda och skyller på allehanda ursäkter och omständigheter emedan vi ansvarslöst fortsätter i gamla fotspår mot avgrundens förödelse.
Ett omfattande förändringsarbete utförs inte av några enstaka få passionerade själar utan kräver insatser och ansvar från alla och en var. Ska vi vända på skutan måste vi tillsammans hjälpas åt. Uppriktigt och tydligt. Om än med olika insatser och förutsättningar men det är bara med gemensamma krafter för samma mål som ger oss möjlighet att i tid lyckas nå till trygghetens hamn innan dess att orkanen hinner ikapp för att dra oss alla djupt ner i mörkrets sank.
Kära vänner, hoppet sägs vara det sista som ger upp. Så låt oss framöver vandra i ärlighet för att gynna livet och dess unika mångfald.
För mig är det alltid lika berikande som glädjande att uppleva och se hur delad kunskap, erfarenhet och envetet arbete går i riktning för ett uttalat, förklarat och införstått mål. Ovan i Vieux Griffon Barbet – Neo Mahler de la serve de la chapelle d’Alexandre.
På tal om uppriktighet
09/08/20 12:07
Den som söker han finner…
Barbet i dag är rashundvärldens alldeles egna pudelblandning som unikt nog också innehar stambokförd status och rasregistrering. Ingen från organisationen informerar om den oklara mix och oenighet som står att finna bakom dagens barbet och som har sitt senare ursprung i okunskap, maktmissbruk, flera olika raser och uppfödares skilda målbilder. Organisationen väljer trots detta att använda sig av den anrika historiken från en gammal specifik hundras för att marknadsföra och sälja in en nydanad variationsrik blandras.
I oviss och opreciserad dosering, är dagens barbet en korsning mellan den erkända ursprungliga hundrasen (Vieux Barbet Français) och den senare nybildade pudelblandningen (Barbet Moderne). Dessutom finns inslag av ytterligare raser då båda dessa från början skilda raser till sin population varit begränsat små och som därmed krävt input av nytt blod för att undvika inavelsproblematik. En input som av olika skäl inte finns registrerade förutom i ett fåtal och för en novis svårfunna fall.
Själva grunden och styrkan med att välja en rashund är ju främst att man vill försäkra sig om hundens bakgrund, typ, funktion och innehåll. Jag vill förstås veta att jag får det som utlovats. Jag vill inte i efterhand upptäcka att jag köpt en alltför stor hund om jag påläst och medvetet valt en hundras som till storleken är liten. Eller vice versa. Läser jag in mig på och väljer en drever vill jag ju inte senare och frustrerat upptäcka att hunden som fullvuxen egentligen är en opreciserad blandras som till storlek och utseende liknar en tax.
GRUNDLÄGGANDE KUNSKAP
Man kan ju tycka att det mest elementära - som att uppfödare vet och kan förmedla vad det är man avlar med och för - borde vara en självklarhet inom en organisation som SKK som propagerar just för rashund och dess fördelar. Är flera raser blandade i en ytterst liten och begränsad raspopulation får det förstås också syn- och kännbara konsekvenser. Konsekvenserna tilltar då kunskap om hundras och inblandade övriga hundraser dessutom brister eller helt saknas. I stort sett ingen väljer att informera om den senare komplexa historiken bakom en hund som marknadsförs och säljs som en anrik apporterande fågelhund. Dem som, oftast av egen erfarenhet, väljer att sakligt ifrågasätta för att åtgärda detta handhavande förminskas och ignoreras. Tycke och smak fortsätter att regera från själviskt styrande tron och fåtalet är dem som visar genuint intresse för hundrasens ursprung och egentliga bakgrund i denna verklighetens bisarra situation. Såklart! Delar ingen på facit. Ja, då är det också lätt att hävda precis vad som helst.
Vid tidpunkten då jag köpte min första barbet hade jag trots min gjorda hemläxa (i brist på viktig information som fortfarande saknas) ingen aning om alla raser och vitt skilda uppfattningar som låg till grund för hans liv. Det anade jag först när valpen växte sig väldigt stor och mäkta stark. Jag valde en medelstor ras just därför att jag vill försäkra mig om att INTE få en större hund än det jag kontrollerat kan hålla och viktmässigt bära. Vid våra senare besök och deltagande på hundutställning såg jag med egna ögon och kände med mina händer den vida variationen mellan hundarna inom hundrasen. Alla delade lockigt till krulligt hår i olika varianter. Under den vidlyftiga pälsen av varierande densitet och textur rörde sig vissa elegant trippande och var lika nätta som en pudel. Andra påminde mer om en rundlagd spansk vattenhund. En tredje hade rustikt korrekta proportioner men var så stor och tung att resten såg ut som ospecificerade unghundar som stod på tillväxt. Ytterligare en fjärde minner om innehållet - lite av många.
ENTRÄGEN VINNER
Nåväl, många frågor och år senare gjorde jag ett nytt och andra försök att köpa den ras och hundtyp som jag i förstone sökt och läst in mig på. Nu var jag av egen erfarenhet förberedd och därmed också införstådd med rasnamnets snårigt otydliga och tudelade bakgrund. Jag har blivit kunnig nog att skilja fakta från åsikt och lärt mig att gallrande sortera för att finna en uppfödare som känner ursprunget och uppriktigt kan berätta om bakgrunden till egna tikar men också hanar som involveras i avelsarbetet. En uppfödare som i vederlagd kunskap tillvaratagit generationers erfarenhet och som också väl känner rasens många svårigheter. En målmedveten uppfödare som tidigt tagit ställning och förståeligt kan förklara sitt valda sätt att arbeta för en specifik hundras. En påläst och intresserad uppfödare som uppriktigt förmedlar och vet att valpar sprungna ur en blandad raskompott har mindre förutsägbarhet och kommer därmed också i större utsträckning att skilja sig åt i storlek, vikt, utseende, karaktär och funktion.
Bakom en sedan länge stabiliserad och förutsägbar rashund vilar många gemensamma krafter från intresserade själar och flera decennier av selektion i ett tålmodigt och målinriktat arbete. I framgång som motgång. Med siktet inställt på ett och samma önskade resultat - en väl definierad hundtyp. Med nyvunnen kunskap och insikt gavs mig så också ett sällsynt tillfälle med möjlighet om god utdelning i en valp som tillika vuxen har stor chans att hamna nära ursprunglig typ och karaktär.
BESLUTSAMHET
Ett står emellertid uppenbart klart; Det finns ingen ”quick-fix” som snabbt återställer flera decennier av fel och brister. Tvärsom, innebär det ett långsiktigt samarbete för ett gemensamt uttalat och väl beskrivet mål. Ett arbete som kräver tolerans och öppenhet med full insyn, dokumenterad och faktabaserad raskunskap, erfarenhet och tålmodig selektion över många generationer. Det vill säga OM organisation och uppfödare har för avsikt och vill att rasen åter ska stabiliseras till en identifierbar ras bland numera många typer och hundraser. I nuvarande barbetvärld har uppfödare inte ens enats för att tydligt uttrycka vilken av nu många typer och varianter som önskas och eftersträvas. Alla är ju SÅÅÅ charmigt söta! Och hur ska det göras? När dem flesta inte ens är transparenta nog med att ärligt upplysa om den faktiska rasblandning som numera avlas, bedöms och saluförs som renrasig. Kanske av rädsla för att i nästa led stöta sig med en valpköpare som tror att just deras unika barbet är rättesnöret för en ras som extremt få känner och faktabaserat kan definiera. Eller kanske med obehag stå till svars inför dem som söker och vill ha en förklaring? Nej, det duger inte och löser heller inga problem att hävda att man ingen handlingskraft har och därmed lägga allt ansvar på någon annan. Granskad och redovisad fakta som i öppenhet görs tillgänglig för allas vår kännedom kan däremot göra stor skillnad för såväl hund som människa.
Att utnyttja okunskap för egen vinning är inget nytt. Det existerar och pågår dygnet runt, världen över och inom alla samhällsklasser, kategorier och områden. Med andra ord ett väl känt och vanligt förekommande samhällsproblem.
ETT RÅD PÅ VÄGEN
Söker Du en redan stabiliserad och förutsägbar rashund då ska Du inte välja hundrasen barbet. Satsa då istället på en av många redan välkänd och sedan länge väl beprövad och etablerad rashund. Spelar förutsägbarhet och verifierad bakgrund mindre roll? Ja, då är barbet ett alternativ bland många. Vill Du värna barbet? Lär om dess tudelade och skilda historik, ta riktning på endera, sök mer fakta, var medveten om dagens mix, förhåll Dig källkritisk och allra viktigast, var uppriktig! Att vara korrekt informerad och införstådd med den krassa verkligheten ökar medvetenheten och minskar risken för utnyttjat missförstånd och oanade överraskningar. Eller som den upptäckt gjord i livet med min första barbet. Som resulterade i en chockerande men förklarande ny insikt med tung och stundvis smärtsam svår konsekvens.
Du vet vad Du får! Så lyder svenska kennelklubbens utvalda och första argument för att prioriterat välja en dokumenterad och registrerad rashund framför andra oregistrerade hundar. Ett bra argument om det överensstämmer med hundens förmedlade data och historik. Men om rashundens data och historik fallerar? Ja, då fallerar också argumentet som felande och totalt faller pladask. Liksom jag, som förlitat mig på felaktiga och overifierade uppgifter.
Mankhöjd och vikt varierar inte enbart på om det är en tik eller hane utan mer beroende på urvalets tidigare hantering och dosering mellan alla mixade raser och okända hundar i dagens barbet. Här finns stora tikar och mindre hanar och tvärs om. Bilderna ovan visar två fullvuxna hanar i olika mått som längd, höjd, bredd och vikt. Just för att återspegla något lite av den idag variationsrika mix som alla går under rasnamnet barbet.
Vieux Barbet Français
Barbet Moderne
Faktakunskap ger inga snabba cash men söta hundvalpar gör… Vem bryr sig om kunskap och tillförlitlighet när inte ens våra kennelklubbar inser att dem binder ris åt egen rygg genom att vägra lyssna och fortsatt blunda?