Upplysande typer
27/10/20 17:17
Stor och ståtlig kungspudel, foto lånat ur The Dog Book (1909) författad av James Watson.
Barbet Pataveau, här illustrerad av Paul Mahler i Les races françaises de chiens d’arret (1891).
Barbet Moustache, 1904.
Barbet Poppenspaler’s Sangria, 1995.
Barbet Ulysse di Barbochos Reiau de Prouvenco, son till Sangria ovan, har inte ett spår av pudel i sin stamtavla och som därför blev föremål för heta diskussioner då att han nekades att reproducera just av samma skäl hos dem styrande som förespråkade en helt nydanad pudeltyp - barbet moderne.
Bilder kan förmedlande tydligt beskriva och lära ögat att skilja en rastyp från en annan. Griffontypen står till sin exteriör, funktion och sitt rörelsemönster i skarp kontrast till den mer högresta och eleganta pudeln och för all del också till den mindre men mer satta spanska vattenhunden.
Emmanuel Boulet (1840-1897) är upphovsman till den idag utdöda rasen griffon boulet. En välbärgad och jaktintresserad herre som visade på stor passion och engagemang för sina jakthundar av griffontyp. Egentligen ville monsieur Boulet inte skapa en ny ras utan istället fortsatt försöka bevara men förbättra exteriör och jaktegenskap hos griffon d’arrêt français à poils longs, vilken dessutom delar ett nära släktskap med barbet.
Marco var av griffontyp och dessutom den rashund som kom att bli den allra första att skrivas in i LOF (Livre des origines françaises), den franska kennelklubbens stambok. Idag står Marcos uppstoppade kvarleva närmast bortglömd och förpassad till dammets hyllplan och lagerarkiv på ett museum i Emmanuel Boulets födelseort Elbeuf, Frankrike.
Förvisso på holländska men med hjälp av google translate blir översättningen fullt förståelig. Här är länken till en välskriven och intressant artikel om just Emmanuel Boulet författad av Ria Hörter.
Svårigheter kan överbryggas. Här är sitter nutidens ättlingar till barbet Sangria och Ulysse. Nat K till vänster och hans mor Iabada till höger.
Vid rara tillfällen kan man i dagens barbet, dess senare och luddigt märkliga rasmix till trots, återfinna och se dokumenterat bevislig typ och drag av ett förbisett, snart förlorat, men ursprungligt arv. I kunskap, engagemang och omsorg hos uppriktiga införstådda uppfödare och hundägare bor möjligheten att bevara och åtminstone försöka att öppna framtidens dörr också för en utrotningshotad specifik rashund.
Comments