Snön är borta. Dagarna blir allt längre. Koltrastarna sjunger vårhymner. Snödropparna blommar. Koi och Mac är vårlystna. Ja, nog är det full fart framåt, alltid. Nu när snön är smält och lervälling och gamla löv åter är blottade är det onekligen dags för att ta itu med vårplaneringen. Det blir till att ta fram räfsa och kärra och ta itu med gärningarna. Trädgårdshjälpen eller om det är trädgårdstjälpen är redan i full sysselsättning.

Rött symboliserar liv, blod, värme, eld, passion och mod. Det svarta står för styrka och smakfullhet. Grått för kunskap och vishet. Vitt är färgen för ljus, god vilja och trofasthet. Symbolvärden som stämmer väl överens i vår hyllning till livet med Koi. Rött är ju dessutom en färg som visar när det är fara på färde och det harmonierar exakt med vad Mac tycker om Koi när han är på bolljakt. EN GLAD ALLA HJÄRTANS DAG!

Hjärtan – överallt – i alla storlekar och former. I mängder av material från ätbara till på papper enkla pennstreck. Oftast i röda toner. Alla Hjärtans Dag är nära. Så idag tänker vi dela med oss av en pågående kärlekshistoria.

Formen och färgen på ett av alla dessa hjärtan runt omkring påminner mig om en solig, spirande och sprudlande vårdag för snart två år sen. Det var dagen vi åkte till Jill och Lasse för att hämta hem Koi.

Vi stod färdiga för avfärd hemåt när jag böjde mig ner till hans nivå. Jag tog hans lilla huvud mellan mina händer och kände hans fluffigt jättemjuka, lena och skinande rena päls. Tittade in i två runda, mörka och nyfikna ögon. Så lycklig över att äntligen befinna mig i denna stund som vi så länge längtat efter. Jag sänkte blicken något och tittade på hans nos. En lite torr och lätt jordig, svart nos med en form som ett litet hjärta som i nästa sekund fick en jättestor kärlekspuss. Några sekunder kort men en magisk stund.

Trots att nosen hans idag är annorlunda i både storlek och form så är detta ögonblick både tydlig och klar. En bild som etsat sig kvar och som för alltid kommer att vårdas både ömt och kärleksfullt. En minnesbild som är guld att plocka fram då unghunden Koi frestar på mattes tålamod. Så bland alla hjärtan runt omkring så föredrar jag ett litet, torr och lätt jordig, svart hjärta framför alla andra.

Olympiska spelens Sotji i all ära… här hemma har Mac sett sitt guldläge i att erövra sin trofé. Koi har lagt bollen i från sig och det blir en ultrasnabb och vinstgivande insats och bollen är åter Macs. Jag ser mitt guldläge och serverar snabbt Koi en rosa boll så Mac ohotad får behålla sin stora och överraskande seger under åtminstone ärevarvet.

Hur blev då fortsättningen på gårdagens påbörjade drama? Mac bevakade nogsamt sin boll. Koi som har upptäckt att han är utan, gör sig redo för att återta den röda bollen. Smyger lite i periferin i väntan på att Mac ska lägga bollen ifrån sig. I den stund så är Koi redo att göra sin framstöt och vips har han återerövrat den röda bollen. Mac blir inte glad och Koi får sig en ordentlig utskällning. Men det hjälper föga att skälla på en som vägrar lyssna…ungefär lika fruktlöst som att hälla vatten på en fransk vattenhund.








Grabbar, grabbar, grabbar…att Ni alltid ska ha en och samma boll. Trots att de har varsin är det alltid kiv om just den boll som en av dem lagt beslag på. Det har till och med gått så långt att Mac försöker att gräva ner sin boll i snön för att gömma den för Koi. Men utan någon större framgång. Tur att han är tålmodig, vår lille för han kämpar i massivt underläge när Koi är i farten. Inte undra på att han lärt sig att ta tillfället i akt om den store tappar fokus för en stund.

Det var länge sen vi såg solens strålar skina men igår skingrade sig dimman och de grå molnen och solen kunde lysa på oss några timmar. Glada och uppåt tågade vi ut i vintersolen…och hinner inte mer än knappt utanför dörren när ett stråk svanar med röstresurser flyger över våra huvuden. Koi är som vanligt väldigt intresserad och följer noga fågelsträcket på sin väg västerut. Mac däremot vänder sällan huvudet mot himmeln. Han letar istället febrilt och i marknivå efter sin röda boll som Koi norpat men som han oväntat släppte ur sitt grepp när svanarna kom.




Jodå, Mac lyckades finna bollen under tiden Koi var upptagen och stoltserar glatt iväg med sitt åtråvärda byte…nu lär det bli liv i luckan när Koi upptäcker att bollen numera är hos sin rättmätiga ägare.