Alltid redo...och väntar med stor iver att jag ska skynda, skynda, så vi kan komma iväg någon gång. Han är så tillmötesgående, alert och presterar väl alla givna kommandon när kopplet kommer fram och då han förstår att det är dags för aktivitet. Det är stunder som dessa då jag har hans mest odelade uppmärksamhet och så förstås vid de tillfällen när det är apporteringsträning på schemat. Nog ser man tydligt både glädje och förväntan i blick?