Blickar framåt
01/01/19 13:01
En del människor tycks med ensamrätt äga ett slags allomfattande elittänk. Vissa individer säger sig veta bäst och därmed basta!
Spelar ingen roll om det är en välrenommerad genetiker eller en helt vanlig hundägare som läst på och som vill diskutera fakta som är vederlagda genom insamlad data. Dessa ”elittänkare” saknar all ödmjukhet för att aktivt lyssna och föra en dialog. De vet redan allt…genom egen placering som höghet säger de sig ha hört massor genom åren. Jo, det kan jag mycket väl förstå, men jag inser också att det är stor skillnad på det vi hör och på det vi med all säkerhet vet. Liksom det är mellan det vi faktiskt har och det vi allra helst önskar oss. Att få dessa elittänkare att argumentera för sin ståndpunkt finns inte ens på kartan. Då vänder de ryggen till och beger sig tyckande tillbaks till egna led i dess trygga vrår. Tystnad råder och dumhet fortgår.
Inte lite så oroväckande i dessa vilsna tider där också landet vårt irrar utan ledning och riktning. Någon skrev att 2018 blev året då världen och dess system började spricka sönder. Jag är på samma spår som skribenten som nedtecknade dessa ord i meningens innehåll och tillägger att det omfattar också den organiserade hundvärlden som började krackelera i sina redan slitna fogar.
Alla vill bestämma men få vill ta ansvar. Samarbete för god utveckling och delad kunskap låter utmärkt på papper men fungerar desto sämre i praktiken. Fakta tycks spela en allt mindre roll och där någons tyckande får dominera och som dessutom ska vägleda oss framåt. Ja, nog är världen i spinn alltid. Jag undrar vad 2019 kommer att bjuda oss att lägga till en redan komplex rashistorik om ett år från nu?
Om vi fortsätter att blunda för halva vår verklighet och väljer att bortse från fakta då blir det också omöjligt att hitta god balans i arbetet framåt. Åren går och skutan har varken roder eller segel och navigatören saknar fortfarande en vägvisande karta. Svårt att säga något alls om var vi slutligen hamnar.
Jag och hundarna mina lunkar vidare i det lilla och möter intresserat och tacksamt det lärande som möter oss på vår vardagliga väg framåt. Mac är trots ålder och värkande leder fortfarande på hugget men behöver bemötas med större hänsyn och respekt av sina yngre och större mer burdusa kollegor. Koi är osäker men framfusig och behöver ständigt påminnas om alla sociala spelregler för sina nära mindre men också andra gelikar. Neo Mahler är trygg i sina bästa unga men vilda yviga år och behöver lära mer av både sans och impulskontroll. Jag blir till limmet som ska hålla oss enat samman och för mig är utmaningen att andas djupt och sakta för att behålla såväl lugn som tålamod i vårt dagliga lärande och samspel. Ett ständigt pågående projekt i att tackla svårigheter av olika grad och slag men som också bjuder oss gemensam glädje och gynnsam utveckling.
God fortsättning på det nya året i alla dess utmaningar och möjligheter!
blog comments powered by Disqus