Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Barbet Français

Den enes bröd den andres död

Faksimil från webben och Plosgenetics
Länken nedan leder till PLOS GENETICS där författarna har sin artikel publicerad i sin helhet.
https://journals.plos.org/plosgenetics/article?id=10.1371/journal.pgen.1008956


En intressant studie som också säger något om värdet av raskunskap och selektion i avelsarbetet. Det är en vetenskaplig rapport som genetiskt studerat den australienska labradoodlen. I sammanfattningen redovisas att labradoodlen efter bara några senare generationer visar på ett DNA som har långt mindre av labrador utan istället helt övervägande är den av pudel. En slutsats som författarna hävdar är ett resultat av uppfödares prioritering och selektering till förmån för just pudelns flera attribut och särdrag som t ex en mjuk krullig päls.


Att en ras kan absorberas av en annan har införstådda sedan länge insett och används med fördel från tid till annan genom att tillföra en annan ras med nytt blod för att på så sätt stärka rashundens hälsa och samtidigt ändå värna om och bevara den ursprungliga rastypen. Men det förutsätter förstås att man är kunnig och väl medveten om den hundras man avser sig vilja stödja och bevara. Genom att både före och efter inkorsning också skolat selektera för en specifik typ i det uttryckta avelsmålets riktning.

Denna vetenskapliga artikel fick mig att tänka på det internationella barbet symposium som hölls i Frankrike år 2012. Många nationer närvarade däribland Sverige. Här gavs en möjlighet att påbörja arbetet för att reda ut trasslet bakom dagens barbet som också har mycket av pudel i sitt DNA. Professor Bernard Denis från den franska kennelklubben uttalade klart och tydligt att barbetens morfologiska typ är den av griffon. Här fälldes också, till någras förtret, den nu omtalade kommentaren; ”If you want dogs that looks like Poodles – Buy A Poodle!”

Ledsamt nog ledde inte symposiet till den nödvändiga öppenhet som krävs för att kunna värna en specifik hundras. Efter insiktsfulla ord tystade återigen några småpåvar ner dilemmat med vår rådande kunskapsbrist som vi nu sedan länge behövt åtgärda. Vi borde medvetet söka, förmedla och tillgodogöra oss kunskap. Kunskap som krävs för att genomtänkt kunna stödja en förbisedd och missförstådd hundras på ruinens brant.

Också dagens barbet tarvar i snaraste nytt blod. Men här har etablissemanget inte ens klart för sig vilken av nu många typer som ska värnas och bevaras. Senaste inkorsning med fransk välsignelse gjordes i Finland och var en spansk vattenhund. En ras som redan tidigare finns i mixen bland flera andra raser i dagens barbet. Ett märkligt val som ingalunda går i riktning för att värna en ursprunglig och apporterande hundras av griffontyp. Men valet kanske gjordes med avsikt för att stärka den nykonstruerade, långt från utrotningshotade men pudelbaserade Barbet Moderne? Svårt att veta eftersom ingen särskiljer och förklarar.

De senaste 40 åren är en sanslös röra inom den berusade barbetvärlden och där vedertagna termer och begrepp ges en helt ny innebörd och betydelse. Få är dem som innehar förmåga att tydligt kommunicera faktauppgifter för allas vår förståelse. Historik och data är inte bara förnöjsam kuriosa utan helt nödvändiga för ett sunt avelsarbete. Historik och data utgör basen för att kunna specificera och därmed också urskilja en erkänd hundras från en annan.
blog comments powered by Disqus