Barbet Koi

A french waterdog, born in Sweden with a japanese name - our dog in the world!

Uppriktighet eller lurendrejeri?

Jag ser ibland barbet-folk uttala sig om labradoodles i ett sammanhang där barbetanhängare vill ställa sig i bättre dager än labradoodle-folk. Kommentarer som; Varför köpa sig en dyr blandrashund när det finns barbet? Eller ilskna kommentarer om när någon kommer fram och vänligt undrar om min älskade rashund barbet är en labradoodle?

För mig är det inte alls märkvärdigt och inte heller konstigt då det uppenbart finns goda likheter de båda hundtyperna emellan. Sådana arga kommentarer får mig att verkligen undra; Hur väl känner vi egentligen vår egen ras, barbet? Vi har i sanningens och kunskapens namn både likheter och skillnader med labradoodlen. Inte heller förstår jag mänsklighetens tillkortakommande i både bristande tolerans och respekt när det gäller allas våra rättigheter men också i synen på våra unika olikheter.

Väljer jag att köpa en blandrashund för en billig eller dyr peng har jag all rätt till det. Liksom att jag borde ha samma rätt att få viktiga fakta förmedlade då jag köper en ”renrasig” barbet.
Vi kan visst ha synpunkter på hur hundar förvandlas till dyra accessoarer. Som då det genom marknadsföring skapas en vilja till att köpa något åtråvärt dyrt som faktiskt kan köpas billigare men då utan dess kostsamma varumärke. Dyra varumärken är ju ofta ett sätt att visa omgivningen att vi vill tillhöra en viss statusklass. Ett fenomen som är viktigt för några men helt oviktigt för andra. Så ser verkligheten och våra val ut - de är OLIKA! Det innebär inte att vi kan värdera det som bättre eller sämre, så länge det inte är till skada för någon annan.

När det kommer till labradoodlen så är den dyr. Priset kan ligga mellan 25 000 upp till 50 000 kronor för en valp. Å andra sidan har jag på senare tid sett barbetvalpar som säljs till priser som tangerar 30 000 kronor. Så när det gäller priset är det som i vanlig ordning ökad efterfrågan i liten tillgång som gör att priset stiger. Skillnaden är att hos barbeten och dess uppfödare finns de som trots den stora efterfrågan fortfarande väljer att sälja sina valpar till mer alldagliga och överkomliga priser därför att rasen inte ska bli en statussymbol. Istället gör de vad de kan för att värna om det lilla som finns kvar av ett gammalt och utrotningshotat arv.

Likheter mellan labradoodle och dagens barbet:
Båda är blandraser där pudel är gemensam nämnare.
Båda saknar ett uttryckt gemensamt avelsmål.
Båda har en liten förutsägbarhet.
Båda tenderar till att utgöra en statussymbol.


Skillnaderna mellan labradoodle och dagens barbet:
Uppfödare av labradoodle är uppriktiga i att upplysa om blandningens sammansättning som dessutom är väl dokumenterad sedan dess start på 1980-talet. De är duktiga i att bygga och underhålla sitt varumärke.

Uppfödare av barbet kan inte visa på rasens dokumenterade bakgrund då rasen består av två olika men tidigare helt skilda typer – en gammal griffontyp och en nykonstruerad pudeltyp – som idag blandats med varandra. En superblandras som godkänts därför att en person med rätt kontakter inom den organiserade hundvärlden lyckades få sin nykonstruerade -oodleblandning godkänd under samma namn som en redan etablerad hundras. Detta genom att stjäla namnet på en starkt begränsad hundras och dess rasstandard (den gamla, griffontypen) och därefter anpassa rasstandarden till den egenhändigt nykonstruerade pudelblandningen som tog form i slutet på 70-talet och framåt. Nykonstruktionen utgjordes av pudel som korsades med blandrashundar av okänd härstamning. Båda typer har fått inordnas under en och samma rasstandard, i vilken den ursprungliga typen missgynnas då standarden omarbetats till förmån för nykonstruktionen.

Barbet har till skillnad från labradoodlen således av FCI och den organiserade hundvärlden en godkänd rasstandard som bör följas. Ett faktum som medför att barbeten idag kan kallas renrasig trots dess egentliga bakgrund i flera hundraser och blandningar. Vilken av de båda typerna som förespråkas och avlas för talas det sällan om därför ett gemensamt uttryckt avelsmål helt saknas. Det är istället en reviderad rasstandard som blir det styrande regelverket för arbetet inom rasen.

J C Hermans, som sedan slutet på 70-talet är upphovsman till pudelbaserade Barbet Modern har utropat sig själv som barbetens fader. Hermans är än idag stolt över sitt initiativ och sin -oodleblandning till skillnad från Wally Conron, labradoodlens upphovsman. Conron är idag djupt ångerfull då han ser hur hans pudelkorsning i all sin populäritet vuxit sig till en megastor kassako. Hans huvudsyfte har helt hamnat i bakgrunden. Syftet var att skapa en hund för pälsdjursallergiker. Idag vet vi bättre – allergivänliga hundar finns inte, men fortfarande sprids myten bland oss människor.

Kontentan av denna artikel handlar inte om pengar och status. Istället handlar det om den krassa verkligheten. Där en, är ärlig och uppriktig i sin marknadsföring och den andra är det inte. Ur det perspektivet är labradoodle-folket bättre och barbet-folket avsevärt sämre då det gäller informativ upplysning. Detta faktum bör den organiserade hundvärlden ta till sig och begrunda, för att framledes ändra sin information till en verklighetsförankrad bild av vad de marknadsför. Agera uppriktigt, även då förändringen kommer att innebära en rejäl törn för många, inte minst för den organiserade och etablerade hundvärlden och dess arbete. Samtidigt ges ett ypperligt tillfälle och kanske för sent men dock en chans att ge upprättelse åt den hundras som blivit åsidosatt och illa behandlad på grund av okunskap hos sin egen beskyddare – en och samma etablerade hundvärld. Jag avslutar som jag gjort i många av mina tidigare artiklar med en uppmaning till den organiserade hundvärlden; Arbeta faktabaserat! Riv en klen historia byggd på myter och åsikter och inled istället bygget av en stark och över tid hållbar berättelse på en verklighetsförankrad och stabil grund. Gör om och gör rätt!


Och Du, är Du spekulant på en labradoodle? Ta dig då en närmre titt på barbet – en prisvärd konkurrent – om än inte lika väldokumenterad som en ”äkta” labradoodle men minst lika charmig! Som grädde på moset får Du om Du väljer barbet en registrerad hundras som Du kan tävla med på hundutställning. Är Du spekulant på en barbet och har ett intresse för hundrasen? Se då till att söka Din information genom flera olika kanaler då dess uppriktiga rasinformation finns spretande spridd i mediaetern av några ytterst få men kunskapsbärande personer som är välvilliga nog att dela den.
blog comments powered by Disqus