Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Griffon Barbet

Äkta eller falsk?

To act or not to act?



Häromdagen läste jag om en äkta barbet! Vad är en äkta barbet? Finns det falska?


På senare tid har jag också hört de fullkomligt sanslösa uttrycken ”finbarbet” och ”fulbarbet”. Då de allra flesta av dagens barbet är en mix av två olika raser – vieux barbet och barbet moderne – undrar jag vilken av dem som avses? Eller står epiteten missvisande för de två olika raserna? Vilken är vilken? Hur ser jag skillnad på äkta och falsk eller fin och ful?
Ovanstående benämningar är utmärkta exempel för att visa hur kunskapen kring hundrasen haltar och ibland totalt brister samtidigt som det tydliggör behovet men också det stora värdet av förankring i verifierbar fakta.

Dags för upprättelse?
När den organiserade hundvärlden inte ens kan specificera vilken av de båda raserna eller om det är mixen med sin tilltagande variation som förespråkas, leder ogenomtänkta uttryck i ett växande motsatsförhållande till kaotisk förvirring. Det florerar så mycket av dumhet i barbetvärlden och jag frågar mig ständigt hur denna villfarelse kan fortgå utan att ens en enda inom den organiserade hundvärlden agerar för att motverka missförstånd och osanning. Inte minst för att stävja ett ogynnsamt arbetsklimat och den opportunism som sprider sig allt bredare bland leden. Nog vore det uppriktigast att beskriva och förklara den faktiska bakgrunden till dagens variationsrika barbet. Att formulera ett mål som klargör och förmedlar en bild av det man arbetar för att uppnå. För avel och rasens fortlevnad är all tillgänglig fakta en absolut förutsättning för rasens överlevnad. Och då syftar jag på den ursprungliga rasen, vieux barbet. Eftersom den senare och nybildade, barbet moderne, inte ur någon aspekt är utrotningshotad. Båda existerar och bör således specifikt definieras och äger samma existensberättigande då raserna godkänts och accepterats under en och samma rasstandard av den organiserade hundvärlden.

Verklighetsförankring
Det är nog så illavarslande när jag ser uppfödare argumentera för dessa obildade resonemang. Hur tänker ansvariga kring det egna arbetet för att stödja en ras om de inte ens känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka de bedriver avel? Än mindre kan de uttrycka sitt eget avelsmål. Frågar jag har jag vid något tillfälle fått som svar att de tycker rasen bör växa som population. - Såklart, uppfödare vill förstås sälja valpar. Andra hävdar att avelsmålet främst är att avla friska valpar - Såklart, det vill förstås alla - oavsett syfte och kunskapsnivå. Samtidigt vet de allra flesta idag att utlova och garantera friska valpar är orealistiskt. Tack och lov, på gott och ont, och goda intentioner till trots - livet tar också sina egna och helt oförutsägbara vägar till ett för alla, förr eller senare, ofrånkomligt slut.

Någon gång har jag hoppfullt också fått svar som vittnar om att det finns uppfödare som väl kan beskriva sina egna hundar och dess bakgrund. Som kan argumentera i fakta för sitt eget avelsmål. Engagerade uppfödare som med god insikt och uppriktighet ser till möjligheter för att gynna rasen och dess framtid. Sök kunskap och lär Dig att källkritiskt värdera och korskontrollera den information som ges! Vill vi värna om en ras handlar det om att i medvetenhet kunna hantera såväl för- som nackdelar men allra främst om att göra fakta lättförståelig och tillgänglig för alla. Delad fakta gynnar rasen samtidigt som den krymper utrymme för både dumhet och mytbildning.

I ett okontrollerat och ständigt pågående mediaflöde är alternativa sanningar i alla avseenden och sammanhang ett ständigt och lurande hot. Var alltid uppmärksam, kritisk och efterfråga verifierbara källor! Desto mer Du lär och vet, ju mindre är risken att Du blir lurad.
blog comments powered by Disqus