Barbet Koi & Neo Mahler

och så förstås han som bestämmer, Little Big Mac!

Nosig

Nosig

Det är inte lätt att vara hundägare till en unghund. Det är både tålamodskrävande och tar enormt mycket energi. Koi är just nu i sitt esse av unghundstid. Han kivas med Mac till bristningsgräns, har upptäckt löptikar och är som oftast inte alls mottaglig för min kommunikation. Vill jag gå åt ett håll så vill han givetvis gå åt andra hållet. Det är mycket lockande och pockande. Under våra träningslektioner på Hallens hund och träning i Bromölla hinner vi inte innanför dörren förrän han sätter i gång att skälla ut sina kurskollegor. Det är något helt annat än när vi första gången gick på kurs då han blyg och osäker helst ville sitta i mitt knä hela tiden. Nosig är väl egentligen bara förnamnet på vår unge herre.

Nu ska han vara med och bestämma och domdera. Men ibland bara händer det fantastiska och han får stunder då han sansar sig och visar sin allra bästa sida och gör precis allt det man ber honom om och lite till. Sådana stunder blir till heliga. Det är ju dem jag får vårda ömt när sen den ohängda slyngeln återvänder. Unghundstiden är gudskelov ett övergående stadie och jag vet att det finns så mycket hos Koi som kommer att trilla på plats när han växer till sig. På veckans träning skulle vi träna ”elefanten”. En övning där hunden står med framtassarna på en pall och sen ska förflytta sig runt den med sina bakben. Först åt vänster sen åt höger. En övning för att träna och förbättra hundens bakdelskontroll. Koi blev helt plötsligt en A-elev och klarade övningen galant. Tro att vi var stolta och glada när vi gick hem från vår lektion! Det blev många goa pussar på den nosiges nos! Bilden nedan kommer från vår tränare Gittes blogg, hallenshundtraning.com, som fotograferade under vår träningskväll.

original Koi 2_W
blog comments powered by Disqus