Hjärtan – överallt – i alla storlekar och former. I mängder av material från ätbara till på papper enkla pennstreck. Oftast i röda toner. Alla Hjärtans Dag är nära. Så idag tänker vi dela med oss av en pågående kärlekshistoria.

Formen och färgen på ett av alla dessa hjärtan runt omkring påminner mig om en solig, spirande och sprudlande vårdag för snart två år sen. Det var dagen vi åkte till Jill och Lasse för att hämta hem Koi.

Vi stod färdiga för avfärd hemåt när jag böjde mig ner till hans nivå. Jag tog hans lilla huvud mellan mina händer och kände hans fluffigt jättemjuka, lena och skinande rena päls. Tittade in i två runda, mörka och nyfikna ögon. Så lycklig över att äntligen befinna mig i denna stund som vi så länge längtat efter. Jag sänkte blicken något och tittade på hans nos. En lite torr och lätt jordig, svart nos med en form som ett litet hjärta som i nästa sekund fick en jättestor kärlekspuss. Några sekunder kort men en magisk stund.

Trots att nosen hans idag är annorlunda i både storlek och form så är detta ögonblick både tydlig och klar. En bild som etsat sig kvar och som för alltid kommer att vårdas både ömt och kärleksfullt. En minnesbild som är guld att plocka fram då unghunden Koi frestar på mattes tålamod. Så bland alla hjärtan runt omkring så föredrar jag ett litet, torr och lätt jordig, svart hjärta framför alla andra.