Koi och Mac tog en söndagstur till havet. Det räcker med att plocka fram dummiesarna och de bägge blir lyriska och börjar pipa och trampa rastlöst omkring husse och matte som tar alltför lång tid på sig för att knyta kängorna. Det är glädje på hög nivå och de båda herrarna är ivriga över att snabbt komma iväg. I denna skyndsamhet glömde jag ta med bägge apporterna så de fick turas om att hämta den enda.





Mac nöjer sig med ett par hämtningar men Koi visar på en outtröttlig vilja i att fortsätta. Och igår klarade han av att både invänta kommando för hämtning och för överlämna snyggt till hand. När jag inte längre kunde hålla kameran still på grund av stelfrusna fingrar i den bitande kylan så tänkte jag vilken fördel i förmåga dessa bägge herrar har som rör sig så obesvärat trots genomblöta av det isande kalla vattnet. Efter både bildning och glädje är det åter dags att dra sig hemåt till stugvärmen igen.