Mörker och kyla är inte mina element men när frosten torkar upp marken och solen och lyser upp känns genast decembermörkret och dess kalla dagar lite lättare att uthärda. Mina hundar tycks hålla med. De är ystra och lekfulla och jag behöver inte bekymra mig om gyttjepölarna för de är bortfrusna. Skogen är full av frostdis och det känns nästan magiskt att promenera stigen fram. Jag vet inte om det var dagens härliga ljus och frostiga kyla som bidrog till samstämdhet för det blev till en härlig stund för oss alla tre utan några avstickare eller hyss.