Barbet Koi & Neo Mahler

och så förstås han som bestämmer, Little Big Mac!

Vem värnar hundrasen barbet?

"Barboche"_520


Ska inte också minoriteters liv och rättigheter värnas och bevaras? Hur resonerar kennelklubbar om deras rasklubbar brister eller gör fel?

Finns det någon som helst kontroll på arbetet eller är det så att en liten grupp i maktens toppskikt först och främst fraterniserar med varandra för att godtyckligt värna om egna intressen utan att ens kontrollera fakta och dess tillförlitlighet? Kanske är det så att fakta medvetet döljs av en eller annan anledning?

Det är krisläge för en begränsad specifik rashund men beslutsordningen lyfter inte ens på ögonbrynen än mindre söks kunskap om rasen och vad som står till buds att göra för att hjälpa och klargöra. Ett milt sagt uppseendeväckande beteende av de som hävdar sig värna rashunden, dess historia, specifika typ, funktion och välfärd.

Den nuvarande ordningen inom kennelklubbar är också i kris på flera sätt. Bristande förtroende och medlemstapp är några. De agerar allt för långsamt, brister i källgranskning och undviker att självkritiskt studera sitt eget agerande i dess följder. Uppblåsta egon tuppar sig gärna och publikt men desto mindre visas av genuin vilja till samarbete för att lösa existerande problem inom väggarna på dess egna väldiga hus. Hur står det egentligen till med öppenhet och sann uppriktighet?

Det finns ingen anledning att NI låtsas som att Ni inget visste när fakta så klart och tydligt kan visa oss på motsatsen. Kanske är det dags att klartänkt och rådigt säga att Ni behöver tillgodogöra Er både kunskap och utbildning för att framledes vara såväl ärliga som rättvisa i frågor som rör våra hundar.

DJÄRV OCH TYDLIG
I slutet av juni besökte den franska kennelklubben, SCC, Sverige och svenska kennelklubben som under en konferens samlade flera länders kennelklubbar för en gemensam diskussion kring den ökade användningen av DNA-tester. Den franska kennelklubben efterfrågade och önskade prova på en norrländsk rätt och specialité. Svenska kennelklubben inbjöd glatt så också sällskapet att inmundiga vår säregna surströmming med tillbehör på tunnbröd. Jag hoppas att det inte var det enda som bjöds utan också att franska och svenska delegater, eftersom båda är väl medvetna om problematiken, bjöds chansen och tog den väl i akt för att också diskutera det delikata dilemmat kring den ”franska” rariteten, hundrasen barbet. Det är hög tid att våga vara både djärv och tydlig. Främst för att värna en specifik hundras och inte minst för världens kennelklubbar som behöver växla upp i eget arbete för att bibehålla ett förtroende från medlemmar, den breda allmänheten och samhället.

Att enbart observera och subjektivt värdera är inte tillräckligt. Just därför behövs ett proaktivt samarbete som kan visa på objektiv och rättvis sakkunskap, handlingskraft och målmedvetenhet. Allt är inte bara himmelskt sött och sååå gulligt i dagens hundvärld. Här finns många utmaningar att först och främst grundligt studera för att på bästa sätt förståeligt informera och diskutera, för att därefter med god förankring i fakta också genomtänkt agera.
blog comments powered by Disqus