Ett kärleksfullt sista farväl
08/06/20 12:30
Var och när livscykeln ska slutas är allt som oftast skrivet i stjärnorna. Men som djurägare har man ur djurskyddssynpunkt en ledsamt svår och viktig skyldighet att beakta. Det där om att ta ett betungade beslut för att låta avsluta ett djurliv som är smärtsamt och utan livskvalitet.
Beslutet ska inte tas för tidigt men inte heller för sent. Det handlar om att osjälviskt först och främst se till djuret och djurets subjektiva upplevelse för att därmed också kunna ta ett beslut inom ett för djuret skonsam och rätt tid.
Även om det av kända anledningar är väntat så är ett slutgiltigt farväl alltid känslofullt och tungt. Mac har sedan 7 års ålder haft problem med sin ömmande artros i benens många leder. Med hjälp av träning och smärtlindring har han fått några rörligt goda och extra sista år. Under våren och nu närmare sitt tolfte levnadsår började dessvärre problemen bli allt mer påtagliga. Smärtlindringen gav sämre effekt. Mac blev allt stelare och det blev svårt att röra sig fritt och ledigt. Han visade också tydlig svårighet i att komma till ro vid vila. I samråd med veterinären som följt oss genom många år möttes vi i samma dystra slutsats. För mig ytterligare ett memento mori (en fras på latin som betyder; kom i håg att du är dödlig). För Mac närmade sig snabbt tidpunkten att sluta samman hans livscykel.
Beslutet är till syvende och sist mitt ansvar för Macs välmående och därmed också mitt att i tid fatta. Att bestämma, ringa och boka tid för döden är ett mycket, mycket besynnerligt göromål och samtal men likväl en nödvändig och barmhärtig förberedelse och åtgärd när smärta tilltar och livskvalité raskt tynar. Med ytterligare två hundar i hemmet i min täta och nära hundtrio så valde jag att ta avsked på veterinärkliniken. I en svår och tung stund är det gott och värdefullt med en fin och förtroendefull relation till veterinären. Att respektfullt som sansat med samlat lugn bemöta både Mac och matte så att den sista gemensamma stunden blev hänsynsfull, trygg och värdig.
För en älskad Mac ett besök där han haltande men nyfiket snusade runt i klinikens mottagningsrum som vid vilket annat av våra veterinärbesök. Det var just hans drivande lust som gjorde beslut och avsked tungt. I sinnet var han ännu klar och tillmötesgående. Uppmärksammad alltid lika svansviftande glad. Det var kroppen hans som smärtade och inte längre bar.
En allra sista passionerad stund i lugn och närhet så att Mac fridfullt med stilla ro kunde lämna hämmande smärta för att nu träda de fria energiernas ändlösa vidder.
Tack för allt, vännen vår!
blog comments powered by Disqus