Lille Mac är nyss hemkommen från operationsbordet. En liten knuta på ryggen som vuxit sig större sen förra sommaren har opererats bort. Han är ordentligt groggy och det är ett ständigt observerande i att hålla koll på den store drasuten Koi så han inte blir för våldsam i sin glädje av att återse Mac, som bara varit borta några timmar, men som saknats stort. Dessa bägge hundar lever nästan i symbios med varandra och det är ett ramaskri när de ska ut på olika aktiviteter var och en på sitt håll. Så ivern hos Koi när Mac åter är hemma är prioritet nummer 1 att hålla koll på. Macs operationssår sitter bra till då han slipper krage eftersom han inte når att slicka på såret. Värre är det med Koi som hela tiden ska undersöka den avrakade ryggtavlans vita lapp. Plåstret ska sitta i två dagar sen ska stygnen luftas och tills dess behöver jag klura ut hur jag ska undvika Kois vård av Macs sår. Två veckor behöver såret slickskyddas, inte från den drabbade utan från den omsorgsfulle och nyfikna kompisen.