Vad rör sig i huvudet på en barbet… Jag tror där finns en hel del och ibland önskar jag att jag kunde få lov att ta mig en titt på hans funderingar och tankar. En del av hans uttryck är rätt lättlästa och de kan jag förstå men andra är lite mer diffusa och svårtolkade. Livet för Koi är mycket bus och lek sen kommer nog mat tätt följt av att bli kliad på magen medan han ligger så sött på rygg och vilar med alla fyra ben i luften.

Under senaste tid har jag dock sett något som är av stor betydelse för denna unga herre och som hör till en av de mer lättlästa uttrycken hos Koi. Att få arbeta och helst då apportera! Redan när Koi var sex månader gammal började han visa intresse för fåglarna. När vi var vid stranden blev han en pointer var gång vi träffade på änderna och han var mäkta intresserad av dem. Detta sitter i och kommer det gäss flygande över tomten så är han genast en pointer och på hugget. En reaktion som ligger i rasens historia då barbeten ursprungligen användes som apportör i sjöfågeljakten. Barbeten var orädd för vatten även om det var isande kallt så hämtade de tjänstvilligt jägarnas nedskjutna sjöfåglar. Barbeten användes också i arbetet innan genom att stöta, dvs skrämma upp fåglarna så att jägarna kunde få korn på sitt byte som sen barbeten glatt hämtade in till sin förare. Så det finns en naturlig förklaring till att han med närmast frenesi hämtar sin boll och visar sig närmast outtröttlig i detta arbete. Så nedan några bilder på våran pointer. På första bilden nedan är Koi sex månader och bilden efter är från juni i år.