Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Griffon Barbet

Klippdags

Jag tar fram sax, kam och klippbord och vips är båda hundarna borta. Koi har gömt sig bakom plymspirean och Mac har krupit längst in bland syrenbuskarna. Jag tänkte börja med Mac så det är bara att ge sig in i buskaget och hämta honom. Han lär inte komma självmant nu när han insett vad som väntar. Nej, det där med mattes långdragna klippningar är inget som trakterar mina båda herrar. Ändå försöker jag med glad stämma göra tiden så angenäm jag bara kan och avslutar alltid en slutförd klippning med något gott att äta och något kul att göra tillsammans när klippningen är överstökad. Det långdragna förstnämnda uppskattas ändå inte nu när det sistnämnda inte ens kommer i närhet av den tid som det förstnämnda tar att utföra.

Maestro Mac sittande på klippbordet

Någon sa att hundar inte kan resonera och kalkylera så som oss människor. Mina kan! Genom ett snabbt ögonkast så analyserar de matte och hennes attiraljer och vet precis om det är värt att stanna eller snabbt fly för att slippa fäkta. Nåja, nu är i allafall Mac nyklippt och glatt tillfreds. Dags att leta upp och hämta nästa… Mitt klippbord som egentligen är ett planteringsbord är på tok för litet och rangligt för att bära Barbet Koi. Han får borstas och i morgon klippas med alla fyra tassarna på marken!

Barbet Koi inväntar sin tur för behövlig klippning.
blog comments powered by Disqus