Så kom den då. Vinterns och Kois första snö. Koi tittade storögt både två och tre gånger på det märkliga som hade lagt sig på marken när jag i morse öppnade dörren ut. Mac kände igen det och for ut som ett skott. I glädjefnatt far han runt på gräsmattan. Koi tittar fortfarande…tar ett par trevande steg ut och slickar på snön. Lyfter tassarna högt och slickar lite till…sen far han i full fart efter Mac. Sen är snöstollarna igång. Livlig aktivitet och deras pälsar fylls snart av små snöbollar som fastnar främst på tassar, ben och under magen och som jag vet blir till ordentliga vattenpölar när de sen ska tina upp inomhus. Men det är ju bara vatten…och vi slipper all jord och grus, så vad gör det.
En ljus första advent blev det i allafall!