Dagarna blir sakta ljusare och längre. Det är inte utan vi känner att energin sakta återvänder. Efter en vinter med sparsam träning så åkte vi till strandängarna för lite apporteringsuppdrag. En taggad Koi vet exakt vad som är på gång och det är snarare så att det är jag som är ringrostig. Idag blev det att sitta kvar medan jag går iväg för att gömma apporten. Därefter får Koi på min givna signal ut och leta för att sedan springande återvända till mig och i sittande position hålla kvar apporten för att därefter leverera till hand. Mitt skjutvapen är kameran så Koi får hålla kvar apporten och inte släppa förrän kameran är i viloläge och jag är redo att ta emot apporten. Kan inte annat än berömma herr’n som utmärkt och med glädje gör det som rasen en gång i tiden konstruerades för att väl bemästra. Nu får jag se till att träna upp min fingerfärdighet med kameran och kondition för mycket spring, för jag har då svårt att hinna med Koi i hans uppskattade och mycket passionerade arbete.