Snö, barmark sen snö igen och denna gången med många minusgrader. Med -10 och snö får Mac det besvärligt med rörligheten i sina korta ben. Vår dagliga långpromenad får Mac numera stå över. Mac har sedan ett år tillbaks haft problem med stelhet och hälta i sina framben och jag har misstänkt artros i lederna hans. I veckan som gått har veterinär röntgat, sträckt och palperat Mac och min misstanke blev verifierad. Artros är en kronisk och fortskridande ledsjukdom som drabbar såväl människor som hundar. Det finns primär artros och sekundär, den primära uppstår som en följd av naturligt åldrade och förslitning och är den som Mac nu med stigande ålder får leva med. Sekundär artros är den som uppstår av en onormal utformning, tillväxtrubbningar eller skada i leden. Artros kan man inte göra mycket åt – mer än att försöka förebygga smärta genom att hålla sig till aktiviteter som inte belastar lederna med allt för stor ansträngning samt tillföra glukosamin för att smörja stelhet till bättre rörlighet och inte minst viktigt är att se till att vågen visar på normalvikt.

Efter hjälp med smärtlindring så är Mac på bättre humör och följer åter och gärna i den mer aktiva Kois snöspår. Att vara fortsatt aktiv är viktigt då Macs många muskler gör ett enastående arbete för att avlasta de stela och värkande lederna. Vi får hädanefter se till att anpassa de glada utevistelserna efter de olika förutsättningarna. En annan positiv effekt av att Mac inte längre har så ont gör också att han lättare kommer till ro under nattens återhämtande sömn. Mac gör sitt allra bästa för att lära den stora lillebror Koi att visa större hyfs och hänsyn i snöivern deras. Och jag ska göra mitt allra bästa för att viktreducera vår matglada Mac lilleman. Ett ständigt arbete och en ojämn kamp som jag fört allt sedan Mac kastrerades. En kastrerad hund har lätt till övervikt då deras ämnesomsättning blir lägre än omsättningen hos en hormonflödande intakt hund.