Hur insamlas, hanteras, verifieras och förmedlas fakta? Tar den långa många vindlande omvägar och förändras under färden? Kanske fastnar den på vägen? Eller behandlas den rakt och oförvanskad genom effektiv kommunikation, tidsbesparande och direkt, mellan parterna?

Ibland tänker jag tillbaks på kaoset när rasklubben fick hybris då det gäller ospecifika symtomet tremor. Då agerade dem minsann raskt i att förmedla sina antaganden och skrämmande farhågor. Snart därefter levererades också beslutet om att ogrundat sålla hundar ur en redan snäv avelsbas.

Undrar jag, då jag ser till hur de allt sedan sin start 2007 har förfogat och hanterat den för dem kända informationen om två olika raser under ett och samma namn, så håller de händerna tätt intill öronen och blundar beslutsamt hårt med båda ögon, munnen kniper och tiger. Dock medger ändå en röst ur ledningen i en liten begränsad diskussionsgrupp att den informationen var vikt enbart för några få av dem utvalda, för alla andra skulle den bevaras varsamt hemlig.

DET MAN INTE VET…
Jag vet inte, men kanske, kanske, tänkte de som så, att det man inte vet har man inget ont av….men de växande konsekvenserna av deras arbetsmetoder har tagit helt nya proportioner och vägar. Idag är de uppenbart synliga och allt fler börjar undra över en tilltagande variation i tydliga skillnader inom rasen.

År efter år efter år med oriktiga uppgifter ger förstås konsekvenser för både människor och deras hundar. Allra sämst ställt är det för den ursprungliga och specifika hundrasen Vieux Barbet som förmodligen snart raderas från kartan som värnar arv och ursprunglig funktion hos våra många och olika men ännu levande hundraser. Kvar att marknadsföra finns rasen Barbet Moderne, som även gjort sig känd under namnet Krausli. Jag undrar vilken typ av Barbet Moderne rasklubben kommer att välja för att representera denna mångfasetterade nykomling? Kanske blir det en långbent Swiss Krausli? Eller kanske en mer kompakt Dutch Krausli?

Barbet Moderne/Krausli finns i olika storlek, vikt och utseende och har mycket goda förutsättningar att tilltala många då här återfinns idag lite av överraskande mycket.

Hur framtiden tar form lär nästa generation av intresserade skildrare kunna beskriva och återge för att i sin tur addera till den kända historik som redan är gjord och lagd, samlad och studerad och numera skriven i åldersbeständig bläck.


Post scriptum
Mytologin förtäljer att i Hybris följer så också ett ofrånkomligt möte med Nemesis.

Post post scriptum
Artikeln ovan dedikeras till minne av Madame Pêtre, som i likhet med sin far, Dr Vincenti, helhjärtat engagerade sig i arbetet för rasen Barbet, dess ursprung, funktion och överlevnad. För att knyta an till resonemanget med liknelser till mytologi så visade Madame Pêtre intresse för samma ämnesområde vilket också återspeglas i namnen på de hundar som stammar från hennes eget arv och i arbetet som intresserad, beslutsam och hängiven uppfödare av Barbet.

Post post post scriptum
Idag är det dessutom på dagen tre år sedan jag publicerade artikeln ”Vem kan jag lita på?” Samma oriktiga och vilseledande mening står ännu oförändrat kvar att läsa i det protokoll som omnämns i just den artikeln.



Mme Hèléne Pêtre, här tillsammans Mr Georgii. Båda inte bara delade utan också samarbetade för att värna om ett gemensamt intresse för ett sällan sett kulturarv.



Herkules gjorde sina heroiska storverk i mytologin. Samma namn har också bringat storverk med avtryck i dagens barbet värld.



The ways of information
How are facts collected, handled, verified and communicated? Does it take many long winding detours and change during its journey? Does it get stuck on its way to being accessible and shared? Or is it dealt with unchanged through effective communication, time saving and direct, between the parties?

Sometimes I think back on the chaos when the Swedish Barbet breed club got hubris because of the unspecific symptom called tremors. At that time they acted very quickly in conveying their assumptions and frightening fears. Soon thereafter they also delivered an ungrounded decision as to restrict dogs from breeding in an already narrow breeding base.

Then I wonder and look at how they since their start in 2007 have disposed and handled the information known to them about two different breeds under one and the same name? But then they hold their hands tight to their ears and close their eyes hard and shut their mouth. However, one voice from the management of the club admits in a small closed group that this information was important only to them a selected few, for others it should remain unknown, carefully protected and kept as a secret.

WHAT YOU DON'T KNOW…
I do not know, but maybe, maybe they thought; that what you don’t know will cause you no harm… BUT the growing consequences of their working methods have taken new forms and ways. Today they are clearly visible and more and more people are starting to wonder about the differences within the breed.

Of course. Year after year after year with incorrect data has consequences for both humans and their dogs. Worst of all is the situation for the original and specific dog breed Barbet, which probably soon is to be erased from the map, which safeguards the heritage and original function of our many and different but still alive dog breeds. Remaining to market and promote is the Barbet Moderne, which also has made itself known by the name of Krausli. I wonder what kind of Barbet Moderne the breed clubs will choose to represent this multi-faceted newcomer? Maybe it will be a long-legged Swiss Krausli or perhaps the more compact Dutch Krausli?

Barbet Moderne/Krausli is available in different sizes, weights and outlooks and has good qualifications to appeal to many, because it contains today a bit out of surprising lot.

How the future will take shape, the next generation of interested researchers will be able to depict and publish, to add to the known history that has already been made and laid, collected and researched, now written in age-resistant ink.


Post scriptum
In mythology the story tells us that Hubris is always heading for a date with Nemesis.

Post post scriptum
The article above is dedicated in memory of Madame Pêtre who, like her father, Dr Vincenti, was fully committed to work for the Barbet, his history, function and survival. In order to link the argument with parables to mythology, Madame Pêtre showed interest in the same subject, which also reflects in the names of the Barbets that originates from her own heritage and in her work as an interested, determined and devoted breeder.

Post post post scriptum
Today, it is the very day three years ago I published the article "Who can I trust?" The same incorrect and misleading sentence remains unchanged in the protocol mentioned in that particular article.