Han står på stor fot eller snarare stor tass vår lille store Koi. I jämförelse med Macs tassar så ter dem sig enorma. Står han sen i vatten så flyter de ut och tassarna ser ut som elefantfötter. Men de är så charmiga så! Förutom i morse då jag blev väckt av en jättetass med vass klo rakt i högerögat… vilken klockren knock och uppvaknande! Med dimseende och rödöga som ska kureras med antibiotika morgon, middag och kväll får jag nu famla runt på våra promenader. (En himla tur att jag har två väluppfostrade ledarhundar!) När dimseendet lagt sig ska jag omgående ta itu med kloklippning och pälsklippning mellan trampdynorna så att där inte finns så mycket sand och jord som fastnar till nästa gång jag får mig en känga. Koi har nämligen för vana att hoppa upp med framtassarna i sängen för att på så sätt skaka liv i mig så att vi snabbt kommer ut för morgonbestyren. För när de är avklarade så hägrar ju morgonmålet som jag tror är den egentliga anledningen till att han påbörjar sin väckningsprocedur.