När dialogerna hettar till...
23/08/17 09:52
...men aldrig leder framåt!
Stötestenarna inom rasen barbet är flera. Det saknas såväl fakta som information om rasens historia och utveckling men också en sammanställning över rasens egentliga status idag med ett inom rasen förankrat avelsmål.
Få är de som har kunskap att förklara variationen inom rasen barbet. Vilket i nästa led innebär att det är ett mycket begränsat antal som verkligen känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka det bedrivs avel. Det mest oroväckande är att etablissemanget diskriminerar den ursprungliga och snart utdöda variant som blev bestulen sin rasstandard. En standard som idag är tillförd men omarbetad för att bättre passa en andra barbetvariant som nybildades ur pudeln under 80-talet och framåt. Ytterligare variation tillkom då dessa två tidigare separata raser senare började korsas med varandra i till synes också utan ett uttryckt avelsmål. Dessutom förekom korsparningar med ytterligare raser och hundar av helt okänd härstamning i en mörklagd gråzon som få talar om och som flertalet därför inte känner till.
Den organiserade hundvärlden blundar och ingen förklarar varför och hur denna röra uppstod och som därför än i dag frodas och växer. Obefintlig är viljan att förklara och rätta till såväl vilseledande uppgifter som uppenbara fel. Glorifieringen av rasen barbet är megastor men kunskapen om den och dess variation desto mindre beskriven och sällan omtalad. Vilket i sin tur leder till ett växande missnöje hos de som tagit del av dagens information men likväl förblir oförstående valpköpare som jag då jag erfor att den medelstora barbeten blev istället helt oväntat till en mycket stark och osäker bjässe. En annan barbet får så krullig och tovig päls att den inte ens går att hållas långhårig så som rasstandarden upprepat anger. Ytterligare en tredje upptäcker hur hundens karaktär inte alls stämmer överens med bilden som beskriver rasen som balanserad och lättlärd. Jakthunden som marknadsförs är inte det minsta intresserad av att delta i jägarens olika uppdrag. Lika oförstående var jag när jag första gången besökte en hundutställning med Koi och där ett för mig okänt par kom fram och frågade mig om Koi tillhörde den gamla barbetstammen eller den nykonstruerade, barbet modern? Idag känner jag väl svaret då jag vet att han är en mix av dem båda i likhet med det stora flertalet av världens begränsade barbet population.
FAKTABASERAD KUNSKAP KAN UPPLYSA OCH VÄGLEDA
Jo, jag vet, hundar är individer som likt oss människor har olika talanger och förutsättningar. Just därför hade det ökat förståelsen för olikheter om vi redan från början förstått upphovet till dem och därmed kunnat få vägledning om hur vi hade kunnat påverka de egna möjligheterna för att söka det alternativ som kunde bereda oss en större sannolikhet t ex för att erhålla barbetens karaktäristiska och rastypiska långa lockiga hår som täcker en rustik fysik. Förmedlad och grundläggande kunskap som låter oss förstå varför förutsägbarheten är mindre och därmed förklara att variationen är bredare. När två tärningar ska kastas går det aldrig att garantera ett önskat resultat.
I sanningens namn är variationen egentligen inte alls förvånande när rasen idag och på relativt kort sikt springer ur så många olika raser, myter och viljor men också en ovilja eftersom få visar intresse för att söka och förmedla kunskap kring barbetens komplexa bakgrund. En komplex bakgrund som i full medvetenhet faktiskt kan innebära gynnsamma fördelar för en liten och begränsad population som hos hundrasen barbet. Under förutsättning att vi är införstådda med vad det är vi bedriver avel med och där vi samtidigt delger vårt uppriktiga avelsmål.
Förr var barbet ett samlingsnamn för hundar i olika storlek, med eller utan skägg och som var rufsigt långhåriga. Därefter blev det namnet på en specifik ras under dryga hundra år. Idag är det återigen ett samlingsnamn för skäggiga, rufsiga hundar i diverse olika utseenden och format i lika olika karaktär. Några få klartänkt medvetna har under decennier försökt, baserat på fakta, förklara allt emedan etablissemanget fortsätter att blunda eller dessvärre avfärdar fakta som vad de istället kallar för ett politisk spel inom den organiserade hundvärlden. Jag ser hos samma etablissemang en oaktsam fakta-nonchalans och tillika dumhet och jag fortsätter vaket men sorgset att undra;
Vem bryr sig?
Stötestenarna inom rasen barbet är flera. Det saknas såväl fakta som information om rasens historia och utveckling men också en sammanställning över rasens egentliga status idag med ett inom rasen förankrat avelsmål.
Få är de som har kunskap att förklara variationen inom rasen barbet. Vilket i nästa led innebär att det är ett mycket begränsat antal som verkligen känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka det bedrivs avel. Det mest oroväckande är att etablissemanget diskriminerar den ursprungliga och snart utdöda variant som blev bestulen sin rasstandard. En standard som idag är tillförd men omarbetad för att bättre passa en andra barbetvariant som nybildades ur pudeln under 80-talet och framåt. Ytterligare variation tillkom då dessa två tidigare separata raser senare började korsas med varandra i till synes också utan ett uttryckt avelsmål. Dessutom förekom korsparningar med ytterligare raser och hundar av helt okänd härstamning i en mörklagd gråzon som få talar om och som flertalet därför inte känner till.
Den organiserade hundvärlden blundar och ingen förklarar varför och hur denna röra uppstod och som därför än i dag frodas och växer. Obefintlig är viljan att förklara och rätta till såväl vilseledande uppgifter som uppenbara fel. Glorifieringen av rasen barbet är megastor men kunskapen om den och dess variation desto mindre beskriven och sällan omtalad. Vilket i sin tur leder till ett växande missnöje hos de som tagit del av dagens information men likväl förblir oförstående valpköpare som jag då jag erfor att den medelstora barbeten blev istället helt oväntat till en mycket stark och osäker bjässe. En annan barbet får så krullig och tovig päls att den inte ens går att hållas långhårig så som rasstandarden upprepat anger. Ytterligare en tredje upptäcker hur hundens karaktär inte alls stämmer överens med bilden som beskriver rasen som balanserad och lättlärd. Jakthunden som marknadsförs är inte det minsta intresserad av att delta i jägarens olika uppdrag. Lika oförstående var jag när jag första gången besökte en hundutställning med Koi och där ett för mig okänt par kom fram och frågade mig om Koi tillhörde den gamla barbetstammen eller den nykonstruerade, barbet modern? Idag känner jag väl svaret då jag vet att han är en mix av dem båda i likhet med det stora flertalet av världens begränsade barbet population.
FAKTABASERAD KUNSKAP KAN UPPLYSA OCH VÄGLEDA
Jo, jag vet, hundar är individer som likt oss människor har olika talanger och förutsättningar. Just därför hade det ökat förståelsen för olikheter om vi redan från början förstått upphovet till dem och därmed kunnat få vägledning om hur vi hade kunnat påverka de egna möjligheterna för att söka det alternativ som kunde bereda oss en större sannolikhet t ex för att erhålla barbetens karaktäristiska och rastypiska långa lockiga hår som täcker en rustik fysik. Förmedlad och grundläggande kunskap som låter oss förstå varför förutsägbarheten är mindre och därmed förklara att variationen är bredare. När två tärningar ska kastas går det aldrig att garantera ett önskat resultat.
I sanningens namn är variationen egentligen inte alls förvånande när rasen idag och på relativt kort sikt springer ur så många olika raser, myter och viljor men också en ovilja eftersom få visar intresse för att söka och förmedla kunskap kring barbetens komplexa bakgrund. En komplex bakgrund som i full medvetenhet faktiskt kan innebära gynnsamma fördelar för en liten och begränsad population som hos hundrasen barbet. Under förutsättning att vi är införstådda med vad det är vi bedriver avel med och där vi samtidigt delger vårt uppriktiga avelsmål.
Förr var barbet ett samlingsnamn för hundar i olika storlek, med eller utan skägg och som var rufsigt långhåriga. Därefter blev det namnet på en specifik ras under dryga hundra år. Idag är det återigen ett samlingsnamn för skäggiga, rufsiga hundar i diverse olika utseenden och format i lika olika karaktär. Några få klartänkt medvetna har under decennier försökt, baserat på fakta, förklara allt emedan etablissemanget fortsätter att blunda eller dessvärre avfärdar fakta som vad de istället kallar för ett politisk spel inom den organiserade hundvärlden. Jag ser hos samma etablissemang en oaktsam fakta-nonchalans och tillika dumhet och jag fortsätter vaket men sorgset att undra;
Vem bryr sig?
blog comments powered by Disqus