Så var det full fart framåt igen. Det har inte varit det lättaste att hålla unge herr Koi i stillhet för att kurera hans hälta. Våra korta promenader har inneburit att han har haft massor av överskottsenergi för allt annat hyss. Det har varit totalt hopplöst att försöka hålla Mac och Koi lugna tillsammans. De är ju i ständig rörelse. Kivar och leker tafatt, slåss om ben och bollar, brottas, det är ingen hejd på lekivern. Men trots den minimala vilan så är Koi åter på språng och utan hälta och jag kan pusta ut. Nu ska det bli träningsaktivering istället för dem båda så att de blir lite mindre busbenägna.