Barbet versus Labradoodle
Vilseledande formulering
03/08/21 17:44
Klickade mig in på sajten DogNews och funderar en stund med ett roat leende över den något satiriska undertonen i formulerad titel på tisdagens publicerade artikel (tisdag 3 augusti 2021).
Faksimil saxat från sajten dognews.se 3 augusti 2021
En labradoodle är som så uppriktigt anges och likt namnet antyder - just en blandras. Till skillnad från rashunden saknar labradoodle såväl ett uttryckt avelsmål såsom en erkänd och standardiserad rasspecifikation. I ett befruktningsögonblick är det som alltid slumpen som avgör doseringens fördelning i arvets och valpens gener bland skilda raser i den angivna mixen hos de av uppfödaren utvalda bägge föräldradjuren.
HMMM… artikelns innehåll leder onekligen till vidare reflektion. Jag undrar just hur Allmänna reklamationsnämnden och svenska rättsväsendet skulle resonera kring en rashund som har en av FCI erkänd rasstandard och där man som jag med tålamod och tid också chockerad, överrumplad och överraskad uppdagar att här finns inte bara EN eller TVÅ utan flera rashundar och blandraser begravna? Barbet kategoriseras officiellt som rashund men är numera en opreciserad blandning och där det också saknas ett väldefinierat avelsmål. Hos labradoodle liksom hos rashunden barbet spelar inte rastyp någon som helst roll så länge uppfödare bara följer svensk lag och vad gäller barbet dessutom kennelklubbens regler och normer.
HUR INNEHÅLLET PRESENTERAS OCH TOLKAS
När kunskap brister och klargörande uppriktighet saknas då är det inte undra på att vi som godtrogna valpköpare låter oss förvillas av allsköns information. Drar mig till minnes en barbetägare, om det var i Canada eller USA har jag glömt. I vilket fall som, återberättades att DNA-svaret angav barbeten som en ”superblandras”. Tänk om jag och alla andra som inte var införstådda med en ”blandad rashund” skulle återkräva del av erlagd köpesumma? Sedermera, långt efter inköpet av min ”äkta” medelstora rashund i XL-format har jag numera lärt och kan därmed bättre förstå en brokig och infekterad bakgrund som föranlett dagens vida rasvariation.
Jag blir så trött, ledsen och förbannad när vi bryr oss mer om girig vinst än att respektera rashunden och att lära om och åtminstone försöka förstå den hund och verklighet som vi säger oss så aktsamt vårda och värna.
Åtta år av många frågor, förbryllade tankar och skrivna långa spaltmeter och fortfarande ingen som bryr sig om att presentera fakta. Att välunderbyggt kunna förmedla den sanna historien bakom en idag vilseledd och snart utrotad rashund som i avsaknad fakta och målbild under senare decennier diffust blivit till en variationsrik charmig och gullig blandras. Hur är detta scenario ens möjligt? I brist på uttömmande svar har jag ännu inte lyckats klura ut beslutsunderlagets sega trassel. Så istället får jag be Dig bolla den frågan vidare till Svenska Kennelklubben. Jag skulle också gärna vilja veta… och kanske, kanske är tiden kommen för ansvariga som tillät scenariot ske och fortgå, att nu sent omsider också göra en pudel?
Skulle vara intressant att följa fortsättningen kring artikelns spörsmål och ärendets krav i turerna runt en ”renrasig blandras” som i längre version ursprungligen härrör från Hallandsposten, september 2020. Inte minst för att röna om ärendet faktiskt gick vidare till tingsrätten och i så fall, hur det rådande domslutet löd?
Åsikterna är som alltid många och högst skiftande. Bevisens data ses sällan presenterad och förklarad. Under lång tid danad, numera en pågående utveckling och i varje ny dag av upplevelser så finns där som alltid både gammalt och nytt att lära sig mer om.
Om hur uppfödares kunskap, avelsmål och selektion av avelsdjur inverkar på såväl valpresultat som rashundens framtid.
Faksimil saxat från sajten dognews.se 3 augusti 2021
En labradoodle är som så uppriktigt anges och likt namnet antyder - just en blandras. Till skillnad från rashunden saknar labradoodle såväl ett uttryckt avelsmål såsom en erkänd och standardiserad rasspecifikation. I ett befruktningsögonblick är det som alltid slumpen som avgör doseringens fördelning i arvets och valpens gener bland skilda raser i den angivna mixen hos de av uppfödaren utvalda bägge föräldradjuren.
HMMM… artikelns innehåll leder onekligen till vidare reflektion. Jag undrar just hur Allmänna reklamationsnämnden och svenska rättsväsendet skulle resonera kring en rashund som har en av FCI erkänd rasstandard och där man som jag med tålamod och tid också chockerad, överrumplad och överraskad uppdagar att här finns inte bara EN eller TVÅ utan flera rashundar och blandraser begravna? Barbet kategoriseras officiellt som rashund men är numera en opreciserad blandning och där det också saknas ett väldefinierat avelsmål. Hos labradoodle liksom hos rashunden barbet spelar inte rastyp någon som helst roll så länge uppfödare bara följer svensk lag och vad gäller barbet dessutom kennelklubbens regler och normer.
HUR INNEHÅLLET PRESENTERAS OCH TOLKAS
När kunskap brister och klargörande uppriktighet saknas då är det inte undra på att vi som godtrogna valpköpare låter oss förvillas av allsköns information. Drar mig till minnes en barbetägare, om det var i Canada eller USA har jag glömt. I vilket fall som, återberättades att DNA-svaret angav barbeten som en ”superblandras”. Tänk om jag och alla andra som inte var införstådda med en ”blandad rashund” skulle återkräva del av erlagd köpesumma? Sedermera, långt efter inköpet av min ”äkta” medelstora rashund i XL-format har jag numera lärt och kan därmed bättre förstå en brokig och infekterad bakgrund som föranlett dagens vida rasvariation.
Jag blir så trött, ledsen och förbannad när vi bryr oss mer om girig vinst än att respektera rashunden och att lära om och åtminstone försöka förstå den hund och verklighet som vi säger oss så aktsamt vårda och värna.
Åtta år av många frågor, förbryllade tankar och skrivna långa spaltmeter och fortfarande ingen som bryr sig om att presentera fakta. Att välunderbyggt kunna förmedla den sanna historien bakom en idag vilseledd och snart utrotad rashund som i avsaknad fakta och målbild under senare decennier diffust blivit till en variationsrik charmig och gullig blandras. Hur är detta scenario ens möjligt? I brist på uttömmande svar har jag ännu inte lyckats klura ut beslutsunderlagets sega trassel. Så istället får jag be Dig bolla den frågan vidare till Svenska Kennelklubben. Jag skulle också gärna vilja veta… och kanske, kanske är tiden kommen för ansvariga som tillät scenariot ske och fortgå, att nu sent omsider också göra en pudel?
Skulle vara intressant att följa fortsättningen kring artikelns spörsmål och ärendets krav i turerna runt en ”renrasig blandras” som i längre version ursprungligen härrör från Hallandsposten, september 2020. Inte minst för att röna om ärendet faktiskt gick vidare till tingsrätten och i så fall, hur det rådande domslutet löd?
Åsikterna är som alltid många och högst skiftande. Bevisens data ses sällan presenterad och förklarad. Under lång tid danad, numera en pågående utveckling och i varje ny dag av upplevelser så finns där som alltid både gammalt och nytt att lära sig mer om.
Om hur uppfödares kunskap, avelsmål och selektion av avelsdjur inverkar på såväl valpresultat som rashundens framtid.
Comments
Hundintresse
26/06/20 11:37
Grafen ovan visar hur intresset för tre hundvarianter som har pudel gemensamt rört sig under det senaste året. Datan är hämtad från Google Trends. Den blå linjen i botten är barbet. Den röda linjen är cavapoo som också visar en påtaglig peak men förklarad när kronprinsessan offentliggör sitt medvetna hundval. Den gula linjen som utan kunglig glans bemästrar både den blå och den röda är labradoodle.
Intresset för de båda blandraserna är påtagligt större än den blå linjen i botten som visar intresset för barbet. Helt naturligt då barbet är en ännu relativt okänd ras med en ytterst begränsad population. Dessutom är det en ras som av människor dragits i olika riktning. Dagens barbet en blandning av den gamla ursprungliga Vieux Griffon Barbet och den senare nybildade pudeltypen Barbet Moderne. Några uppfödare avlar för att åter närma sig den gamla typen och andra avlar för den nya och en tredje bortser helt från typ, karaktär och funktion för att satsa mer på avel av efterfrågad men ospecificerad hund.
Intresset för att lära om och verklighetsförankrat informera om hundrasen är obefintlig. Däremot marknadsför man gärna barbet för att skapa en ökad ”vill-ha” faktor för en ras ingen kan definiera. Ahhh, jag glömde berätta; Den är ju förstås tilltalande gullig. Man vill tydligen skapa ett behov som uppfödare varken kan tillgodose eller försvara.
Vi borde istället göra tvärsom. Skynda långsamt för att hållbart och förståndigt hjälpa. Att ta väl vara på tiden vi har för att också hinna insiktsfullt lära och inte rusa åstad för att hejdlöst agera inom ett område vi ännu inte till fullo förstår. Först behöver vi lära känna rasen och dess bakgrund. Som förespråkare av rashund behöver vi ta ställning så att vi kan precisera vilken av de båda typerna som det avlas för. Kontrollerbara fakta behöver redovisas så att inte bara uppfödare utan också köpare kan göra ett informerat val. Vi borde uppriktigt berätta om rasens senare trassliga och tudelade bakgrund och därmed göra människor införstådda med rasens i dag vida variation. Värna genom att upplysa och förklara. Berätta vad vi kan göra för att på bästa sätt stödja två okända hundraser på drift där båda saknar en angiven destination.
Hyckleriet i barbetvärlden är totalt. Ingen vill tala om en trasslig bakgrund. Alla vill istället framhäva sin egen förträfflighet. Här vill man skapa intresse för att sälja, sälja och glänsa, glänsa. Vad hände med intresset för kunskap och utbildning för att värna och bevara? Pengar, publicitet och ära är uppenbarligen mer lockande än att värna en missförstådd och utrotningshotad hundras. Det märkliga i sammanhanget är att just detta utspelar sig inom en organisation som säger sig arbeta för rashunden. Snacka om dubbla budskap!
Mycket av det som hänt inom rasen barbet är oåterkalleligt men vi har fortfarande en möjlighet att lära, tydliggöra och förbättra. Just nu, innan problem och komplexitet vuxit sig övermäktiga och då rasen ännu är liten ges ett utomordentligt bra tillfälle för barbetvärlden att agera grundligt, hållbart och med ett sansat förstånd.
Vill vi, kan vi välja att redovisa hela bilden kring en trasslig historia. Att med ansvar tillstå fel och brister men också ta lärdom från dem. Vi kan inleda ett arbete för att reda ut tovor genom att faktabaserat upplysa, förklara och vägleda. Vi kan välja att stödja för att hjälpa.
Valet är fritt och ditt!