August 2018
Lyssna, tänk och lär!
22/08/18 11:41
I Tyskland. Inge Fischer, levnadskamrat med framlidne Rainer T Georgii har skrivit ett tillkännagivande som publicerats i det senaste (augusti 2018) nyhetsbladet från den tyska rasklubben för barbet, VBBFL. Georgii var den som tidigare ägde det i barbetkretsar välkända kennelnamnet Poppenspäler’s och som han senare och vid stigande ålder, 2007, överlät till en fransk uppfödare. Samma franska uppfödare är den som i år ertappats med att ha angivit fel hane som far till valpar som registrerades år 2010. Nu avslöjas det nya sensationella resultat i en växande härva av felaktiga uppgifter. Uppgifter som några länge och ihärdigt har försökt att reda ut sen år tillbaks men där den organiserade hundvärlden valt att inte lyssna. Idag finns det ny teknik i DNA-prov som gör det uppenbart och bevisligen mer påtagligt och därmed också svårare att sopa under mattan. Att felaktigheter bör rättas till är självklart men att det ska dröja så lång tid att göra sig hörd och förstådd är enbart ledsamt för såväl ras som berörda människor kring den.
Nedan följer ovan nämnda tillkännagivande av Inge Fischer i två språkversioner, tysk och engelsk.
Nedan följer ovan nämnda tillkännagivande av Inge Fischer i två språkversioner, tysk och engelsk.
Comments
Leendert visualiserar ursprung och funktion
03/08/18 21:18
Tre ytterligare sidor från Leendert Bosman’s ”Simple Series” finns nu att betrakta och studera under fliken KoiPeace. Leendert delar illustrerad historik om barbet, dess ursprung och funktion för allas blick och förståelse.
Av sällan skådat slag
02/08/18 12:40
I Frankrike har en nutida härva kring stamtavlor uppdagats. En uppfödare har till SCC uppgett en annan hane än den rätta som borde ha registrerats. Genom DNA-prov påvisas nu, men långt efter att det hela hände, att den angivna hanens DNA inte matchar den med valpens DNA. En valp som senare i vuxen ålder använts i avel vid ett flertal tillfällen. SCC har därmed strukit samma men oriktiga uppgifter från sitt register och stambok som nu istället anger okänd härstamning i stamtavlan för de barbeter som är berörda. Diskussioner har gått varma och protester från valpköpare har varit både förtvivlade och högljudda, listor ha cirkulerat och uppmanat till protest och krav på åtgärder. Förstås blir det turbulent när över 200 barbetägare världen över blir berörda av konsekvenserna av felaktiga uppgifter. Ännu är mycket höljt i dunkel då uppgifterna om vad som hänt och nu utspelas endast utgörs av fåordiga franska registerändringar i stamboken. Inte något drömscenario för SCC hantera. De som redan tampas i bakvattnet av en rasklubb som i fjol kraschlandade och där nu två olika grupperingar tävlar om SCC’s gunst för ett erkännande som officiell rasklubb. Inte nog med det…dessutom finns det gamla ouppklarade härvor och det jäser i barbetleden runt om i världen då det finns många frågetecken kring en ras som ingen verkar varken vilja besvara eller ta ansvar för.
I Storbritannien har rasen barbet så äntligen fått sitt erkännande och dess uppfödare kan nu sluta att kalla sig franska uppfödare för att sanningsenligt benämna sig för det dem är och där dem verkar. Statistiken kommer att bli mer rättvisande för respektive Frankrike och Storbritannien. Rasen har funnits i England sedan 2007 och det officiella erkännandet började gälla från och med 18 april 2018 och innebär nu att den från FCI fristående kennelklubben, The Kennel Club, KC kan utfärda egna registreringar och stamtavlor för landets barbeter. Barbet kommer att hamna i KC’s importregister och under gruppen ”gundogs” men ännu är det oklart vilken av de fyra undergrupperna som den slutligen kommer att tillhöra. Så snart den nyupprättade egna rasstandarden är gemensamt formulerad och godkänd av rasklubb och kennelklubb blir det så också grönt ljus för att delta i stora och celebra hundutställningar såsom Crufts mfl.
I väntan på en godkänd rasstandard och grupptillhörighet så fick rasen ett första tillfälle att visa upp sig på årets Crufts där den också presenterades för utställningens besökare. Ditresta fanns också två representanter för den franska kennelklubben SCC som deltog under uppvisningen tillsammans med deltagare från den engelska rasklubben. Speakern roade och presenterade rasen som i all sin prakt och rikliga päls kan fungera utmärkt som ett dragstopp innanför ytterdörren!? Med många superlativ fortsatte speakern att beskriva rasen. Mindre hördes av upplysande fakta kring den. Nyheten om ett erkännande proklamerades också på KC fb-sida som dessutom visade på undringar från flera följare om inte den alldeles egna hemmakorsningen också kunde får ett erkännande från KC, nu när barbet fick sitt? Jag får tillstå att jag förstår frågorna dels på grund av den bristfälliga målbilden för rasen och dels då erfarna och luttrade raskännare med blotta ögat kan konstatera input av fler mer kända men olika raser som väl och synligt återspeglas i variationen hos hundrasen barbet.
I Sverige meddelar rasklubben att de är sysselsatta med förberedelserna inför höstens arbete med ett uttalande om falska stamtavlor. Jag vet inte, men förhoppningsvis så kanske också om den bristfälliga faktahistoriken kring rasen och kanske främst om de 40 senaste åren som lett rasen i olika riktningar. Själv ställde jag frågan till klubben varför det dröjt hela 10 år innan viktiga uppgifter behandlas då de av klubben varit väl kända under samma tid? Representanten för klubben säger att hen inte vill diskutera med mig och säger publikt att jag är väl medveten om varför? Jag vet inte varför, så jag frågar givetvis om anledningen till att inte vilja prata med mig? Svaret är luddigt men förmedlar i slagfärdig uppfattning; att dialoger med mig är resultatlösa och ett slöseri med tid. Jag är trögfattad och förvränger ord i långa rader, sen finns det dessutom regler (för mig oklart om vems och vilka?). Dock ställdes en fråga till mig från samma representant från rasklubben; – Vilka kvalifikationer har jag för att fråga och skriva?
Det gäller tydligen att ha tillräckliga kvalifikationer för att ge mig tillstånd att som undrande fråga men också att författa med det fria ordet. Rätt att fråga men också rätten att förmedla min bild av oklara händelseförlopp ifrågasätts! Skulle jag inte längre dela ordet om hur jag upplever en barbetvärld där få vet men desto fler högljutt tycker och bestämmer? Ännu en händelse i en organisation som inte kan definiera och innehållsdeklarera sin marknadsförda hundras. Enbart denna i sig omtumlande upptäckt hos en enkel och intresserad barbetägare är kvalifikation nog, för att i ord fråga.
Det krävs inga meriter för att ställa en fråga – det räcker väl med att bara undra. För att däremot tillhandahålla berikande och tydliga svar behövs det desto mer. För det krävs ett gott omdöme, god insikt, erfarenhet, mycket av faktakunskap och allra främst förmågan till en övergripande helhetssyn.
I Storbritannien har rasen barbet så äntligen fått sitt erkännande och dess uppfödare kan nu sluta att kalla sig franska uppfödare för att sanningsenligt benämna sig för det dem är och där dem verkar. Statistiken kommer att bli mer rättvisande för respektive Frankrike och Storbritannien. Rasen har funnits i England sedan 2007 och det officiella erkännandet började gälla från och med 18 april 2018 och innebär nu att den från FCI fristående kennelklubben, The Kennel Club, KC kan utfärda egna registreringar och stamtavlor för landets barbeter. Barbet kommer att hamna i KC’s importregister och under gruppen ”gundogs” men ännu är det oklart vilken av de fyra undergrupperna som den slutligen kommer att tillhöra. Så snart den nyupprättade egna rasstandarden är gemensamt formulerad och godkänd av rasklubb och kennelklubb blir det så också grönt ljus för att delta i stora och celebra hundutställningar såsom Crufts mfl.
I väntan på en godkänd rasstandard och grupptillhörighet så fick rasen ett första tillfälle att visa upp sig på årets Crufts där den också presenterades för utställningens besökare. Ditresta fanns också två representanter för den franska kennelklubben SCC som deltog under uppvisningen tillsammans med deltagare från den engelska rasklubben. Speakern roade och presenterade rasen som i all sin prakt och rikliga päls kan fungera utmärkt som ett dragstopp innanför ytterdörren!? Med många superlativ fortsatte speakern att beskriva rasen. Mindre hördes av upplysande fakta kring den. Nyheten om ett erkännande proklamerades också på KC fb-sida som dessutom visade på undringar från flera följare om inte den alldeles egna hemmakorsningen också kunde får ett erkännande från KC, nu när barbet fick sitt? Jag får tillstå att jag förstår frågorna dels på grund av den bristfälliga målbilden för rasen och dels då erfarna och luttrade raskännare med blotta ögat kan konstatera input av fler mer kända men olika raser som väl och synligt återspeglas i variationen hos hundrasen barbet.
I Sverige meddelar rasklubben att de är sysselsatta med förberedelserna inför höstens arbete med ett uttalande om falska stamtavlor. Jag vet inte, men förhoppningsvis så kanske också om den bristfälliga faktahistoriken kring rasen och kanske främst om de 40 senaste åren som lett rasen i olika riktningar. Själv ställde jag frågan till klubben varför det dröjt hela 10 år innan viktiga uppgifter behandlas då de av klubben varit väl kända under samma tid? Representanten för klubben säger att hen inte vill diskutera med mig och säger publikt att jag är väl medveten om varför? Jag vet inte varför, så jag frågar givetvis om anledningen till att inte vilja prata med mig? Svaret är luddigt men förmedlar i slagfärdig uppfattning; att dialoger med mig är resultatlösa och ett slöseri med tid. Jag är trögfattad och förvränger ord i långa rader, sen finns det dessutom regler (för mig oklart om vems och vilka?). Dock ställdes en fråga till mig från samma representant från rasklubben; – Vilka kvalifikationer har jag för att fråga och skriva?
Det gäller tydligen att ha tillräckliga kvalifikationer för att ge mig tillstånd att som undrande fråga men också att författa med det fria ordet. Rätt att fråga men också rätten att förmedla min bild av oklara händelseförlopp ifrågasätts! Skulle jag inte längre dela ordet om hur jag upplever en barbetvärld där få vet men desto fler högljutt tycker och bestämmer? Ännu en händelse i en organisation som inte kan definiera och innehållsdeklarera sin marknadsförda hundras. Enbart denna i sig omtumlande upptäckt hos en enkel och intresserad barbetägare är kvalifikation nog, för att i ord fråga.
Det krävs inga meriter för att ställa en fråga – det räcker väl med att bara undra. För att däremot tillhandahålla berikande och tydliga svar behövs det desto mer. För det krävs ett gott omdöme, god insikt, erfarenhet, mycket av faktakunskap och allra främst förmågan till en övergripande helhetssyn.
Att arbeta tillsammans förutsätter att vi kan kommunicera rakt och med tydlighet mellan varandra. Vi behöver inte vara bästa vänner men alla i arbetslaget ska vara införstådda och medvetna om såväl regler, riktning som ett väl definierat mål. Ett gemensamt arbete kan i god tolerans bjuda på olika arbetssätt och nya möjligheter i olika vägar och hastighet som alla leder till ett och samma uttalade mål. Att ha ett öppet och stort sinne underlättar i allt arbete.
Ett konsekvenstänkande förbättrar det.