Nu är det tonårstid för Koi. Han är som en orolig ande och ger sig på det mesta som kommer inom hans räckradie. Papperskorgar plockas ur, skor gömmer han om han inte tuggar sönder dem. Mattor drar han ihop i högar på golvet. Vi fick ett bra tips om utspätt ättiksvatten som ska sprutas på saker som ska skyddas från hundtänder. Fungerar bra just när det är nysprejat men det dunstar snabbt bort och då står Koi redo att åter ta för sig. Kivar med Mac så att han inte får en lugn stund och Mac blir till slut riktig arg på honom. Idag har jag försökt och höststäda rabatter och lägger skrufs i kärran och han plockar ur det. Lövkorgen far all världens väg. Det är som om han inte skulle aktiveras alls men så är ju inte fallet. När vi går våra långpromenader så kan han helt plötsligt få för sig att sticka till skogs på egen hand. I och för sig inte för långt bort för han är en riktig räddhare när det väl gäller (än så länge). Men det är väldigt tydligt att han börjar testa gränser och mitt tålamod. Och så dessa oskyldiga blickar när jag ska tillrättavisa hans beteende…då gäller det att stålsätta sig för att vara konsekvent och inte falla till föga.

Ringträning på Åhus Brukshundsklubb. Det är inte lätt att samla ihop ett gäng ovana och vana vänstervarvare…men det fungerar efter mycket tålamod, spring, lek och hopp.
Koi och jag har tränat inför utställning i Växjö nästa helg. Ringsprungit har vi gjort tillsammans med ett gäng andra glada hundägare som ska på utställning under den närmaste tiden. Det är ett nyttigt och roligt sätt att träna tillsammans med andra, både för den sociala träningens skull men också för att utbyta erfarenheter med de mer vana ringrävarna. Det är ju en helt ny värld både för Koi och mig att röra sig i utställarringen. Men vi ska väl lära oss också med lite träning och praktiska övningar och inte minst genom att delta i några utställningar framöver.
För en gång skull hade vi också vädrets makter på vår sida och det var frostigt kallt men vindstilla och strålande sol. Precis den där krispiga luften som jag längtat efter. Så både hundar och dess ägare och vår ringledare Ann-Catrin som glatt lotsade oss igenom träningspasset var på topphumör. Tack för idag till er alla och hoppas vi träffas med nya erfarenheter att ta del av vid nästa träningstillfälle om några veckor.

Så var det full fart framåt igen. Det har inte varit det lättaste att hålla unge herr Koi i stillhet för att kurera hans hälta. Våra korta promenader har inneburit att han har haft massor av överskottsenergi för allt annat hyss. Det har varit totalt hopplöst att försöka hålla Mac och Koi lugna tillsammans. De är ju i ständig rörelse. Kivar och leker tafatt, slåss om ben och bollar, brottas, det är ingen hejd på lekivern. Men trots den minimala vilan så är Koi åter på språng och utan hälta och jag kan pusta ut. Nu ska det bli träningsaktivering istället för dem båda så att de blir lite mindre busbenägna.

och flyttfåglarna drar söderut. Det är så roligt att studera hundarna när fågelsträcken flyger över oss. Mac tittar rakt fram och Koi tittar rakt upp och följer deras läten och formationer. Men så är han ju i grund och botten en fågelhund som ska hålla koll. De fina krispiga höstdagarna lyser fortfarande med sin frånvaro men det har i allafall varit några regnfria dagar för våra skogspromenader. De har fått bli korta då Koi har haltat sen i torsdags. Inget som är synligt på hans högra framben så han har antagligen sträckt sig. Vi får ta en lugn helg och hoppas det läker lika snabbt och fort som han far fram.

Igår hade valpkursen avslutning på Åhus Brukshundsklubb. Vi fick ett slutprov av våra två kursledare som skulle genomföras av alla valpägare. Vi hade sitt och sitt kvar, då förare lämnar hunden med 5 steg. Samma med ligg och ligg kvar. Sen var det inkallning på schemat. Detta skulle utföras med två hundar som inkallas samtidigt med cirka 5 meters mellanrum och med 25 meter till föraren. Sist så var det inkallning med störning. Då skulle hunden vid inkallning passera mellan två stycken stolar med 3 meters mellanrum och som var upptagna av två söta barn. Inga lätta uppgifter men Koi klarade dem alla. Förutom att han gjorde en parantes vid inkallningen i racet. Då skulle han busa med hunden bredvid en stund innan han kom till mig. På så vis ställde han till det för min medtävlare som då hade svårt att få in sin hund. Den ville ju hellre följa med Koi efter hans inbjudan till lek. Dessa moment ska genomföras vid ”återträffen” till våren som hålls i mars nästa år. Kameran var hemma då det regnade, så det blev inga bilder från avslutningen men väl en annan på vår söta, busiga och duktiga Koi.

Det är så trist när det bara regnar mest hela tiden. Det är plaskigt och otroligt jordigt och lövigt i hallen efter våra utevistelser. Och jag längtar så efter lite torrare väder. Inte bara för att slippa allt torkande av skitiga golv utan allra mest för att det är så härligt när det är klart och soligt väder med hög luft på hösten. Då är det inte så blött på våra långpromenader längs den vackra kustremsan här i Hanöbukten. Färgerna blir så annorlunda. Skarpa och klara och lika krispiga som luften. Men tills dess att de fina höstdagarna behagar infinna sig så får vi vänta…och gå ut under denna regntunga himmel. Men längta kan man ju alltid göra…

Vi har fått mail från söta syster Corrie i Horten, Norge. Hon mår utmärkt och har varit på hummerfiske i Oslofjorden. Det ser ut som en riktigt härlig upplevelse i vackert höstväder. Hoppas att fångsten blev stor och god!
Under tiden här hemma har Koi lyckats demolera ytterligare en leksak. Mac har ett mjukisdjur ”Bulle Bulldog” som han ömmar riktigt mycket för och just den tycker förstås Koi också om. Bulle är perfekt att vila huvudet på. Men Bulle är också riktigt kul att kasta runt med. Men Koi har fått nog av Bulle och tömde honom på sitt fluffiga vita innehåll så nu har jag fått syarbete till helgen. Mac är ledsen och sitter och tittar mest hela tiden upp mot hyllan dit jag nu för säkerhets skull lagt denna numera tunnlagda vovve. Men nu ska stackars Bulle Bulldog gömmas utom synhåll för dem bägge då Koi försöker hjälpa Mac att hämta ner honom.

I går var Koi och jag på halvdagskurs i Targetträning på Hallens hund och träning i Bromölla. Som tur var kunde vi träna inomhus då det störtregnade mest hela tiden. Ett lärorikt träningspass tillsammans med gäng andra hundtokiga nördar som inte ens kan låta söndagen bli till vilodag. Men vi hann också med en strandpromenad under söndagskvällen. En härlig stund i en lågt stående höstsol som visade sig från sin allra bästa sida. Och Koi somnade ovanligt tidigt på söndagskvällen…

Regn och rusk. Dagarna är grå, vinden pinar och kvällarna kommer fort. Men har man hund får man ju gå ut i vilket väder som än bjuds. Jag är inte förtjust i regn. Men Koi och Mac bekymrar det inte alls men å andra sidan slipper de allt extrajobb. De är lika förnöjda vilket väder det än är. Jag pustar och stånkar för när uterundan är gjord så ska dessa blöta odjur in. Det ska torkas och torkas. Efter det ska det rusas runt i hela huset för att gno sig torra på alla mattor som kommer i deras väg under ett sanslöst skällande och stökande. Så det är väl rätt onödigt att skriva att det är en hel del av merarbete när hösten rullar in. Men grabbarna grus har skoj!