Nu är det inte längre några små fina flingor som dalar utan det är stora flak som faller och det har varit snöskottning mest hela dagen. Nu börjar Mac få det besvärligt då det ikväll räckte honom upp över magen. Det blir till att skotta lite toaletthörnor till denna lite mindre herre. Den stora herren har inga sådana problem då han skuttar obesvärat i snödrivorna.



Men mitt i allt skottande fick vi med posten idag en värmande och glad överraskning från släkten i Frankrike. En almanacka fylld av fina bilder på Kois släkt och där en snöig Koi ståtar som omslagspojke för månaden Maj. Koi tackar på finaste manér och hälsar till farmor & Co.

Både snö och Koi är ihållande. Det är inga stora flingor som faller bara små fina som bildar ett fint nytt snölager över det gamla. Herrarna mina njuter av snövistelsen och bollen är fortfarande deras stora samtalsämne i drivorna. Mac vill gärna ha Kois bollar…men viker fort undan när den stora lunsen kommer galopperande och vill ta över den boll han nyss hittat.

En stor fördel är att det blivit ordentligt mycket ljusare med ett snöigt landskap och hundarna ser ut att trivas i denna så vita tillvaro. Några minusgrader kallt och vi slipper att det blir ansamling av snö i pälsen och snöklampar under tassarna. Det underlättar när vi ska ut på våra promenader för då slipper jag stanna med jämna mellanrum för att hjälpa Mac att ta bort klamparna under tassarna. Koi har aldrig samma problem med klampar under tassarna det är mer klamparna i pälsen på tassar och ben som ställer till det. Han stannar själv med jämna mellan rum och försöker bita sönder dem och dra bort dem. Är de inte så mycket får de sitta tills han kan tina upp i stugvärmen…och är där massor så får benen hans en varmdusch för att att undvika massiva vattenpölar på golvet när de tinar upp. Vilket medför risk för halka även inomhus.

Snön faller och hundarna har glädjerus. Koi grabbar sin favisboll och far omkring som ett jehu. Mac försöker hänga på och inte minst för att få bollen. Men denna lila boll är inte för att delas. Koi är väldigt mån om att inte släppa bollen ur sitt grepp och sikte. Får nu ta och hjälpa Mac att finna hans röda…

Årets första snö föll under natten och idag på morgonen var det vitt utanför. Härligt! Enligt mig då jag nu slipper den lervälling som vår gräsmatta förvandlats till denna vinter. Enligt de två lunsarna som tyckte det var jättekul att dra rundor i yrande snö.
Tänk att detta vita, frusna och frostiga regn kan ha en sådan glad och positiv inverkan på hundarnas lek- och buslust!
Mac ska till och städa Koi från all snö han samlar i sitt skägg...

Jag har haft hundvård i snart över en vecka! Jag läser ibland om hur barbetägare klipper sina hundar på en till två timmar och sen är det klart…men för mig som amatör och estet, är det något helt annorlunda och i det närmaste ett evighetsarbete. Först ska tovor borstas ut och det tar den längsta tiden och när det är gjort ska saxen fram och det är ingen lätt uppgift det heller. Att klippa i lockig päls är inte lätt, men är å andra sidan, rätt förlåtande i slutresultat eftersom lockarna i sig döljer ojämnheterna. I vilket fall är nu mer än hälften av de båda hundarna borta. Det är en faslig massa päls på dem båda…tre och en halv ICAkasse.



Det finns barbetentusiaster som kardar och gör garn av pälsen för att sticka vantar och sockor. Jag tror nog att det hade blivit tillräckligt med garn för en hel tröja eller två av dessa två hundars vidlyftiga päls. Men denna gång gick pälsen till fåglarna och deras bon. Trots min utdragna process så ser resultatet ut som en mindre katastrof…men det ska väl bli bättre och bättre och förhoppningsvis gå något lite fortare för varje gång. Mac är numera alltid en tröst i pälsvården då han är mycket mindre och klar på mindre än tre timmar. Mac klipps med maskin och sax. Kois päls handarbetas enbart med saxen eftersom jag vill behålla mer längd på pälsen då han nu tillhör den långhåriga rasen barbet. Barbet med sitt naturligt fina rufs som också återspeglar en del av rasen många olika kännetecken.

Det bästa av pälsvården för mig (Koi och Mac är måttligt roade av det sistnämnda) är tiden tillsammans och det avslutande badet. Nu har jag två nyfriserade fräscha och nybadade killar i åtminstone en dag och i bästa fall någon till innan de hittar på något lerigt och jordigt bus under denna gråa vinters regntäta dagar.