I brist på snö med trytande fantasi i hastande timmar så får årets julhälsning bli ett motiv från svunnen tid. Hjärtlig och vintrig. Påminner inte alls om den verkliga temperatur som just råder. +10 grader med fåglar som kvittrar och kaprifol som står i grönska...detta är den stundande Julen 2015. Vill vi ha snö får det bli till att titta på gamla foton och i sanningens namn är jag inte särskilt ledsen över snöbristen då jag slipper både halka och att skotta snö. Men likväl gör snön det lite ljusare i vintermörkret och stämningsfullt av jul är det med sakta dalande snöflingor... men till årets jul får snön sökas i tomteskägget på de bägge hundarna ovan.

En riktigt God och fridfull Jul önskar vi Er Alla!

Vart går en nybadad hund och lägger sig? Inte är det på gräset i alla fall... Valet faller istället på ett underlag av jord och grus. Säg, vad vore väl en Barbet utan sitt härliga hår och allt som dras till det? Ett underbart hårsvall som var anledningen till att också jag drogs till rasen och fann min älskade Koi!

Nu när det närmar sig juletider behöver hundarna också beredas för det väntande och rengörande julebadet. Jag börjar med den utav dem båda som tar längst tid att borsta: herr Koi. Eftersom jag tillhör de som älskar en barbet i sitt naturliga och rustika utseende med sitt långa rufsiga hår så innebär det också att jag får lägga tid på att hålla det långa håret någorlunda tovfritt. I år har det varit betydligt enklare än tidigare år eftersom pälsen nu helt har hittat sin färdiga vuxenform. Men visst uppstår det ändå tovor här och där. Skägget är ett och ett annat är benen men också på de ställen där benen möter kroppen som i ljumskar och armhålor. Men också under svansroten. Ställen som är i ständig friktion och där håret är av annan struktur med tunnare och mjukare hårstrån som har lättare att tova än håret i tjockare struktur på ryggens ovansida. Det är just dessa känsliga ställen som inte röner någon större uppskattning hos Koi när jag dyker upp med Les Poochs-borstarna. En borste som är min tovutredare nummer 1 är den gula varianten som är lite mjukare i stålpiggarna än den röda. Med god vilja, tid, tålamod och mycket kärlek så reder vi ut tovorna en efter en och saxen klipper lite extra kort i det mjuka håret på mer känsliga ställen. En riktig besvärlig tova kan få hjälp av lite potatismjöl som pudras på pälsen och som gör den lättare att borsta ut. Se bara till att skölja hunden i kallt vatten först innan det varma badet så att inte det fina pudret blir till nya mjölredda tovor.



Råd jag tidigare fått – att bada först och sen borsta och klippa för att spara saxens skärpa har jag sedan länge övergett. Där Kois päls tovar mycket och där underullen envist biter i håret, gör att badet filtar och plattar till tovorna så de blir närmast omöjliga att reda ut. Så jag inleder alltid med borstning och eftersom jag aldrig klipper Koi kort och nära huden så avlägsnar borsten det mesta av sand, jord och annat skrufs som inte är bra för skärpan i saxens båda klippytor. Saxen får hellre skickas för slipning en gång extra. Det är också till fördel att klippa i en torr päls för då luras jag inte att klippa pälsen alltför kort då den i blött tillstånd ser längre ut än då den torkat och håren åter dragit ihop sig i sina fina krusningar och lockar.



En klippanvisning för barbet har jag länge önskat. Gärna något bättre än de fåordiga streckteckningar som jag hittat på nätet. Denna önskan blev uppfylld för någon vecka sedan då den svenska barbetklubben tagit fram och publicerat en utmärkt och schematisk bild på en härligt hårig barbet med råd för hur barbeten kan klippas enligt rasstandard. Inför t ex en utställning eller om man i likhet med mig uppskattar och vill ha sin barbet i dess långa och härliga päls. En större bild med mer läsvänlig text finns att ladda hem på rasklubbens hemsida. Klippråden finns också i olika språkversioner – franska, engelska, tyska och polska. Bra att veta om man vill rekommendera till barbetvänner utom Sverige. Stort tack till Svenska barbetklubben för goda råd och lån av bild.



Några dagar framåt kommer min barbet Koi att vara omfångsrikt fluffig och extra vidlyftig. Sedan får badet göra sitt så han återfår sina mer normala proportioner och sitt utseende enligt standard. Naturlig och rustik och rent av lockande julfin. För att inte tala om alla tokspel som följer efter badet när en blöt Koi ska torka inomhus...vilket oftast resulterar i ett ohelga väsen med husets alla mattor i enda röra! Men vad gör det, nu när vi snart ska få hålla en stilla och O så helga natt med två väldoftande och nybadade hundar.

Bilden ovan visar Kois farmor Coccolina och idag hälsar vi i gemensamma hyllningar med hela 11 sjungande och långa HURRA!
Coccolina – inte bara söt och storlockig utan bär också en historia som är läsvärd och hennes många ättlingar sprider glädje och vänskap i många länder runt om i Europa men också i USA och Canada. Läs mer om Coccolinas innehållsrika liv här.



En storlockig farmor Coccolina till vänster och smålockig men stor Koi till höger. Gemensamt för de båda är det vita bröstet och grå skägget på hakan som sannolikt är ett arv från farmor genom Kois far, Clyde. Vi önskar farmor en skön dag och framledes många och långa levnadsglada dagar och år!