Nu är det vårterminsstart bland brukshundsklubbarna runt om i Sverige, och så även denna vecka i Åhus. I vår ska Koi och jag fortsätta med rallylydnad och även försöka hinna med lite av brukslydnad. Vi har också anmält oss till en viltspårskurs i Skåne-Blekinge taxklubbs regi och den har vi redan påbörjat tillsammans med taxar, jaktlabradorer och cocker spaniels.

Viltspår är ett helt nytt område för både Koi och mig och där varje träningstillfälle innebär tidiga morgnar med en heldag av naturupplevelser i skogen utöver hund- och förarutbildning med massor av hundprat. Vi har redan klarat av två kurstillfällen och jag kan säga att det är över förväntan roligt och lärorikt trots de långa dagarna. Tyvärr har det varit mäkta kallt, blåst, snöat och regnat om vart annat, så den känsliga kameran har stannat hemma. Vårt nästa träningstillfälle som alldeles säkert blir i strålande vårsol och lite mildare temperatur så att fingrarna klarar av att både hålla en ivrig Koi men också för att finna avtryckarknappen på kameran då vi hoppas kunna dela några bilder från vår utbildning.

Viltspår är ett spår som läggs i skog, där man släpat en viltklöv, i vårt fall rådjursklöv, droppat blod och avslutar med viltklöven som hunden ska finna och markera för sin förare. Spåret ska ligga 2-5 timmar innan hunden går sitt viltspår.

Koi och Mac tog en söndagstur till havet. Det räcker med att plocka fram dummiesarna och de bägge blir lyriska och börjar pipa och trampa rastlöst omkring husse och matte som tar alltför lång tid på sig för att knyta kängorna. Det är glädje på hög nivå och de båda herrarna är ivriga över att snabbt komma iväg. I denna skyndsamhet glömde jag ta med bägge apporterna så de fick turas om att hämta den enda.





Mac nöjer sig med ett par hämtningar men Koi visar på en outtröttlig vilja i att fortsätta. Och igår klarade han av att både invänta kommando för hämtning och för överlämna snyggt till hand. När jag inte längre kunde hålla kameran still på grund av stelfrusna fingrar i den bitande kylan så tänkte jag vilken fördel i förmåga dessa bägge herrar har som rör sig så obesvärat trots genomblöta av det isande kalla vattnet. Efter både bildning och glädje är det åter dags att dra sig hemåt till stugvärmen igen.

Naturen vaknar till liv och så även småkrypen som börjar bli allt mer aktiva med stigande temperatur. Igår plockade jag första, andra och tredje fästingen på Koi. Dessa små kryp som kan bära på mycket elände och är utomordentligt svåra att upptäcka i en omfångsrik och krullig päls. I det närmaste en omöjlig uppgift men jag gör mitt bästa. VI vistas i skogen dagligen så det är en hel del tid som går åt till ”fästingkollen”. Trots att jag är noga, så kan jag ändå, då och då finna stora välmatade och närmast sprickfärdiga fästingar på hundarnas liggplats som släppt sitt grepp om hunden. Var har den suttit? Jag kollade ju extremt noga men ändå inte tillräckligt. Så nu startar kam och sökperioden och den brukar inte avta förrän i november här nere i Skåne.



Jag har provat det mesta i naturväg...bärnstenshalsband, naturmedel i både utvärtes och invärtes form men inget har visat sig fungera på mina hundar och i den miljö vi vistas. Frontline i utvärtes droppform har visat sig effektivast för oss. Även om jag inte är glad över att använda kemikaliska tillsatser på hundarna så är det ändå ett bättre alternativ än att riskera någon allvarlig sjukdom till följd av fästingbett. I synnerhet som vi bor i ett område rikligt med fästingar. Har hört om en ny variant i tabettform som kom förra året så jag får ringa veterinären för råd i denna läskiga fästingfråga. Är det någon som har erfarenhet av antifästingtabletten Bravecto så är jag intresserad att ta del av dem?



Väl mött säger vi till våren och dess nyvaknande men fästingarna får klara sig utan hälsning – för dem skulle både jag och hundarna med glädje vara utan.

Igår inhandlades två nya dummies för Kois apportträning. Varav en i ett självläkande plastmaterial och som också var dyrare än den andra som redan hunnit få bitmärken av en hämtande Barbet. Båda dummies håller sig flytande i vatten. Det är inga leksaker utan enbart för träning. Helst ska Koi hämta på kommando och hålla fast samt avlämna till mig på kommando. Under denna tid ska det bara hållas i apporten och inte tuggas, slängas och lekas. Dummyn ska hållas i ett fast men samtidigt mjukt mungrepp för att inte skada apporten eller som vid jakt skada fågeln. Den ska hållas fast och inte släppas förrän kommando ges. Detta för att inte fågeln ska kunna flyga iväg om den inte träffats ordentligt av skytten. Det är mycket disciplin och lydnad som krävs och det är inte alltid lätt att hålla dessa två egenskaper i schack när lekviljan är stor. Men Koi är på god väg då vi testar i trädgården innan generalrepet vid havet.





Det är jobbigt att hålla sig stillaliggande och invänta hämtkommando....men det går!
Mac håller ett lite oömmare grepp i sin bästisapport under tiden...

Kois provsvar från Allergenius. Provsvar som visar mängden av de olika allergen Koi har i päls och saliv. Barbet – som ibland uppges vara mer lämpad för allergiker än andra hundar då de har en päls som inte fäller. Ett påstående som inte överensstämmer med verkligheten. Allt handlar om vad man reagerar mot som människa. Kois resultat hamnade inte på den lägre delen av skalan och visar därmed att pälsen på Koi just den dagen provet togs inte var till allergikänsligas fördel.

De idag sex kända allergen som påträffats hos hund kommer från tre olika proteinfamiljer.
Can f1 Lipokalin – finns i både päls och saliv.
Can f2 Lipokalin – små mängder i päls och mäts därför inte här och i saliv.
Can f3 Albumin – i päls och saliv.
Can f4 Lipokalin – i päls och saliv. Resultat kommer senare.
Can f5 Kallikrein – i urin och finns enbart hos intakta hanhundar. Kastrerade hanhundar har inte detta allergen.
Can f6 Lipokalin – i päls och saliv. Resultat kommer senare.

Staplarna ovan kommer att ändras vartefter fler testresultat adderas i undersökningen och Koi kan komma att hamna såväl lägre som högre på stapeln beroende på antalet hundar och dess testresultat. I dagsläget säger inte staplarna så mycket då antalet testade hundar inte angivits och inte heller några medelvärden. Men av testade hundar hitintills så hamnar Barbet Koi i de högre sfärerna när det gäller mängden allergen i pälsen. Ett konstaterande som kan vara väl så viktigt att känna till för att inte vilseleda att Barbet skulle vara mer allergivänlig än någon annan ras. Tidigare undersökningar har visat att värdena på allergen varierar mer mellan olika individer än mellan olika raser.

Testet som Medi-Tec utvecklat i samarbete med Karolinska institutet är unikt och finns enbart att göra i Sverige. Vd Bo Karlstedt meddelar att det finns planer på att utvidga marknaden för övriga världen framöver. Ännu är det inte möjligt att ange en tidpunkt för lansering utomlands, då det är fullt upp med att bearbeta provsvaren hos svenska hundar. Testerna är också ett led i ett forskningsarbete som förhoppningsvis kommer att resultera i ett vaccin som botar pälsdjursallergi. Ett stort arbete som också var anledningen till att jag deltog i testet genom att bidra till forskningen med päls- och salivprov från Koi. Samtidigt som vi kan ersätta en myt med fakta.

Vill Du läsa mer eller testa Din hund och bidra till forskningen hittar Du testet för köp här

Nedan en engelskspråkig graf med Kois provsvar.